Att bry sig

om eller i är stor skillnad!

Emellanåt blir jag så trött på att folk i min närhet bryr sig i andra människor liv istället för att tänka på hur de själva tänker och handlar. Det är ofta så rykten uppkommer och sprids.

Däremot är det skönt när människor bryr sig om varandra och verkligen vill andra väl. Jag hoppas att det jag gör uppfattas av min bekantskapskrets som om!

Jag vill att mina vänner ska veta att mina öron är redo för att lyssna om/när det behövs. Jag påstår inte att jag har en lösning men att dela bekymmer och få säga dem högt kan många gånger lätta sinnet även om problemet är konstant.

Vid de tillfällen som vänner mår dåligt, mår jag dåligt med dem. Kanske osmart men så är det. För självklart går det energi, men för de vänner som jag finns till för, så vet jag att de ställer upp till 100% den dagen min berg- och dalbana har gått utför i hög hastighet. Då sitter de tillsammans i tåget med mig, och håller min hand. Tillsammans skriker vi ut vår rädsla.

Jag tränar mig på att tala om för vännerna att jag tycker om dem och att när de gör bra saker så får de veta det. Är även rak och ärlig i obekväma situationer för jag tror, eller vet, att det lönar sig i längden.

SÅ, kom ihåg att bry er OM de som finns omkring er och inte I!

Berg- och dalbana

Livet är en berg- och dalbana. Det är väl så det ska vara men just nu hade jag önskat att det varit lite mindre dalgångar och något lägre hastighet. Jag är inte beredd på att växlingarna kommer så fort. Egentligen är det nedgångarna som är snabba medan att ta sig upp igen brukar ta lång tid.

Så helt oförberedd kom det en nedgång idag. Känns som om fötterna har tappat sitt fäste. Undrar just varför? Danskvällen igår var riktigt bra och får alltid endorfinkickar som är härliga, sen kunde jag inte sova inatt när jag kom hem utan slumrade bara korta stunder.

Var iväg på massage och fick även en pratstund över en kopp kaffe med Marie, massös, som gjorde gott. Hemma igen så var jag helt dränerad och somnade och sov i flera timmar. Trots det har jag fortfarande ingen energi.

En möjlig anledning till nedstämdheten kan vara att nu när det är långledig helg så saknar jag någon vuxen att dela min tid med och göra saker tillsammans med. Jag har barnen hemma, åtminstone den yngre, den äldre cyklade iväg till Oviken på eftermiddagen, men saknar ändå en vuxen.

Tror att det kommer kännas bättre i morgon, hoppas.

Bus

Ibland är livet bara härligt!

Igår när jag varit ute en sväng och sprungit stannade jag till vid förskolan/skolan för att uträtta en del jobbärenden när jag ändå hade vägen förbi. När jag kom fram till parkeringen kom flera av barnen springades fram mot staketet och ropade: Hej Bushelene! Undra varför jag framkallar dessa sidor hos barnen?

Väl inne på skolan så hälsar i stort sett alla barnen på mig, även pedagogerna, och är nyfikna varför jag hälsar på på skolan, nu igen som nåt barn sa. För min del är det viktigt att se hur mina barns vardag ser ut, vad de upplever på dagarna och vilken miljö de är i. Det behövs för att kunna förstå dem. Som jag har förstått det är det sällan förekommande att det är andra vuxna än pedagogerna som är på skolan. Jag är tydligen ett undantag. Iochförsig har jag fördelen att det ingår i mitt jobb att besöka skolorna som finns men oftast är jag där "bara" som förälder.

Onsdagseftermiddagen bjöd på jobb med 13 st 6-9åringar och det började med fika, bland annat bulle och choklad. Även här får jag höra att jag är busig, så det kanske är så??!!

Kvällen tillbringades med goda vänners barn medan de var på kurs och naturligtvis blev det en del busande då också. Jag tycker att det är en bra egenskap att kunna busa, men för den sakens skull är jag inte flamsig. När situationen kräver är jag en väldigt fyrkantig pedagog.

Nu ser jag fram emot morgondagen som har skolbesök inbokat, då som pedagog i tjänsten, på Fåkers skola där de har Olle-Jäns marknad. En marknad där du hittar allt som ska finnas. Efter det blir det kontoret och intrimmning på det nya lås- och larmsystemet. Dans på kvällen och sen välförtjänt (?) ledighet åtminstone tills på tisdag.

Whooohoooo!

Idag har jag för första gången i mitt liv sprungit 7 km i en följd. Tempot var ca 7 min/km och det tycker jag är godkännt för distansen. När jag började att springa, förra året i april, orkade jag 200 m innan jag var tvungen att gå igen. Målet att orka hela tjejmilen verkar vara inom räckhåll. Träningsplanen innehåller tre joggingpass per vecka och även annan rörelse som omväxling.

Nästa tur blir på tisdagmorgon innan jobbet, hur långt det bli beror på dagsformen. Tisdagen kommer även att bjuda på buggträning på kvällen så det gäller att spara lite på energin...

Töväder

är inte mitt favoritväder. Men jag säger som Robin sa för några år sedan: Han tittade ut genom fönstret på morgonen och konstaterade: Det är väder idag! Enkelt som tusingen, han var nog 3-4 år då i den magiska åldern. Men jag gillar inte tön. Mars månad är den bästa, skulle kunna få vara sju månader om året. Resten kan fyllas upp med maj, juni, juli, augusti och december. Under förutsättningen att solen skiner i sommarmånaderna och att det är snö i december. Det bästa med mars är minusgrader på nätterna och sol på dagarna. Lång ledighet som utnyttjas till skidåkning gör månaden till en fulländning!

Det trista med tö är att en hel del skräp i olika former och färger följer med skor in och slutliggen hamnar ända in i sängen. Snön får en grå färg och det luktar halvsurt av allt tövatten. Där marken tittar fram är det också grått, grått. grått. Så när det börjar med att töa får det gärna skyndas på så processen med tråkvädret blir kort. Låt det regna!

Fördelen med den här tiden på året är att det blir ljusare för varje dag, både på morgonen och kvällen. Jag märker det på mitt tålamod, humör och ork. Veckan som gått har innehållit för lite sömn men trots det är jag hyfsat pigg. Kan dels bero på dagsljuset men dels på att joggingen har kommit igång. Längtar till nästa gång jag ska ta en tur. Får se om det blir i morgon eftermiddag eller på tisdag morgon. Målet med joggingen är tvådelat:
1 att klara av hela tjejmilen 4 september under en timme
2 att orka springa i syster Kajsa Stinas tempo (eller helst springa ifrån...)

Funderar!

Jag funderar, funderar och funderar. För min egen och barnens del skulle jag kunna tänka mig att flytta närmare Östersund sommaren 2012. På hösten då ska Robin byta skola, eftersom han börjar sjätte klass och Rasmus börjar gymnasiet. För min egen anledning är det närheten till ett större utbud av aktiviteter som lockar.

Av den anledningen är jag in på Hemnet varje dag för att se om det finns något boende som skulle passa min familj. Har kommit fram till att vi klarar oss med fyra rum och kök, idag har vi fem. Tittar både på hus och bostadsrätter. De områden som är av intresse är Odensala, kring Lillsjön och Frösön, främst Valla.

Men är det rätt att rycka upp barnen från den omgivning som de är vana att vara i och som är rätt så skyddad ändå. Närmare Östersund är det större och fler frestelser. Å andra sidan är det även ett större utbud av saker att göra för deras del och dessutom blir det kortare resor till och från skolan, vilket i mitt fall blir längre och tar mer tid.

Mitt hus kommer om några år, innan jag firar jämn födelsedag, vara fullbetalt om vi bor kvar och amoteringstakten fortgår i samma fart. Så att bo billigare än så blir det svårt om inte omöjligt att göra. Att ha ett tokbilligt boende skulle vara en stor fördel om jag vill studera på heltid.

Ett boende närmare staden är dyrare och det går att köra många mil för den högre kostnaden. Om jag köper en bil som är billigare i drift och mer miljövänlig belastar det mindre än idag, på både plånbok och miljö.

Hur ska jag veta vad som är bäst för min familj?

Diagnos okänd

Jag har kommit fram till att jag lider av ett sedan tidigare okänt syndrom. Det kallas för dans- och kramoholicsyndromet och jag är även endorfinist. Det senare kommer sig av dansoholicen. Syndromet är genetiskt betingat och framträder tydligast hos mellansystrar. Precis som med andra funktionsnedsättningar yttrar sig syndromtet lite olika hos individerna. I mitt fall går det inte att säga vilken av de två som är dominerande utan båda är lika starka.

Idag finns det inga kända botemedel utan de personer som drabbas får leva med syndromet för hela livet. Det kan lindras med en stor daglig dos av härliga, varma kramar och minst två gånger i veckan flera timmars dans.