St Olav del 4

och prestationer...

När jag anmälde intresset för att vara med i Svenska kyrkan Östersunds lag var jag tydlig med att tala om att jag springer långsamt och fick till svar att alla som vill delta är/var välkomna. För min del var det väldigt skönt. Jag behöver en morot och ett mål för att hålla igång min träning och löpning är perfekt under den isfria tiden. Enkelt och nära. Trots det är motivationen inte alltid på topp att snöra på sig skorna och ge mig iväg, men den senaste månaden har jag haft bra träningskompis där vi hjälpts åt att göra det svårt att slingra sig undan rundan.

Innan loppet blev det två pass i veckan i fyra veckor för min del. Innan dess hade jag stora skavsår som stoppade alla skor förutom foppatofflorna, och de lämpas sig knappt för ens långsamma promenader. Utan att riktigt känna mig vara i toppform så presterade jag bättre än tidigare i år. Nytt kilometerrekord på 6,09 och jag är väldigt nöjd med resultatet. Det är ändå svårt att låta bli att jämföra med andra löpare på samma sträcka och min 155:e plats av 162 deltagare är ändå något som jag kan känna mig glad över. Jag vet att min prestation är det bästa jag kunde!

Och jag vill hylla alla löpare i vårt lag. Ni är så duktiga som genomför tävlingen! Jag blir imponerad av att 37 personer vill vara med och delta. Sen finns det andra som också presterar på topp och det är lagledningen och logistikgruppen. Ni har förutom under de här fyra intensiva springdagarna jobbat otaliga antal timmar innan med sträckfördelningar, ordna sovplatser, bilar, näring, kläder och information (säkert en hel del till som jag inte ens har en aning om). Stor ELOGE till ER!

En annan prestation som är värd att nämna är det jag fick uppleva när jag stod i Andersböle och väntade på att Madeleine skulle komma in för att växla över till mig. Ett lag som kom in för växling, antar att det var lag 234 Kung Sture, hade en lite föreställning innan nästa löpare sprang iväg. Den som kom in och sprungit klart sin sträcka hade en krona på huvudet och en spira (iallafall en käpp med guldknopp) och innan han skickade iväg löparen la han spiran på hans axel sa några meningar och flyttade över kungakronan på den andres huvud och gav honom sedan spiran. Det kan ha tagit ca 20-30 sekunder allt som allt men var en härlig prestation och ett roligt inslag. Kan meddela att det var fler än jag som stod och väntade som drog på smilbandet. Tyvärr stod jag för långt ifrån för att uppfatta annat än fragment av det talade.

Ja, även till alla som befinner sig på sidan av vägarna och hejar fram alla löpare gör en ovärderlig insats och en prestation som absolut inte ska förringas. Det jag vill framföra är att alla är värda en medalj i GULD!

Så.... alla inblandade kring St Olavsevenemanget bidrar med värdefulla insatser för att det ska kunna genomföras och förhoppningsvis bli en folkfest!



Erkänner att jag är väldigt sugen på att befinna mig i Trondheim och uppleva målgången för laget. Någon fler som har samma längtan som jag?