Ansvar

Ja, så får det bli!

Eftersom min källa till dansrecensioner har haft andra saker, viktigare, saker för sig än att åka på danskvällar i Jämtland känner jag mitt ansvar att åtminstone fläckvis återge det som hänt. Inte på något sätt lika strukturerat utan mer med glimten i ögat...

Jag börjar med Aspåsnäsets lördagkväll till Shake för lite mer än en vecka sedan. Meningen var att vi totalt skulle vara fyra tjejer/kärringar i den röda sportbilen men när det väl begav sig var det jag och min vapendragare.  Shake låter som vanligt bra och hade vad jag kan minnas inga stora förändringar på sin spellista. I pausen spelade tjejbandet Klottrah med fullt ös, och de har en trummis som verkligen tycker om att slå, mycket och hårt. Vi, ett som vanligt såmångasomrymspåfilten-sällskap, lyssnade, åt kakansomsmakargottihelamunnen och till det kaffe. I samtliga danser under kvällen fick/tog jag sällskap, så solodanserna uteblev för min del. Efter dansen rullade vi mot Fåker-hållet, rätt nöjda och för ovanlighetens skull riktigt trötta. Att komma hem till sängen var skönt.

Torsdag och traditionell treorkester uppställning på Aspåsnäsets relativt lilla scen, men det  går. Resesällskap av Emelie, som styrde, och Martine. I en av mina första danser för kvällen reflekterade min kavaljer över att det bandet som just då spelade, Svänzons, hade väldigt lite utrymme av det begränsade totala. Han gjorde även observationen att bandet längst till höger hade ungefär halva arean och de två övriga banden delade alltså på resten. Svänzons hamnade dessutom bakom en radda med högtalare till stor del och deras basist kunde därför hela kvällen ha sin sura min påtagen utan att alltför många dansare lade märke till honom. Det märks att Svänzons har blivit av med sin yngre sångare, på så vis att de har konverterat till ett gubbumpa-band i stor utsträckning, inte min thekopp men fortfarande fullt dansbart. Både för Umbrella och Mickeys strulade det ordentligt med ljudet i deras första set på 45 minuter och med motvilja tänkte jag: Jaha, det är S-bandet som är bäst ikväll....

Vi tog en fikabreak vid 23-tiden och naturligtvis satt vi utomhus, är det midsommar så är det. Rätt så skitkallt och vi kunde inte ha varit nog många på filten för att hålla kroppstemperaturen på en bra och behaglig nivå. Martine bjöd på en chokladkaka med jordgubbar på toppen. Myggen surrade och vi i kapp med dem. Toalettbesök, eller snarare dass, uteblev eftersom det skulle ha klirrat om jag ens försökt. Ett par riktiga guldkornsfoxar där varje steg är en ren och pur njutning fick jag, eller mer riktigt, bidrog jag med. Ler fortfarande vid tanken av den braiga, mysiga dansen. Vad finns då att säga om framträdandet från band nummer två, Mickeys... inget nytt alls. Jag saknar downtempolåtar, antingen spelar de fort eller fortare. Umbrella som trea ut hamnar överst på prispallen den här kyliga torsdagen i midsommarhelgen. De två sista danserna satt jag på bänken, ett dumt val med tanke på att termometern visade +0,5 men klokt med tanke på att en "dålig" sistadans kan sätta prägel på hela kvällen. Jag är full av beundran för de som dansade första bonuslåten. Två trumslagare varav en hade en helt egen takt och kompstil i jämförelse med resten av musikerna på scenen....Men brydd för den insatsen, knappast.

Fröjdholmen har återtagit sin plats som midsommarfestplats. Inte ett dugg laddad åkte jag dit i lite mer god tid än det från början var tänkt. I annonsen stod det 21-02 men först 21,30 spelades de första danstonerna. Det gjorde att tillfälle bjöds till lite trivsamma samtal med andra dansare som jag alltid hejar på men inte hinner prata med eftersom jag oftast dansar alla danser och i pausen stoppar jag in energi i huvudhålet. Kvällens band Zlips. De börjar kännas varma i kläderna i den nya sättningen, lite småfilande på ljudbilden och även delar av repertoaren är kvar, men det löser sig. Jag har glömt vilken/vilka låtar jag tänkte på just då de spelades. Inga förväntningar på kvällen alls hade jag förutom att bökighetsnivån skulle vara rätt så hög. Så därför är det så skönt att kunna säga att kvällen var helt underbar! Bara ett par mercy-danser, resten bra och flertalet bättre och en handfull bäst! Ja, jag mår verkligen bra när jag får njuta i och av dans!

Idag, söndag, hade barnens storkusin bokat in kvalitetstid med mina barn och jag passar på att ha detsamma med Kajsa Stina i Åre på Holiday Club. Två nätter här som lite lyxtillvaro, blir ju ingen tjejmil första helgen i september som vår tradition är, då hon är i omständigheter. Lite ansvar för att vårda syskonrelationen också. Jag passade på att besiktiga min St Olavs-sträcka med undersidan av löparskorna. Känner mitt ansvar för laget, hihi, men nu vet jag att jag fixar hela sträckan. Vet inte hur de sista sjuhundra metrarna är dragna men den övriga biten har jag koll på nu. Uppför...