I en rosa helikopter

ska jag flyga hem till mig...

Men att gå händelserna i förväg passar sig inte!

För andra året i rad hade jag planerat in att åka till Hanssons loge och dansa till Shake, samma vecka förra året som i år. Uppladdningen från förra året var i absolut toppklass  och dessutom var det strålande solsken.
I år rensade jag ogräs och bakade, inte illa det heller. Precis som förra året åkte vi fyra dansare  i samma bil, från ungefär samma plats. Eftermiddagen hade innehållit några samtal om att synka ihop förtäring i pausen, med mycket lyckat resultat.

Nästan framme vid logen plockade vi upp ytterligare en passagerare. I mycket god tid kom vi fram till slutdestinationen. Innan bandet började spela hanns det med ett snabbt besök på damrummet. Jag vill påstå att Shake var aningens sen på scen. Största skillnaden den här kvällen från förra årets var värmen, eller mer rätt att det var ganska kallt i år. För att hålla värmen var det bara att sätta fart med dansandet så fort första tonerna började ljuda.

Hur det nu kom sig så blev det iallafall paus snabbt, eller förmodligen kl.23 som är mest vanligt på en 21-01 dans. Vi samlade ihop oss vid ett bord inne i danslokalen och började duka upp. Modiga Eva hade frågat vakterna om det var tillåtet att ta in fikakorgen, och hade fått ett jakande svar, så länge som vi höll spriten utanför, handsprit räknas inte. Trots tappra försök från ett helt gäng fikasugna dansare lyckades vi inte få i oss allt som plockats med. Så antingen är dansen för kort, eller ja, det är den, en riktigt onödig fråga, eller så var det för stor korg packad. Det är iochförsig gott med lite ätbart efter sista tonen klingat ut, men trots de beräkningarna blev det en hel del förtäring över.

I pausen var jag som vanligt framfusig och burdus och frågade om jag skulle kunna få åka flygplan hem. Den som vi plockade upp hade flugit från Optand till Långsele och skulle naturligtvis även ta samma färdmedel åt andra hållet. Sagt och gjort, då var jag inbokad som passagerar på flighten  Långsele-Optand... Inte i en rosa helikopter men däremot en gul Safira. Och flygresan gick utan några som helst trubbel. Piloten Mikael = mycket pålitlig. Efter landningen på Optands flygfält tankades planet och viss administration genomfördes innan vi styrde mot Östersund, där jag hade min  röda sportbil parkerad. Väl hemma fortsatte jag försöket att äta upp fikat men även den gången misslyckades jag, det finns mer kvar.

Erik kontrollerar vingen...

Arrangerad bild, jag var inte ett dugg nervös!

Uppe i luften! Lite fler klockor än i Tomtenissan

Piloten

Att komma ihåg:

Måsar har inget trafikvett.
Flyga gul Safir, årsmodell 1960, från dans är häftigt.

Några nya kommentarer från dansgolvet kan jag också bjuda på. Båda två var sagda direkt till mig:
"Det är roligt att dansa med en tjej som rör på sig"
"Du är söt med lugg, också"

PS: Det här inlägget skulle ha publicerats tidigare idag om skribenten låtit bli att provligga en av sängarna på akutmottagningen på Östersunds lasarett, större delen av eftermiddagen och kvällen. Med ett utseende som kan liknas Quasimodo. Den händelsen har dock inget och noll med gårdagens/nattens flygtur att göra.