måndag 9 januari 2012

På längden

Längdskidåkning är en av de bästa träningsformerna som jag vet. Dans, ridning och löpning är mina andra favoriter och jag klarar av dem hyfsat må jag säga. Men skidåkningen är lite annorlunda. Jag har varken teknik eller styrka utan för det mesta är det ren och skär tjurighet som gör att jag tar mig fram i spåret.

Den absolut bästa längdskidåkningen är på skarsnö på en sjö en solig dag på vårvintern, men tills vi är där får jag nöja mig med att åka runt i spåren. Igår gav jag mig i kast med skoterleden. Förra året var det helt okej att åka längs det spåret och i dryga fem kilometer, enkel, körde jag en hel del turer med mina skejtskidor. Kan säga att det inte var det allra bästa förutsättningarna. Det har kommit relativt mycket snö de senaste veckorna, närmare 40 cm förra veckan, och skotrarna har hållit sig i samma spår. Utanför är det bara djupsnö som skidorna väldigt lätt fastnar i. Men visst är det bra träning att lyfta upp skidorna ur snön vid varje skär, jajjamen, fint för lårmusklerna.

Idag har jag provåkt elljusspåret här i Fåker. De senaste åren har det varit preparerat för både klassisk och skejtåkning. Läget just nu är lite annorlunda. Det är draget två parallella spår och visst kan man skejta emellan dem men med drygt en dm lössnö blir även det jobbigt. Jag antar att jag istället för att likna en skidåkare snarare påminner om ett skadeskjutet djur när jag pustande tar mig runt de varv som jag har bestämt mig för att åka. Jo, har jag bestämt mig för att åka tre varv då gör jag det även om föret är tyngre än jag förväntat mig. Tror att det är något lurt med lyset också, för trots att jag vred upp timern innan start slocknade lyset efter knappt halva första varvet.

I veckan har jag planer på att provköra Brunflos spår. Det är mitt favoritspår hittills. Inte så många tvära backar, varken upp- eller utför. Jag åker helst på flacken eller svagt mot- och medlut. Det handlar väl mycket om att min teknik är obefintlig.

Men som sagt med tjurighet kommer jag långt och efter ett par månader med stor inaktivitet har jag nu de senaste två veckorna kommit igång med utevistelse. Nu är det träningen som läggs till.

Inga kommentarer:

Tack eller konsten att se saker från en annan sida

Gråt aldrig över en person som sårar dig, bara le och säg: Tack för att du ger mig chansen att träffa nån som är bättre än du!