Dags att bekänna färg

Brun: Färgen komposterar och omvandlar till liv. Den tar emot alla gifter och skit vi inte vill ha. Ju mer vi ger ifrån oss, ju mer positiv energi kan vi ta emot. Brunt skapar ombonad och trygghet och förknippas med en varm trygghet och närhet till jorden. Den kan inge en trygghet som finns i en flock eller familj. Tillhör Jordens chakra.

Röd: Färgen står för kroppslig kärlek, lidelse, sexualitet, grundförtroende, säkerhet. Står även för passion, energi, hetta, styrka. Grund, jordning, stabilitet. Eld, att sätta igång något. Även moderlighet. Färgen önskas ofta av blivande mödrar. För mycket av denna färg kan leda till aggressivitet och panik, vrede och krig. Tillhör Rotchakrat.

Orange: Färgen förknippas med eldens värme, socialt umgänge, materiell trygghet och god mat. Färgen står därför för matsmältning och bearbetning av känslor, kreativitet, förhållanden, lycka och glädje. Den kan hjälpa dig att bearbeta ångest, samlade problem, nervositet, laddade problem, chock och sexualitet. Orange står även för anpassningsförmåga. Tillhör Mag- och sakralchakrat.

Gult står för chefsförmågor, förmåga att genomföra saker, kraft- och egoenergi, styrka, vilja, ”jävlar anamma”. Färgen stimulerar nerverna och skärper sinnet.  Är effektiv mot depressioner och tungsinne. Gult är solens färg. Tillhör chakrat Solarplexus

Färgen grön stimulerar för drömmar, Den står för känslosaker, hjärtats angelägenheter, böjelser, kärlek. Frid och lugn samt behov av känslor. Den står även för närhet, vilja, trygghet och förtroende. Färgen hjälper till att skapa balans i kropp och själ, stimulerar ömhet och generositet samt är tröstande. Exempelvis kan ett grönt täcke vara bra för oroliga hästar. Felaktigt använd kan grönt skapa en tendens till stagnation och obeslutsamhet. Tillhör Hjärtchakrat.

Rosa står för kärlek mellan mor och barn, kravlös, utan förväntning. Den står för ära och moral och läker sårade känslor.
Tillhör Hjärtchakra.

Den blå färgen står för talcentrum, kommunikationsförmåga, inspiration. Att tala, förklara, diskutera och berätta. En mörk nyans står för diskussioner, impulsivitet och motverkar depressioner.  En ljus nyans står för drömmar och andligt, är svalkande, sänker pulsen, avslappnande och inger stillhet och hängivenhet. Den ljusa nyansen står även för lugn harmoni och tålamod samt dämpar ilska. Blått är himlens och vattnets färg. Den sätts ofta som hoppets färg. För mycket av blått kan detta ge en sorgsen känsla och längtan. Tillhör Halschakrat.

Indigo: Denna färg är ett säte för intuition, telepatisk förmåga, andlig kraft, och ”tredje öga”. Färgen står för kollektivt medvetande, vetande och kunnande. I gamla tiders färglära var detta geniernas och dårarnas färg. För mycket av denna färg kan ha en oroande inverkan. Tillhör Pannchakrat.

Lila är sätet för vår andlighet, beskydd, medial kommunikation. Färgen ger ett inre lugn och healing. Lila driver bort missunnsamhet och svartsjuka. Tillhör Kronchakrat.

Svart är neutralt men samtidigt alla färgerna på en gång. Färgen associeras till universums krafter.

Vitt står för andligt och rent, ärlighet och sanningar. Det är livets, dödens och ljusets färg. Den helar, befriar och renar. Färgen står även för identitet vid medialt arbete. Här ingår även färgerna silver och guld. Tillhör Identifikationschakrat.

Beige ger lugn och ro. Färgen är neutral och nollställande, utgångsläge. Allt eller inget men med en positiv betydelse.

Den grå färgen neutraliserar sin omgivning och andra färger. Den kan vara destruktivt. Ljusa nyanser på väg mot silver visar på uppvaknade förmågor till upplysning, intuition och kreativa föreställningar. Mörkgrå nyanser kan visa på psykisk obalans eller ett behov att aldrig lämna en uppgift ogjord. Mycket grått kan indikera egenskaper så som hemlighetsfull och något av en ensamvarg. Enlig gammal tradition förknippades grått med visdom.

Jag är inne i en period nu där jag gärna klär mig i färger. Blir glad av klara färger. Oftast är det överdelen som blir färgglad medan nederdelen ofta är klädd i jeans i olika former. Blått är färgen som jag har haft som favorit i många år. Och det syns verkligen när man tittar i mitt tygförråd. Även rosa, inte babyfärgern utan skarpare, tillhör mina favoriter.

Stämmer mina färger, med det ovan beskrivna, överens med den personen som jag är?

Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå!

Här kommer en slående nyhet: Kroppen är gjord för att hållas igång! Eller var det inget nytt under solen? Min kropp fick en chock när jag ramalde av hästen för tre år sedan och bröt ryggen, ja huvudet också för den delen. Det är lustigt vad man kan förneka en massa...Jaja, efter en väldigt stillasittande period på tre månader så kom jag igång med rörelse så smått igen och nu är det ett måste för mig.

Min träning har noll med viktnedgång att göra. Har fått höra mer än en gång: Du som är så smal behöver inte träna! Tydligen är det helt okej att påpeka för smala människor att de är just smala och dessutom säga till dem att äta mer. Jag gick ner 8 kg (12%) på tre månader i början av året. Varför? Jo, livet kom emellan. En inre stress i kroppen gjorde att jag förbrände mycket mer än tidigare, intaget var som innan. Den inre stressen gör sig påmind fortfarande men påslaget är inte hela tiden. Tur det. Jag undrar hur många av dem som sagt att jag är smal skulle säga till någon som gått upp lika mycket, procentmässigt, att de har blivit tjockare? Numer svarar jag dem som säger det här: Jag har bara tagit av mig vinterkläderna! Jag vet att jag är smal, men inte på något sätt för smal. Kroppen är i ett bra skick och det ska den få fortsätta vara. Det finns för mig inga begränsningar, för utom skaldjur, inälvsmat och laktos, på vad jag stoppar i mig.

Visst börjar det syns på kroppen att den snart är 38 år. Två graviditeter har satt sina spår genom bristningar i huden på låren, men inte en endaste på magen. Fast det är bara ett tecken, och jag gillar det. Den pryds med ett otal antal ärr från både mindre och större sår. Men nästan varje ärr har en historia att berätta, så min kropp är en biografi.

Nu när jag är hindrad i min vanliga lunk att reglebundet motionera, förutom promenader, på grund av den förmodade revbensfrakturen känner jag en stor rastlöshet i kroppen. Det visdae sig igår på jobbet när jag motionerade käkmuskeln. Det var lite svårt för kollegorna att få en syl i vädret. Eftermiddagen bjöd en god vän på en promenad som verkligen gjorde susen och en del av rastlösheten byttes ut mot lite lugn. Den inre stressen ökar då kroppens enodrfinpåslag uteblir.

Varför blogga?

Anledningen till att den här bloggen finns till är av helt egoistiska skäl. Jag behöver skriva av mig för att kunna bearbeta det som jag är med om i mitt liv. Det kommer aldrig att vara förtäckta, insmugna meddelanden till någon. Möjligtvis väldigt interna roligheter. Innehållet, vilket ni som läser har märkt, skiftar från att vara bara trams till att faktiskt enstaka gånger ha något att säga, och för en stunds eftertanke. Det händer ofta att statusuppdateringen från Facebook, får en utförligare beskrivning här.

Jag läser mina vänners bloggar och det ger mig inspiration till att fortsätta skriva, inser att jag har bloggat varje dag i åtta veckor nu. I gårkväll läste jag en väns blogg och blir berörd, tacksam och glad:
"Vill börja dagens inlägg med att säga TACK H för en att du finns! Tack för att du förstår, aldrig dömer och alltid lyssnar. Tack för att du ställer upp när jag nästan nått botten i humöret. Det finns få sådana vänner som alltid finns där oavsett livssituation!" Det här värmer mig och det känns så skönt att bli bekräftad för det jag försöker vara och göra, nämligen att vara medmänniska och medvandrare i livet.

Men om jag nu bara skriver för min egen del, varför lägger jag då ut det på internet och blottar mig? Jo, för att andra ska kunna göra det jag ofta gör, skratta åt mig själv. Är det så att jag kan genom att bjuda på mig själv få någon annan att skratta åt, eller ännu hellre med, mig så har jag förgyllt den personens liv en liten stund. Inte för att jag nånsin får veta det, men det är av underordnad betydelse.

Hmmm....

Magkänslan säger mig att något obra ligger och väntar bakom hörnet inom den närmaste tiden. Det värsta är att den brukar ha rätt.  Undra på vilket område det slår till????


Har ingen lust med obra saker nu, motar magkänslan med lite nytagna bilder.

Jag undrar vad jag ska göra av den här känslan av vemod som kommer över mig. Vet inte om det är mig som det kommer att drabba eller någon av dem som jag bryr mig mest om, lika illa både ock.

Eine Tasse Mucken-Fucken, bitte!

Gudadrycken!

Det finns ungefär 100 arter av släktet coffea och det har sitt ursrpung vid Afrikas Horn, där det nu råder extrem torka och stor svält bland människorna. Tre av dessa sorter odlas för kommersiellt bruk, arabiskt-, liberia- och robustakaffe. Det är bären från buskarna som rostas och sedan blir bryggda till den ljuvliga drycken. 1685 nådde bönorna Sverige och drygt 100 år senasre infördes ett förbud mot kaffedrickande, bestraffades med böter, som turligt nog bara varade i 13 år. Men till och från under de kommande 25 åren kom och gick förbudet, varför kan man undra? Kaffe är den vara som det handlas mest efter olja i världen.

Jag börjar min dag alltid med en kopp kaffe. Vaknar inte till annars. Och då spelar det ingen roll om jag  kliver upp i ottan eller mitt i dagen. När latmasken biter sig fast blir kaffe av snabbtypsvarianten, men helgmorgnar blir det gärna en stor laddning i perkulatorn och lång frukost med lugn och ro som sällskap.

Dåligt kaffe är sämre än inget kaffe, så då får det faktiskt vara och jag är utan. Min dagliga ranson brukar nå upp till 4-5 koppar på vardagarna och något mer på helgerna, speciellt om jag har sällskap som uppskattar drycken och det samtidigt surras. Jag dricker numer mitt kaffe, oftast, naturellt utan vare sig mjölk eller socker.

Uppsvinget av varianter som finns har varit stort de senaste åren och idag kan man på caféer beställa massor av olika tillredningar. Det som glädjer mig är att flera av serveringarna i Östersund även erbjuder laktosfria alternativ. En favoritsysselsättningar ären kopp gott kaffe, något gott att äta till, på en servering tillsammans med goa vänner!

Svält i östra Afrika

Afrikas horn upplever nu den värsta humanitära katastrofen i världen. Över 400 000 människor trängs i flyktinganläggningen i Dadaab i nordöstra Kenya, som är avsedd för 90 000. Men hela tolv miljoner  människor svälter i den värsta svältkatastrofen på 60 år. Vem klarar av att ta in det i sitt medvetande att så många människor lider i stor nöd? Senast det regnade i det här området, som någon kan dra sig till minnes, var i augusti förra året, och gången innan är det ingen som minns. FN räknar med att 2 miljoner människor kommer att dö i katastrofen.

Att sitta i förhållandevis trygga Sverige så långt bort ifrån Afrika gör att jag känner mig maktlös, men självklart finns det saker som vi här hemma kan göra. Läkare utan gränser är på plats och har idag startat en insamling där vi uppmanas att skänka en timme av vår månadslön: http://www.lakareutangranser.se/nyheter/2011/Augusti/En-timme/  För mig är det en självklarhet att hjälpa till med det som jag kan. Så jag har redan skänkt en del av min lön.

Det finns andra sätt som ha blivit möjliga genom den teknik som finns idag. Genom Svenska kyrkans internationella arbete går att SMSa ordet HUNGER till 72 950 och skänka 50 kr. Mer information om vad pengarna då går till hittar du här: http://internwww.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=723181

Det som skrämmer mig, förutom att katastrofen är så stor, är att den inte alls på några vis får samma uppmärksamhet som tillexempel Tsunamin i Thailand eller "11 september" i Usa, trots att det den här gången handlar om miljontals människor som lider.

Musik

Förutom barnen, släkten, huset, jobbet är musik en viktig del i mitt liv. Ganska ofta slölyssnar jag på musik samtidigt som andra saker utförs. Beroende på sinnesstämning och sysselsättning väljer jag olika musikstilar.

Mitt allra första album, var iochförsig ett kasettband, Freestyle´s "Fantasi", året var 1981. Det köptes på Ica I Bräcke när vi, jag, mamma och storasyster, var på väg till Bodlägden. Musikbiblioteket utökades med inspelade kassetter, från radion, där allskönsblandning var representerat. Kvaliteten var skiftande, från riktigt dålig till halvklen. Anledningen till det var att inställningen på radiokanalen inte var det lättaste att få till med bra mottagning. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilka fler färdigproducerade kassetter som ingick i samlingen, förutom de barnband med sagor som jag hade sen tidigare, tex "Familjen Bacill firar jul på sitt sätt". Oftast lyssnade jag på radioprogram och P3 var kanalen som gällde. De hade på kvällstid anpassade program för ungdomar.

Sen jag haft mitt sommarjobb, 1990, som kommunalt anställd dagbarnvårdare åt min systerson Mattias, fanns ekonomi att uppgradera kassettbandspelaren till en steroanläggning med både lp- och cdspelare. Samtidigt som den inhandlades köptes också en del cdskivor.  En ny värld, vad det gäller kvaliteten, öppnade sig och även, till mina föräldras fasa, volymen. Eller, nä, jag var snäll med att spela högt, vi hade både hund och katt så det var nog dem som jag tog hänsyn till.

När jag var tio år började jag sjunga i kör och sen fortsatte jag med det tills jag gått ut gymnasiet. Innan dess spelade jag blockflöjt i kommunala musikskolan ett år och fortsatte med fiol. Det var kanske ett dåligt beslut, men jag lärde mig iallafall att läsa noter. I min anställning idag ingår det två barnkörer och jag känner mig lyckligt lottad som får hålla på med musik på arbetstid. De två musiker som jag jobbar med är båda mycket kompetenta och spelar det som sätts fram på notstället framför dem. Jag fuskar även på gitarr, har tagit totalt en handfull lektioner som betaldes med mörk, rättvisemärkt choklad.

Som sagt; olika sinnesstämningar behöver olika musik. En låt som beskriver, för min del, kärleken till mina barn är Kent´s "Utan dina andetag" men i det här fallet är det så att covern med Carolina Wallin Pérez faller mig mycket bättre i smak. http://www.youtube.com/watch?v=VxJnk5t6o84

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så