I en rosa helikopter

ska jag flyga hem till mig...

Men att gå händelserna i förväg passar sig inte!

För andra året i rad hade jag planerat in att åka till Hanssons loge och dansa till Shake, samma vecka förra året som i år. Uppladdningen från förra året var i absolut toppklass  och dessutom var det strålande solsken.
I år rensade jag ogräs och bakade, inte illa det heller. Precis som förra året åkte vi fyra dansare  i samma bil, från ungefär samma plats. Eftermiddagen hade innehållit några samtal om att synka ihop förtäring i pausen, med mycket lyckat resultat.

Nästan framme vid logen plockade vi upp ytterligare en passagerare. I mycket god tid kom vi fram till slutdestinationen. Innan bandet började spela hanns det med ett snabbt besök på damrummet. Jag vill påstå att Shake var aningens sen på scen. Största skillnaden den här kvällen från förra årets var värmen, eller mer rätt att det var ganska kallt i år. För att hålla värmen var det bara att sätta fart med dansandet så fort första tonerna började ljuda.

Hur det nu kom sig så blev det iallafall paus snabbt, eller förmodligen kl.23 som är mest vanligt på en 21-01 dans. Vi samlade ihop oss vid ett bord inne i danslokalen och började duka upp. Modiga Eva hade frågat vakterna om det var tillåtet att ta in fikakorgen, och hade fått ett jakande svar, så länge som vi höll spriten utanför, handsprit räknas inte. Trots tappra försök från ett helt gäng fikasugna dansare lyckades vi inte få i oss allt som plockats med. Så antingen är dansen för kort, eller ja, det är den, en riktigt onödig fråga, eller så var det för stor korg packad. Det är iochförsig gott med lite ätbart efter sista tonen klingat ut, men trots de beräkningarna blev det en hel del förtäring över.

I pausen var jag som vanligt framfusig och burdus och frågade om jag skulle kunna få åka flygplan hem. Den som vi plockade upp hade flugit från Optand till Långsele och skulle naturligtvis även ta samma färdmedel åt andra hållet. Sagt och gjort, då var jag inbokad som passagerar på flighten  Långsele-Optand... Inte i en rosa helikopter men däremot en gul Safira. Och flygresan gick utan några som helst trubbel. Piloten Mikael = mycket pålitlig. Efter landningen på Optands flygfält tankades planet och viss administration genomfördes innan vi styrde mot Östersund, där jag hade min  röda sportbil parkerad. Väl hemma fortsatte jag försöket att äta upp fikat men även den gången misslyckades jag, det finns mer kvar.

Erik kontrollerar vingen...

Arrangerad bild, jag var inte ett dugg nervös!

Uppe i luften! Lite fler klockor än i Tomtenissan

Piloten

Att komma ihåg:

Måsar har inget trafikvett.
Flyga gul Safir, årsmodell 1960, från dans är häftigt.

Några nya kommentarer från dansgolvet kan jag också bjuda på. Båda två var sagda direkt till mig:
"Det är roligt att dansa med en tjej som rör på sig"
"Du är söt med lugg, också"

PS: Det här inlägget skulle ha publicerats tidigare idag om skribenten låtit bli att provligga en av sängarna på akutmottagningen på Östersunds lasarett, större delen av eftermiddagen och kvällen. Med ett utseende som kan liknas Quasimodo. Den händelsen har dock inget och noll med gårdagens/nattens flygtur att göra.

Hur gör de?

Maskrosor är överlevare. De växer upp mitt i asfalten. Vi har till och med använder ordet för att beskriva barn som klarar sig bra trots att miljö och arv kan vara mycket emot dem, maskrosbarn alltså. Jaja, åter till blommorna som jag egentligen tycker är riktigt fina så länge som de blommar. Det gula lyser upp ordentligt, gult är läkande och det påminner om små solar. De blommar flera gånger per säsong och vilka andra blommor gör det?

Men hur tusingen gör de? I min gräsmatta är det gott om maskrosor, och det gör mig ingenting, skulle aldrig i livet köpa en sån där mackapär som skruvar upp dem med rot ur gräset, never, så mycket tid tänker jag inte lägga på gräsmattan. Idag har jag klippt den och det tar sina härliga timmar, eller nästan två i alla fall. När jag var klar syntes noll gula blommor, efter en stund, ca 30 minuter så lyser det på flertalet ställen av gult igen, och dessutom på en relativt lång stjälk....

Min teori är att maskrosorna överlever genom att när vibrationerna från gräsklipparen börjar så drar de ihop sig  mot marken och roten. Allt för att undvika att få blomman, fröspridaren, avklippt. En solklar överlevnadsinstinkt. Fortplantningen är det viktigaste och att finna sätt för utöka sin art en självklarhet.

Före, attacken med nävar och gräsklippare

Efter, lite mörkare gräs, beror på att jag körde
över det som nävarna gick lös på

Erkännande

Det  finns ett ufo i mitt hem. Eller ja, det är till och med flera stycken. För det mesta så märker jag inte av dem alls utan de håller en väldigt låg profil. Ufona är flerfärgade och rätt så mjuka typer och i olika storlekar. Jag är rätt så övertygad om att de som finns hos mig är bland de mindre och att det säkerligen finns betydligt större, ja till och med så stora att de behöver fotbollsplaner för att kunna sträcka ut sig i sin fulla längd och bredd.

Det minsta, som jag sett, är rosa,15 cm bred och 30 cm lång. Det är mönstrat med rutor och lingon, så uppenbarligen har ufona koll på hur det ser ut på vissa delar av planeten Tellus och de gör sig liknande för att kunna smälta in till viss del. Ett annat som jag har sett hemmavid är i storlek av blädderblockstypen och går i lite murriga toner av blått, rött och guldgult och är  mönstrat med stjärnor. Det känns som om den har en mer himmelsk anknytning än den lilla rosa.

Jag har varit medveten om ufonas närvaro i snart fyra år och de verkar inte ha någon större brådska att dra vidare till någon annan boplats.

Material för att få fler ufon finns det gott om i hemmet, men det är lite inspiration som saknas och även tiden. För den som undrar så betyder ufo i mitt hem: Unfinished objects och är lapptäcksprojekt som ska färdigställas. Och som en liten ursäkt, det har alla som någon gång fastnar i lapptäckstillverkning...

Ibland blir det fel, fel, fel

Hur dum känner jag inte mig när jag skäller på någon som absolut är oförtjänt av det? Jag brukar be om ursäkt för mitt bristande beteende, ofta. Men det är helt enkelt mänskligt att det någon gång brister och fel person får sig en skopa ovett. Fast känslan som finns inuti mig är tårfylld och jag skäms...

Om det får mig att känna mig som en urvriden disktrasa med en unken lukt, så är det även liknande känslor hos  den som drabbats av ovettet. Ja, det är ingen avundsvärd sits.

Tur att det händer sällan, för oftast har jag ett långt tålamod som räcker till för familjen, kollegorna, vännerna och ytligt bekanta. Däremot kan jag bli tvärförbannad om jag, eller någon av de som jag tycker om, utsätts för orättfärdigheter. Då är belenet huskut stutt! och de som uppfört sig felaktigt kommer att få veta det från mig.

Jag är emellanåt obekvämt ärlig och det gäller både positiva och negativa sidor, uttalanden och handlingar. Men det är så jag är och jag tänker inte förändra mig.

Två korta tankar...

Om du saknar den som sårat dig en enstaka gång,
betyder det att du kan skilja på sak och person.
Så var stolt och sträck på dig.
Den gåvan är det inte alla som besitter.



Ignorera aldrig någon som verkligen bryr sig om dig.
En vacker dag kommer du att inse
att du har förlorat en diamant medan du var ute och samlade sten.

Spekulera??!!

Brukar du spekulera?
Kan det vara så att du ibland gissar dig till vad någon menar, när du egentligen inte riktigt förstår och då drar dina egna slutsatser? Eller är du den typen som då frågar den som sagt något och ber att de förtydligar sig.

Jag hör till den andra sorten, oftast. Är det så att något, sagt eller skrivet, lämnar utrymme för egna tolkningar och jag har svårt att veta vad som uppföraren vill ha sagt håller jag det för mig själv. Möjligen kan jag utan att avslöja vem det handlar om ventilera det med någon nära vän, men aldrig någonsin i en offentlig medial miljö.

Så, om jag skriver något här som är oklart för någon av er läsare, hör av er till mig så får jag en chans att förklara!!!



För att:
 från Datainspektionens hemsida: 

"Bloggar och sociala medier
Publicering av till exempel namn och foton på personer på bloggar och sociala medier är i princip alltid tillåten så länge man inte kränker personen. Att "hänga ut" och skandalisera en privatperson är ett typexempel på vad som normalt sett är kränkande.

Nu...

När känslorna plötsligt svämmar över
och tårarna stiger upp i mina ögon
är det oväntat

Jag var oförberedd på att det skulle hända, just nu

Men det är helt rätt
och jag tillåter mig att vara ledsen

Jag har mycket att vara glad för
det vet jag och kommer ihåg

Men precis nu är gråten här
precis nu vill jag vara här i den

och jag önskar att...