Långtråkig fredagkväll

Jaha, när barnen har åkt till sin pappa, som de gör varannan helg, borde jag väl kunna njuta av att bara fårå om mig själv, ta det lugnt och slappa. Men istället har jag långtråkigt. Speciellt de fredagar då ingen dans finns att åka på inom den närmaste radien. För nu när det är mörkt på kvällarna lockar ingen bilresa i kolmörkret hem på morgonkvisten (eller sena natten, välj själv).

Ikväll har jag allstå tagit reda på två maskiner tvätt, hängt lakan och städat huset för att få tiden att gå. Ingenting som faller mig i smaken på tvn heller. Är det då bara att gå och lägga sig och dra täcket över huvudet och sova som återstår som alternativ?

Nej jag tror att jag ska tända ljus inne i badrummet och tappa upp ett bad. Prova den nya produkten som jag köpte på Body Shop vid det senaste besöket och ta med en kopp thé med vaniljsmak att smutta på under tiden som vattnet kallnar: Låter det som ett bra förslag?

Lite tidigt kanske?

Men idag har jag bakat lussekatter. Hela huset doftar av de nybakade bullarna, som nu ligger i frysboxen ute i garaget. Det är nämligen så att glass, bullar, kakor och liknande godsaker har en förmåga att dunsta bort om de placeras i frysen inne i huset. Tendensen förekommer också från frysboxen men i betydligt mindre utsträckning. Eller är det Rasmus det beror på?

Anledningen till att det blev bakning idag är att jag tog lite kompledigt från jobbet efter lunchen. Blev kvar ensam på arbetsplatsen och de överhängande arbetsuppgifterna var utförda och de återstående för dagen kunde jag lika gärna utföra hemifrån. Så under jäsningstiden ringdes det en del jobbsamtal. Vilken tur att vi fått telefoner som gör oss mindre beroende av att vara på arbetsplatsen och dessutom är det lättare att nå kollegor, naturligtvis för andra också att nå oss, då telefonerna är mobila. Det är en del arbetstid som tillbringas för förflyttningar i bil.

Lite tidigt tog jag även en eftermiddagslur. Är fortfarande väldigt trött och nu när dagsljuset är kort blir det inte bättre. Ska ta upp det med läkaren, igen, när jag träffar honom på tisdag. Läkartiden är inte tidig. Ringde till hälsocentralen den 18 augusti och får som sagt komma den 20 oktober. Min yrsel är inte ett akut tillstånd. Det ska även kollas upp vilka bestående men jag har efter ländfrakturen. De som jag har är yrseln, kan sitta högst 30 minuter innan benen somnar och värken som nästan är konstant. Inga av menen är outhärdliga men jag tror att de tar en del energi från mig och gör så jag blir trött.

Ljus i mörkret

Det är tisdags förmiddagarna. Jobbet när det är som bäst. Då har jag öppet kyrkis, barn och vuxna som är hemma på dagarna. Hittills under höstterminen har besökarna varit färre än i våras då fler sam varit hemma börjat att arbeta igen, men det föds en del barn.

I år är det bara tre som kommer till världen, vad jag känner till, i trakten kring Fåker och den allra nyaste var med sin mamma på öppet kyrkis idag. Tre veckor ung, en riktig nybörjar bebis, vid namn Neo. För att beskriva honom knycker jag Askungens uttryck: ...och och alldeles underbar! Han sov större delen av tiden och var bara vaken för att äta. Efter matningen fick jag låna honom och jag blir så lycklig av att få ha så små barn i famnen.

Naturligtvis satt en liten rap på tvären men den lossnade när Neo fick komma upp och ligga på min axel. Undrar hur många mer än jag som ser det som en löneförmån att ha lite kräk på sig? Men när det gäller de här knytena är det just så för mig.

Eftermiddagen var inte lika rolig. Bilen är på verkstaden för sedan vinterdäcken kom på är det obalans och oljud i den. Igår var den också där men bilmekanikern kan inte komma på vad som felar. I morgon ska de prova att byta alla däcken för att de om det blir bättre. Besöket kostar säkert en hel del men bilen är tyvärr en nödvändig ägodel för mig. Tänk om cykel vore ett alternativ!

Höst

Nu är hösten här och jag vet inte om det är därför jag har så svårt att sätta mig vid datorn och skriva nya blogginlägg. För mig är hösten en tid av nedstämdhet. Så har det varit i många år, minns att 2000 var det så fast jag hade ett nytt barn i magen och födseln att se fram emot, så var det en tråkig tid när inspirationen aldrig vill infinna sig.

För två år sedan var det en väldigt tung höst men i år känns det iallafall ok. Har fått medicin som gör att nattsömnen är bra. Kan sova hur mycket som helst i och för sig, men det beror nog även på att sommaren med lediga barn blir intensiv och värken i ryggen är en ständig följeslagare.

Jag vill skriva, helst varje dag, för att skrivandet får mig att må bättre men samtidigt är det inte ett måste för mig. Vi vuxna har alldeles för många "måsten" ändå.

Idag ska jag och barnen ta in det som ligger lite här och där på tomten för vilken dag som helt kommer det att snöa igen och då är det inte säkert att snön töar bort. En hel del löv på både buskar och träd vägrar byta färg och klamrar sig fast på grenarna. Jag brukar kratta ihop dem och köra över med gräsklipparen och sen låta det bli gödning, men i år får det bli på något annat sätt. Tror nämligen att innan det ramlat ner är snön här.

Barnen, Rasmus är nu längre än mig, har större fötter och snart även ikapp mig viktmässigt, har mindre tid och engagemang att retas med varandra och mig när skolan är igång. Tokbra, tycker jag. På jobbet, lokalt i Näs, är det lite tomt efter att mina två kollegor har börjat på nya tjänster i en annan församling, så vid fikabordet har jag vaktmästaren att munhuggas med, och det är abslut inte illa. Tur att de andra kollegorna inte är så långt borta och att vi jobbar rätt tight tillsammans i de olika verksamheterna. Jag har nog ett av världens bästa jobb, faktiskt!


Hösten är nog rätt ok ändå. Jag tillåter mig att inte vara på topp hela tiden utan flyter med och gör en del saker på ren rutin. Snart är adventstiden, snön och stearinljusens tid här och då vet jag att livet på en gång blir härligare att leva. Igår var jag bjuden på middag hos goda vänner och det är guldkornen i vardagen.

Latmasken

har byggt bo hemma i mitt hus. när vi, jag och barnen, städade igår hittade vi dess boning! På kontoret, bakom det gamla klickgolvet, som låg i köket, fanns det massor av ömsat svart skinn som bara måste komma från latmasken. Eller?

Nåja, nu bars det ut och upp på vinden och dammsugaren gjorde sitt jobb och städade bort lämningarna. När det nu är konstaterat att det var latmasken som bott där under en lång tid finns det inga ursäkter längre för mig att låta bli att träna.

Träningen kom helt av sig när högaffeln åkte in i benet för drygt sex veckor sedan. De första tio dagarna var det otillåtet för mig med ansträngning och att komma in i den lunken att bara slappa gick rätt fort. Dessutom har sjukgymnasten som jag tränar hos haft semester, men nu är det alltså slut på latheten. Började igår med att dansa hela kvällen, med paus bara för att fylla på lite energi och släppa ut lite överflödig vätska som inte tog vägen ut genom porerna över hela kroppen. Träningen hos sjukgymnasten återupptas om drygt en vecka, och då minskar, hoppas jag, värken i ryggen kring den andra ländkotan som numer hela tiden gör sig påmind.

Date och Mickeys stod för musiken på Aspåsnäsets logdansbana. Det är något speciellt med dessa sommardanser. Tyvärr var gårdagens den sista den här sommaren för min del. Nästa helg befinner jag mig i Stockholm för genomförande av Tjejmilen och helgen därpå är det konfirmandläger på agenda. Tillbaka till gårdagens dans så måste jag säga att mina favoriter, Date, är i en klass för sig. Kanske mest beroende på att de spelar mycket musik från 80-talet och den är bara bäst. Har dansat till dem tre helger i rad nu så det börjar bli en vana, som jag gärna skulle fortsätta med. Nu ser det ut som om de överhuvudtaget inte alls kommer att spela i Östersundstrakten under hela hösten. Så då var det tur att dansen igår slutade först 02.50, fast det skulle egentligen vara slut kl.02.00. Men många extranummer blev det. Och till sist: Hallelujah. Leonrd Cohens låt i en superbra version med killarna i Date.

Smolket i bägaren är att med en restid på en timma så blir klockan för mycket innan huvudet ramlar ner på kudden. Närmare 05.00 var den i natt. Och med mina morgonpigga barn blev det 1,5 timmar ostörd sömn innan de var på gång. Då är det bara att hålla igån goch inte slå ner rumpan för då är det kört. Har plockat alla kvarvarande bär på vinbärsbuskarna, ca tio liter. Mamma var här och plockade en del eftersom jag har mer än jag behöver i frysen. Efter bärplockning la jag mig i hammocken, tid ca kl.15, och nu är jag som sirap som stått i kylskåpet.

Imorgon börjar skolan för killarna och de ser fram emot det båda två. I helgen har Martina varit hos oss och hon ska följa med Robin till skolan och starten i tredje klass. Så tack att skolan börjar i morgon för då bör det bli en hyffsad tidig kväll för alla i familjen ikväll.

Tv-serier

Sommartid är det mest bara skit på tvn, men nu när hösten börjar att närma sig kommer det en hel del bra serier tillbaka.

En sådan som Robin och jag gärna ser tillsammans är Sjukhuset på Tv3. Den är på rätt tid för att Robin ska kunna se hela och dessutom varva ner. Oftast lägger vi oss i soffan och myser och tittar. Hans favoritdoktor är Joel, och jag kan hålla med. En sådan sympatisk läkare skulle jag gärna träffa om det är nödvändigt med läkarbesök. Han kan ta barn och vuxna på alldeles rätt sätt.

Andra program som jag gärna ser är: Criminal Minds, CSI, Spårlöst försvunnen, Greys Anatomy och snickarprogram tex Äntligen hemma.

Mitt absoluta favoritprogram har varit Cityakuten. Har sett alla program när jag har haft 3:an. Men har det sista avsnittet visats och det är bara att hoppas att det om några år kommer i repris, så ska jag se dem igen. Egentligen är det märkligt att jag gillar sjukhusserier så mycket som absolut inte klarar av att se blod?!

Många serier som håller på i flera säsonger tappar i att vara intressanta och hamnar långt ifrån den urspungliga storyn. Exempel på två sådana serier är Lost och Prison Break. De första säsongerna var riktigt bra men sen....hittar inte ord. Men vad gör de inte för att tjäna pengar?

Nu väntar jag med spänning på Letś Dance och andra svenka produktioner i höst. Får se vad det har att erbjuda!

Ett år till de andra

Jaha, så var det dags för födelsedag, igen eller? Jag har (vad jag tycker själv) inga problem med att bli äldre.I år känner jag mig mycket bättre psykiskt och fysiskt än de två tidigare åren.

36 år alltså. Det enda som är lite gruvsamt är att om jag vill ha flera barn så börjar det brinna i knutarna nu. Fast med ett barn som är i puberteten och ett som klarar sig själv kortare stunder så är det inte helt självklart heller att börja om med spädbarn. Å andra sidan bör/måste det vara två personer för att det ska bli något barn, och det är inte i den situation som jag befinner mig nu, heller.

Sommaren har mest bjudit på regn så den semester som barnen och jag hade på Kos känns riktigt bra att vi tog oss, tackar mina arbetskamrater igen för att de pushade på. En del av semestern i sommar har gått åt till socoilogistudier. De två första tentorna gick rikitgt bra, betyg C respektive B, och analysuppgiften är inskickad. Hur det gått på den vet jag först i mitten av september när bedömningen är gjord.

På måndag börjar skolan igen för barnen och förhoppningsvis blir rutinerna mer fasta då. Vilket hela familjen behöver, främst är det läggningstiderna som ska rättas till. Rasmus är gärna uppe länge på kvällarna och jag behöver sova för att orka jobba. Och om jag lägger mig innan han gör det förmodar jag att han skulle bli tittandes på tv hela nätterna. Men ändringen är i antågande som sagt.

Ikväll ska jag fira lite tillsammans med barnen. Middagen är förberedd, kycklinggrytas och ris. Men glassen som jag köpt har av någon konstig outgrundlig anledning dunstat från plastlådan i frysen, hur gick det till? Tur att det finns mer på ICA.