Ett år till de andra

Jaha, så var det dags för födelsedag, igen eller? Jag har (vad jag tycker själv) inga problem med att bli äldre.I år känner jag mig mycket bättre psykiskt och fysiskt än de två tidigare åren.

36 år alltså. Det enda som är lite gruvsamt är att om jag vill ha flera barn så börjar det brinna i knutarna nu. Fast med ett barn som är i puberteten och ett som klarar sig själv kortare stunder så är det inte helt självklart heller att börja om med spädbarn. Å andra sidan bör/måste det vara två personer för att det ska bli något barn, och det är inte i den situation som jag befinner mig nu, heller.

Sommaren har mest bjudit på regn så den semester som barnen och jag hade på Kos känns riktigt bra att vi tog oss, tackar mina arbetskamrater igen för att de pushade på. En del av semestern i sommar har gått åt till socoilogistudier. De två första tentorna gick rikitgt bra, betyg C respektive B, och analysuppgiften är inskickad. Hur det gått på den vet jag först i mitten av september när bedömningen är gjord.

På måndag börjar skolan igen för barnen och förhoppningsvis blir rutinerna mer fasta då. Vilket hela familjen behöver, främst är det läggningstiderna som ska rättas till. Rasmus är gärna uppe länge på kvällarna och jag behöver sova för att orka jobba. Och om jag lägger mig innan han gör det förmodar jag att han skulle bli tittandes på tv hela nätterna. Men ändringen är i antågande som sagt.

Ikväll ska jag fira lite tillsammans med barnen. Middagen är förberedd, kycklinggrytas och ris. Men glassen som jag köpt har av någon konstig outgrundlig anledning dunstat från plastlådan i frysen, hur gick det till? Tur att det finns mer på ICA.

Vad är livskvalité?

Om jag ska tro mina barn, framförallt den äldre, är det när pengarna finns i den mängd att allt som efterlängtas kan inhandlas. Och visst kan det vara sant, men det viktiga för mig är att inte behöva vända på varje krona och sällan eller aldrig kunna unna sig något.

Första tiden efter separationen var jag inte övertygad om att ekonomin skulle gå ihop. Så inköpen reducerades till bara det allra nödvändigaste. Inga nöjen, å andra sidan kände inte alls för att göra roliga saker, bara vanlig mat och tur att barnen fick en hel del begagnade kläder. Dessutom började jag föra kassabok för att hålla koll på vart pengarna tog vägen. Jag har ett kontrollbehov när det gäller pengar. Sagt och gjort, varenda öre som spenderades skrevs in i boken.

När några månader gått insåg jag att pengarna räckte och att till och med blev lite över, inte varje månad men ibland iallafall. Nu är det roligt att bläddra i kassaboken, fundera på varför det en del månader blir dubbla kostnader för mat jämförelsevis med andra. Jag jämför även från år till år hur mycket vi lägger på de olika kostnadsställena. För några dagar sedan skapade jag ett exceldokument så nu har jag datoriserat min kassabok och slipper på så sätt räkna ihop varje kolumn för sig vid månadens slut, det gör programmet. Kassaboken kommer jag att fortsätta med.

Jag måste säga att livskvalité är att ha sin familj omkring sig, några goda vänner (som man träffar alldeles för sällan, men det ska inte ge en dåligt samvete), bo där det är trivsamt, intressen som stimulerar och ett bra jobb. Självklart hör det till livskvalitén att få vara frisk.

Om jag summerar mitt liv så har jag skulle jag säga en god livskvalité, med sina upp- och nergångar som hör livet till.

Semesterdags

Nu har jag semester.Och för tredje året irad händer det något med min kropp som gör att jag inte riktigt är 100%. För två år sedan var det hjärtat som rusade och där jag till slut insåg att det var en utmattningsdepression som jag drabbats av. Det tog tio månader innan jag var tillbaka på heltid på jobbet. Fortfarande har jag sviter av den och klarar inte av stress eller samma höga tempo som innan.

En månads heltidsjobb lyckades jag klara av innan sju veckors semester och föräldraledighet tog vid. Fredagen innan jag skulle börja jobba ramlade jag av hästen och fick frakturen på ländkotan. Konvalesencen efter olyckan, om jag räknar i sjukskrivning, blev drygt fem månader. Förra söndagen hjälpte jag till med hökörningen hemma på gården och på något vis körde jag högaffeln in i höger underben. Inte rakt in i skelettet men i benet. Har ingen aning om hur långt in men vet att det gjorde rejält ont, både upp i knäet och ner i foten till tårna, på en gång. Jag drog upp byxbenet och konstaterade att det blödde och tänkte då att: "Bra nu kommer eventuella bakterier ut." Och det var bara ett litet, litet sår.

På natten värkte det i benet och på måndagsmorgonen hade det antagit en mörkare nyans och känslan var som ett träben. Nåja, ingen tid för att känna efter ordentligt utan iväg med RObin till fritids och mig själv till jobbet. Förflyttade mig rätt så klumpigt på jobbet under dagen. När jag slutat skulle jag förbi Apoteket och hämta medicin. Väl där frågade jag om de hade något bra plåster som inte fastnar och något att tvätta såret med. Farmaceuten frågade till vilket ändamål och jag berättade vad som hänt. Hon pekade med hela armen mot hälsocentralens reception och frågade samtidigt om jag varit i kontakt med sjukvården. Själv hade jag knappt tänkt tanken. Nåja, det slutade med ett besök på akuten och stelkrampsspruta och penicillinkur i tio dagar.

Läkaren frågade varför jag väntat ett helt dygn med att åka till en läkare och jag svarade: "Det är ju bara ett litet sår" varpå jag fick svaret: "men jordbakterier och andra bakterier som kan finnas på en högaffel, som står ute och används till djurskötsel, kan ha förödande effekt, och sprida farliga infektioner"

Ok, nu vet jag det. Inte för att jag har tänkt att göra om det någonsin, men i alla fall. Benet blir stadigt bättre och trääbenet har jag inte kännt av sedan i torsdagsmorse, om jag inte räknar fredagsnatten efter dansen. Såret är litet men vill inte läka utan det vätskar sig. kan erkänna att jag mår inte jättebra på penicillinkuren heller men det ska ju ta bort alla hemska bakterier i kroppen.

Nästa år ska jag vara frisk i samband med semestern, alternativet är att låta bli att ta semester!

Väderblogg

Ja, visst är det så att i min blogg blir det en hel del väderfunderingar. Idag har solen skinit som attans och högsommarvärmen är fullt på. Men då sitter jag inomhus och jobbar. Hur gick det till?

Mina barn är hos sin pappa den här veckan. De går i fotbollsskola och den håller till på Fröjdholmen vilket är alldeles i närheten av där deras pappa bor. Så då får de vara hos honom för att slippa skjutsas fram och tillbaka varje morgon och eftermiddag. Den lösningen är riktigt bra nu när jag jobbar i Brunflo mellan åtta och sjutton varje dag.

Men visst är det lite tomt hemma i huset. Fast jag missunnar inte barnen att få umgås lite mer än varannan helg med sin andra familj. Och dessutom är det bra för mig att bara ha mig själv att tänka på.

Så idag har jag gjort första tentan på den sommarkurs på 7,5hp som jag läser. Och det gick bra. Jag satsar på att bli godkänd men klarade av att få betyg C på den här delen, vilket innebär 70-79% rätt. Är supernöjd. Boken som tentan avsåg var skriven på engelska och inte alls den lättaste varianten av det språket. Men nu gäller det att inte glömma av vad den tog upp för ämnen för den ska ingå även i de två följande tentorna. Den övriga litterturen är på svenska turligt nog. Nästa tenta har deadline om en månad så nu blir det en paus innan jag ger mig ikast med nästa bok.

Imorgon blir det efterarbete på jobbet. Alltså, vi är några kollegor som ska gå ut sen vi slutat och äta mat tillsammans. Mycket trevligt brukar det vara och jag tror inte att morgondagen erbjuder något annat. Dags att sova så kroppen och knoppen orkar med!

Vart tog sommaren vägen?

Vädret är verkligen lurigt. I helgen var det full högsommarvärme och enligt mitt tycke perfekt väder. Solen strålade och shorts och linne var lämplig klädsel. Igår och idag har det haglat och regnat. Eller snarare öst ner regn under delar av dagen. Men det är väl vad vi kallar jämtländsk sommar.

Häggen och äppelträden på min tomt står i full blom och lika så är det i rabatterna. Så om jag låter bli att titta på termometern och känna efter när jag går ut så är det nog sommar ändå. Och nästa fredag är det skolavslutning, startskottet för den riktiga sommaren. Hoppas bara att vi då får lite mer värme för alla barn som kommer klä sig somrigt.

Idag har jag börjat tänka på vad mitt pratinslag i skolavslutningen ska handla om. Förmodligen blir det tema om olikheter som kompletterar varandra. Det hör ihop med temat i barnmusikalföreställningen som barnkören framförde för en månad sen.

Alltså! Sommaren är nog här egentligen, det är bara värmen som saknas!

Helt utan elektronik

Har min familj varit under en vecka. eller rättare sagt utan mobiler, dator och tv. Jag fick nämligen ett infall den 7 maj och beställde en resa till den grekiska ön Kos för mig och barnen. Tyckte att lite sol och bad skulle göra oss gott och det har det gjort.

Så mycket bad blev det inte för mig och Rasmus har utsett mig till Sveriges största badkruka. Kan inte gör annat än hålla med. Jag gillar inge vidare att bada i pooler eller hav. Sitter gärna i solen eller skuggan och det är sällan som det blir för varmt.

Innan vi åkte var jag orolig för att jag tagit mig vatten äver huvudet som åker själv med båda barnen, men det gick fantastiskt bra. Efter fem dagar började de bli lite uttråkade av att bara bada, spela kort med varandra, sola och äta på restaurang men i stort sett har allt varit bra.

För att ekonomin inte helt ska gå i sank bestämde jag att vi inte skulle handla så mycket saker utan det pengarna skulle läggas på var lunch och middag så jag skulle slippa laga mat i lägenheten. Endast en kokplatta inbjuder väldigt lite till matlagning!

Har bestämt mig för att infallet inte är en engångsföreteelse utan fler resor blir det!

Glädje och sorg

Tänk att en del saker i livet är både härliga och samtidigt jobbiga . En sådan sak var jag med om på jobbet igår. Barnmusikteaterföreställning.

Under hela vårterminen har barnen övat tillsammans med mig och kantorn på en musikteater, Regnbågen. Många sånger som de lärt sig helt utantill, mycket energi går åt under varje körövning för jag är en person som jobbar med hela min kropp och kroppsspråk för att förmedla texter och melodier.

Och igår var det alltså föreställningsdags. Övning från förmiddag, lunch tillsammans och sedan kl. 14 föreställning. Själv hade jag ingen nervositet men hos barnen fanns det en del. De var så fina när de bytt om till kläder i alla regnbågensfärger. Självklart gick föreställningen smärtfritt och succé är ordet. Efteråt är det skönt att det gått bra och faktiskt är över, samtidigt som det är tråkigt att inte träffa de härliga barnen på tisdag igen för övning.

För det mesta är det roligt på jobbet men idag har det varit riktigt ledsamt. Min kollega Karin har fått tjänst som studentpräst på Campus i Östersund och hade sin sista arbetsdag idag. Riktigt bra för henne, tror att tjänsten passar henne superbäst, men för resten av vårt arbetslag är det en förlust. Och idag kändes det ordentligt i hela kroppen. Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Fokuserade på det som var mitt ansvar i gudstjänsten och sen rann tårarna nerför kinderna...

Vet att vi, Karin och jag, kommer att fortsätta att umgås men att ha en arbetskamrat som henne är mer än guld värt.

Nu känns det något bättre, tårarna renar. Kommer att sakna min kollega och hennes sunda synsätt på det mesta i livet. Imorgon på jobbet är det öppet kyrkis, en källa till glädje. Vilket bra jobb jag har!