West Coast Swing i Umeå

Jag är så väldigt tacksam att jag råkade se att en av mina vänner anmält sig att delta i  ett evenemang på Facebook och än mer tacksam att fick ett ja från den vän som jag frågade om  han hade lust att följa med. Nu har min första kurs i West Coast Swing (WCS) precis avslutats men förhoppningen, från min sida, är att det blir fler.

WCS är en swingdans, pardans, som ha sina rötter i Lindy Hop (LH). Den bygger på ett antal grundturer som kan varieras i det oändliga. Det vi fick höra många gånger under helgen var att i WCS kan man inte fuska, utan för att kunna dansa så måste man kunna grunderna. I LH går du som tjej bak på steg 1 i takten och det ställer till det i dansen för mig, eftersom i WCS kliver tjejerna fram ett steg på första taktslaget. Men bygger på både sexor och åttor, som LH också gör.

På fredagen fick vi en tvåtimmars introduktion som innehöll grundstegen och några basturer. Mycket att hålla i huvudet när det är alldeles nytt, tycker jag, och att det skulle kunna vara glasklart för någon som aldrig dansat WCS efter två timmar vore ett under! Iallafall så blev det socialdans efter introduktionen. Min dansintensitet var mycket lägre än den normalt sett brukar vara på dansgolvet, men jag njöt av att se alla andra dansa. Eller jag dansade inte alls, vill jag påstå! När jag måste tänka på hur varje steg ska tas kan det inte kallas för dans utan då är det bara steg på dansgolvet. Inkasserade, vilket gjorde min kväll, flera härliga, varma och långa kramar.

På lördagsschemat stod workshops 4 stycken á en timme. Jag vaknade, min nya vana trogen, redan före klockan sju men stannade kvar långt in under täcket tills Eriks väckarklocka skrällde i lagom uppstigningstid. Hotellfrukost är riktigt lyxigt, så då äter till och med jag, relativt mycket. Vi valde rätt tid att komma till frukosten för bara något senare var det inga just sittplatser tillgängliga och det var skönt att hinna vila en kortis på maten innan lärandet drog igång. Uppvärmningen var mer koordinerad än aerobic-passen som jag går på. Jag tycker mig ha hyfsad kroppskontroll och förmåga att göra stegkombinationer, men får verkligen omvärdera min kompetens efter den inledningen.

Vid lunch, efter två workshops, var det mer än fullt i huvudet och födointag satt som en smäck och sen håltimme i schemat var väldigt lägligt för en vila. Den tog jag som vanligt med täcket över hela mig, skönt. Eftermiddagspassen var lika bra som på förmiddagen. Duktiga instruktörer, men min kapacitet att lära mig nytt var mindre än hastigheten. Strulade till det ordentligt i hjärnan när det blandas med sexor och åttor. När jag gick från den sista workshopen var det mest bara kaos i skallen. Mer taktikvila inför kvällen blev det för min del. En snabb dusch och sen var jag på banan igen, trodde jag! Efter bara några försök till att dansa sa kroppen STOPP! Ryggen gjorde sig smärtsamt påmind. Min lott under kvällen blev att stå bredvid och titta på och vara något avundsjuk på de som virvlade runt på golvet. Jag har tidigare påpekat att mina favoritdansare verkar komma norrifrån och det får mer torrt på fötterna efter den här kvällen. De få som kom fram, bjöd upp och pratade med mig under kvällen kom från Norrbotten (har det visat sig efteråt). Trevliga män. Kvällens höjdpunkt var uppvisningen från instruktörerna. Min favorit ser ni HÄR

Söndagsmorgon vakande jag samma tid, så vi hann med att se starten på vasaloppet innan frukosten åts. I huvudet rådde fortfarande ett fullständigt kaos med steg, grundturer, variationer och termerna på engelska. Märkligt nog hade nattens vila från dans  fått en del att trilla på plats ner i fötterna och under den fjärde workshopen kändes det nästan som om jag dansade! Så den dans jag avstod ifrån på lördagskvällen blev en investering för både kropp och knopp under söndagen.

Hemresan tillbringades i baksätet med trippla fikapåsar. Erik körde säkert och Isabelle letade projekt för syjuntans träff. Jag halv- och helsov mellan fikastunderna. Vid den enda bensträckarpausen var utetemperaturen -22 så jag nöjde mig med att sträcka ut mina ben mellan framsätena. Hemmet nådde jag straxt efter kl.23. Nu gäller det att fortsätta att se till att få övningstillfällen om jag ska kunna lära mig dansa West Coast Swing. Hoppas att det blir fler som lär sig denna härliga dans i Östersundstrakten. Trots många timmars dans i helgen har jag fortfarande ett stort danssug, gärna då en dans som jag bara kan blunda i och njuta fullt ut av, utan att behöva använda huvudet!