Vänner

Ett kort inlägg om något som jag redan skrivit om. Nämligen vänner!!!

Jag har några få nära vänner som verkligen är guld värda! Visst har jag rätt så många vänner, men få som delar det allra mesta med mig och som jag delar det mesta med.

Idag har jag återigen fått bekräftelse av  att dela en upplevelse/händelse i mitt liv ger det en ytterligare dimension. Kan bara säga att det är underbart, ännu bättre när vännen för det på tal först och talar om att den vet hur det ligger till. Puh....att slippa släppa tegelstenen.

Tack, tack för att ni finns i mitt liv!

Tävlingsinstinkt

Min syster Kajsa Stina tycker att jag egentligen skulle rida monté. Det är som ett travlopp där istället för att sitta i en sulky så rider du. Kajsa Stina säger att jag har den rätta kroppsbyggnaden för sporten och min vikt är lagom, man får inte väga för lite heller för då läggs det på vikter vid invägningen inför loppet. 

Jag har faktiskt varit med en gång och tävlat på hästryggen. Det var i en galopptävling i Hackås på Lillåkra travbana. Året kan ha varit 1992. Min häst som jag hade då, hette Maera, och var väldigt bestämd av sig. Innan racet hade hon tokkutat med pappa hängandes i grimskaftet över hela stallbacken. När det väl var dags för oss att tävla var jag mer än nervös och hade den senste tiden bara skrikit och varit på ett uruselt humör, vilket inte riktigt uppskattades av mina närmsta supportrar, mamma och pappa. Starten gick hyfsat och vi ledde i första kurvan, men direkt efter den så var utgången mot stallbacken och dit styrde den rackarns hästen sin nos. Tur som var visste vi om att risken för detta uppträdande hos hästen var hög så pappa stod där och fångade in oss båda innan vi gjorde en längre tur på stallområdet. Sen hade jag fullt sjå att få runt Maera på bortre långsidan och längs publiksidan. Det värsta var att vi skulle runt ett varv till och passerade utgången igen, den gången med mindre motstånd att fortsätta längs banan. Vid det här laget var de allra flesta hästarna redan i mål, och mitt ekipage hade alltså nästan varvet kvar.

När vi kom längs upploppet bad speakern publiken att heja fram oss och helt plötsligt sträckte hästrackarn upp sig och tog långa fina steg i bästa travet, trots att det var galopptävling. Vi korsade mållinjen i fin fart och kom näst sist i loppet. Belöningen var en vit rosett som fästes vid tränset.

Efter loppet var jag helt slut och hade lika dåligt humör som innan. Mina nerver klarar inte av den här sortens utmaningar. Jag tycker om att ta ut hästarna på turer i skog och mark, men att tävla på bana där det är många andra med som ska tas hänsyn till och som kan ställa till det för mig är inte min thekopp. Dessutom räcker det tydligen att jag är ensam ute på hästryggen för att ställa till olyckor, hur skulle det då bli om jag höll på med det som sport med flera andra ekipage? Och jag är säker på att min omgivning är glad att jag låter bli.

Däremot lägger jag mig aldrig när det gäller sällskapspel. Spelar du med mig kan du räkna med att jag går in för att vinna!

Saker som du fortfarande är ovetande om att du behöver

Känner på mig att det här är ett blogginlägg som kommer att växa med tiden. Det föddes iallafall i Tomtenissan igår kväll på väg till dansgalan i Nälden.

Först några ord om kvällen. Vad är väl en bal på slottet??? Ingenting i jämförelse mot danskvällen igår. Kvällen började hos Anna med middag i min stil. Tyvärr hade jag redan ätit så det rymdes inget mer i min mage förutom lite flytande. Konstaterade snabbt att hon har ett hem, det vill säga, ett hus/boende där det finns ett dansgolv.

Kom till Nälden vid 20.30 tiden, mycket senare än jag brukar ankomma på dans efter starttiden. Kände direkt att det fanns massor av dans i kroppen som skulle ut! Dansade i stort sett hela kvällen. Ett fikaavbrott med lika trevligt sällskap, som hos Anna. Många mysiga foxar, konsterar att jag är en foxtjej! Fast en bugg då och då i konditionsstärkande syfte är också helt i sin ordning.

När klockan slog "omvandlas till pumpa" var jag knappast redo i huvudet att sluta dansa medan fötterna var av en annan åsikt. De kändes som om de var överkörda, på undersidan. Det är nackdelen att dansa i ishallar, stumt golv som tusingen. Överraskade samåkningssällskapet med att låta dem lyssna på årtusendets bästa julkalender på hemvägen, Trolltider. Tror att det var mindre uppskattat så det byttes ut mot lite 80-tals musik.

Ja just det....åter till rubriken!

Har två saker, som jag hittills kan identifiera, som jag tror jag är rätt ensam i bekantskapskretsen om att ha. Men som är ovärderliga.

Den första är en hamburgerpress. Som namnet antyder används den i matlagning för att få till jämna fina hamurgare. En klick köttfärs läggs i behållaren och sen trycker/pressar man med handtaget till färsen så hamburgaren blir jämn och fin. Rakt ner i stekpannan med den, sen är det bara att njuta av maten.

Jag vill även slå ett slag för påshållaren. Den hänger du runt nackstödet i bilen och på krokarna hakar du fast matkassarna så hålls den uppåt och du slipper att kassen vickar ut i bilen. Tidsbesparande, istället fär att kravla runt och plocka upp matvaror från bilgolvet.

I mitt hem finns det säkert fler saker av denna kaliber och jag återkommer och fyller på inlägget när de dyker upp. Antagligen tar jag dem för alldeles självskrivna att reaktionen på att andra människor har missat dessa fanatastiska uppfinningar!

Premiärer x4

Stor dag för premiärer idag.

I morse efter jag varit iväg och fått välbehövlig massage, hade massor av knölar hela vägen längs ryggraden upp mot nacken och även på framsidan av halsen, såg jag tre kronhjortar betandes på åkern nedanför Stenstugan i Bleka.

När jag kom hem tog jag mig en liten akutvila som gjorde mycket gott. Vid tolvtiden var det dags att ta en promenad till Ica, tillsammans med Martine, för att handla mat inför invigningen av min nyinköpta grill. Vägen hem blev förbi sågen och i diket där kilade det en hermelin eller vessla genom fjolårs gräset.

Jag har inte sett varken kronhjort eller vessla i det vilda tidigare i mitt liv.

Den tredje premiären blev grillen, till allas belåtenhet. De som var med vid det högtidliga tillfället var jag och mina barn och Martine och hennes två trollungar.

Ikväll är det ytterligare en premiär som jag skulle kunna vara med på. Nämligen på sommarparadiset Sandviken. Tyvärr är bandet som spelar utanför min musiksmak. Men dansabstinansen är stor så jag får se hur det känns framöver kvällen.

Att bry sig

om eller i är stor skillnad!

Emellanåt blir jag så trött på att folk i min närhet bryr sig i andra människor liv istället för att tänka på hur de själva tänker och handlar. Det är ofta så rykten uppkommer och sprids.

Däremot är det skönt när människor bryr sig om varandra och verkligen vill andra väl. Jag hoppas att det jag gör uppfattas av min bekantskapskrets som om!

Jag vill att mina vänner ska veta att mina öron är redo för att lyssna om/när det behövs. Jag påstår inte att jag har en lösning men att dela bekymmer och få säga dem högt kan många gånger lätta sinnet även om problemet är konstant.

Vid de tillfällen som vänner mår dåligt, mår jag dåligt med dem. Kanske osmart men så är det. För självklart går det energi, men för de vänner som jag finns till för, så vet jag att de ställer upp till 100% den dagen min berg- och dalbana har gått utför i hög hastighet. Då sitter de tillsammans i tåget med mig, och håller min hand. Tillsammans skriker vi ut vår rädsla.

Jag tränar mig på att tala om för vännerna att jag tycker om dem och att när de gör bra saker så får de veta det. Är även rak och ärlig i obekväma situationer för jag tror, eller vet, att det lönar sig i längden.

SÅ, kom ihåg att bry er OM de som finns omkring er och inte I!

Berg- och dalbana

Livet är en berg- och dalbana. Det är väl så det ska vara men just nu hade jag önskat att det varit lite mindre dalgångar och något lägre hastighet. Jag är inte beredd på att växlingarna kommer så fort. Egentligen är det nedgångarna som är snabba medan att ta sig upp igen brukar ta lång tid.

Så helt oförberedd kom det en nedgång idag. Känns som om fötterna har tappat sitt fäste. Undrar just varför? Danskvällen igår var riktigt bra och får alltid endorfinkickar som är härliga, sen kunde jag inte sova inatt när jag kom hem utan slumrade bara korta stunder.

Var iväg på massage och fick även en pratstund över en kopp kaffe med Marie, massös, som gjorde gott. Hemma igen så var jag helt dränerad och somnade och sov i flera timmar. Trots det har jag fortfarande ingen energi.

En möjlig anledning till nedstämdheten kan vara att nu när det är långledig helg så saknar jag någon vuxen att dela min tid med och göra saker tillsammans med. Jag har barnen hemma, åtminstone den yngre, den äldre cyklade iväg till Oviken på eftermiddagen, men saknar ändå en vuxen.

Tror att det kommer kännas bättre i morgon, hoppas.

Bus

Ibland är livet bara härligt!

Igår när jag varit ute en sväng och sprungit stannade jag till vid förskolan/skolan för att uträtta en del jobbärenden när jag ändå hade vägen förbi. När jag kom fram till parkeringen kom flera av barnen springades fram mot staketet och ropade: Hej Bushelene! Undra varför jag framkallar dessa sidor hos barnen?

Väl inne på skolan så hälsar i stort sett alla barnen på mig, även pedagogerna, och är nyfikna varför jag hälsar på på skolan, nu igen som nåt barn sa. För min del är det viktigt att se hur mina barns vardag ser ut, vad de upplever på dagarna och vilken miljö de är i. Det behövs för att kunna förstå dem. Som jag har förstått det är det sällan förekommande att det är andra vuxna än pedagogerna som är på skolan. Jag är tydligen ett undantag. Iochförsig har jag fördelen att det ingår i mitt jobb att besöka skolorna som finns men oftast är jag där "bara" som förälder.

Onsdagseftermiddagen bjöd på jobb med 13 st 6-9åringar och det började med fika, bland annat bulle och choklad. Även här får jag höra att jag är busig, så det kanske är så??!!

Kvällen tillbringades med goda vänners barn medan de var på kurs och naturligtvis blev det en del busande då också. Jag tycker att det är en bra egenskap att kunna busa, men för den sakens skull är jag inte flamsig. När situationen kräver är jag en väldigt fyrkantig pedagog.

Nu ser jag fram emot morgondagen som har skolbesök inbokat, då som pedagog i tjänsten, på Fåkers skola där de har Olle-Jäns marknad. En marknad där du hittar allt som ska finnas. Efter det blir det kontoret och intrimmning på det nya lås- och larmsystemet. Dans på kvällen och sen välförtjänt (?) ledighet åtminstone tills på tisdag.