Försök till harmoni

Hur släpper man det förflutna när det gör att man känner sig oharmonisk i nuet?

Att prata igenom det som har hänt tillsammans med någon som du litar på och som ser objektivt på situationen. Bara att få prata av sig kan hjälpa, och att få någon annans syn på saken som du kanske inte har tänkt på tidigare.

Nyckelorden är förstå, förlåta, acceptera och läka:
Om det var andra personer inblandade så försök att se det från deras perspektiv - vilket ofta leder fram till en förståelse att deras handlingar mot dig egentligen inte handlade om dig, utan om deras personliga situation.

Behöver du förlåta någon eller dig själv? När du förlåter någon skapar du ett avslut som ger dig lugn, att förlåta någon betyder dock inte att du tillåter personen att skada dig igen.

Du behöver acceptera att det förflutna har hänt. Men kom ihåg att acceptera något inte är samma sak som att ge upp och låta situationen påverka dig till din nackdel utan kamp - det är du som bestämmer över ditt liv och du ska alltid göra det bästa av varje situation.

När du förstår, förlåter och accepterar börjar du att läka. För att läkningen ska gå så effektivt som möjligt behöver du börja ge dig själv vad du behöver, varje dag. Vänta inte på att någon annan ska läka dina sår - det klarar du själv nu när du ser objektivt på både dig själv och situationen, i stället för att se med de känslorna som andra har försökt att befästa i dig. Din egen kärlek kommer att ta dig långt!

Var realistisk - det förflutna är över och möjligheten att ändra något i det är redan borta. Det finns ingenting som du kan göra för att försköna det förflutna - däremot kan du tack vare gårdagens lärdomar skapa dig en vackrare framtid.

Ibland behöver man ställa denna frågan till sig själv:
Vad får jag ut av detta? Det kan vara så att man faktiskt använder det förflutna som ursäkt för att undvika något i nuet som man inte vill eller vågar göra.

Ta ansvar för ditt liv - se vad du gör mot dig själv genom att leva kvar i det förgångna. Föreställ dig två framtida resultat; hur kommer ditt liv att se ut och hur kommer du att må, om du fortsätter att hålla fast vid det förflutna, kontra vad händer om du släpper det förflutna? Du kommer upptäcka att priset för att inte släppa det förgångna är så pass högt, så att du automatiskt kommer att be det fara och flyga. Du kommer inse att du är värd bättre än att missa alla de underbara möjligheterna som du bara kan skapa i frihet. Du kommer förstå att friheten ger dig den ovärderliga garantin som alla vill ha - att i framtiden slippa ångra sig för att man inte gjorde annorlunda.

Trötthet och maktlöshet talar

Vad är det med mig som tänker förbjudna tankar? Förmodligen ingenting annat än överlevnadsinstinkt.  Det är som att balansera på en knivsegg och rätt vad det är kommer jag att trilla, åt ena hållet eller det andra, eller varför inte sätta mig rakt ner.
Hur länge ska jag tala inför döva öron och visa för blinda ögon? Verkar vara i en oändlighet, men hur jag än säger och visar når budskapet inte sitt mål. Det tar en annan väg, helt annan!
När jag vänder mig till någon för att få hjälp, så får jag till svar: så här kan ni inte ha det! Men ingen har någon bra plan eller någon plan överhuvudtaget. Det enda som går att göra är att vänta på att det ska bli värre... Tills katastrofen kommer? Tills någon blir allvarligt skadad? Tills jag inte orkar mer?

Vad finns kvar när hopp- och maktlösheten slår till med full kraft?

Nyårskrönika 2013

En gång är ingen gång och två gånger är en vana, en tradition. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag försöker sammanställa det året som precis har passerat, men det är en trevlig vana som jag gör även i år. Kanske med en något annan vinkling än tidigare. Mitt nyårslöfte bestod i att jag skulle öva på att kramas och daglig utevistelse.

Januari:
Påbörjar utbildning i teckenspråk, en längtan som äntligen kommer till skott. En av de stora nyheterna i Sverige är hästköttsskandalen. Många färdigrätter innehåller odeklarerat hästkött istället för nöt.

Februari:
Som vanligt massor av minusgrader, ca 30, när Öviksmaran, dans fredag-lördag 19-03, för sista gången slår upp dörrarna. Många härliga och mysiga återseenden och naturligtvis mat på MAX kl.23! Skratt och samtal som bevaras i hjärtat.

Mars:
Bästa vårvintern på väldigt många år. Soliga dagar, minusgrader på nätterna och skidföre. Mars-månad får det gärna vara sju månader om året, enligt min åsikt. Försöker lära mig West Coast Swing under en helg i Umeå, men det går sådär. Bättre då med teckenspråket som jag verkligen tycker om och får användning på jobbet i särskolekonfimandgruppen. Tittar in en fotostudio.

April:
Ungefär 7% av befolkningen i Europa och vanligast i ålder 10-25 år drabbas av blindtarmsinflammation. Och jag förstås. Varken speciellt ont i magen eller feber hade jag, men trots det var det lilla maskformade bihanget inflammerat i alla lager och läckande när det opererades bort en fredag natt. Återhämtningen gick snabbt och ärret är väldigt litet och fint.

Maj:
Åker på banken och pratar allvar om huslånet. Väldigt soligt och varmt under månadens sista dagar. Robin har cykelutflykt med övernattning vid Forsaån och förutsättningarna är på topp. Danmark vinner Eurovsion song contest.

Juni:
Jag bjuder på advenstfika innan sommarpremiären på Fröjdholmen. Hur kommer det sig? Jo, med massor av kakor från 2012 års julbak ligger och tar plats i frysen. De sista kakorna från den årgången finns fortfarande kvar idag. Stiftar den trevliga bekantskapen med Rasmus flickväns familj.

Juli:
Ledighetsmånad, eller mer bestämt jag är ledig i åtta veckor i sträck förutom den dagen jag jobbar och träffar ett gäng teckenspråkiga på utflykt. De/vi besöker Ångsta kvarn, Näs kyrka och kyrkstallarna. Kul att få omsätta kunskaperna i skarp miljö.

Augusti:
Får vara med på en känslofylld vigsel i fina Hackås kyrka, när barnens faster gifter sig. Tack! Fyller fyrtio år själv och har kalas på mitt sätt. Picknick och dans. Personalresa till norra delen av Sverige, Luleå, och det är en stad värd ett besök.

September:
Öviks-maran uppstår i Härnösand. Annan stad och lokal, men med samma goa dansare till stor del. Lillskuttan, Nora, fyller ett år. Tiden går vansinnigt fort.

Oktober:
Får chansen och tillbringar en vecka på Västanviks Folkhögskola i Leksand. Intensiv och lärorik vecka som nu gör att ännu lite mer teckenspråk har fastnat. Min yngsta fyller 13 år och barnen har blivit tonåringar båda två.

November:
Åker till Stockholm för att i efterskott fira min biologiska farmor som fyllt  ärorika 93 år i slutet av oktober. Skönt att se att hon fortfarande klarar av de mesta alldeles själv. Hinner även med ett besök på Dramaten med min yngre syster Magdalena. I mitten av månaden blir det mer kultur, den gången i form av Wallmans i Åre.

December:
Ingen snö som är något att tala om, den lyser nämligen med sin frånvaro. Två stora stormar drar fram över Jämtland och Sverige, Sven och Ivar. Den senare ställer till med stora strömavbrott i länet och skövlar massor av skog. För min del bara tio rutor i växthuset och en bit välsådd gräsmatta. Varmaste julen på 50 år, påstås det. Jag tar ledigt i två veckor i slutet av månaden.

Min farmor är otrolig på många sätt. När jag var hos henne berättade hon i procenttal hur mycket av hennes inkomst som går till olika saker. Det är ju intressant, tänkte jag och räknade ut en del från min egen bokföring från 2013. Till boendet går 15,86% av inkomsten, bilen tar 6,36% och maten 10,70%. Om jag jämför med de senaste åren så ligger siffrorna väldigt lika.

51 danskvällar hann jag med under året, så snittet blev i stort sett en kväll i veckan. Bra motionstillfällen, åtminstone.

Så återstår det då att ta mig en ordentlig funderare på om jag klarat av att hålla mitt nyårslöfte? Utomhus har jag varit varje dag, mer eller mindre, men tre timmar i veckan är ett minimum som skrapats ihop, så det är avklarat. Jo, nog har jag tagit tillfällen i akt och övat på att kramas. Har jag blivit bättre? Det får ni som kramats med mig avgöra!

Avslutar med att önska mina läsare:

En god fortsättning på 2014!

Vänd om

Det är höst igen....

Mörkt ute på morgonen och mörkt på kvällen efter jobbet slutat. Tur att det är ett jobb som jag trivs med. Mörkret liksom kryper in i alla vrår och det blir halvsvårt att lysa upp det. Jag gör mina försök med många tända, levande ljus. De värmer och sprider ett mjukt sken.

Mörkret gör även något med mitt sinne. Jag är trött och på dåligt humör, lite för ofta. Ingen rolig person att umgås med. Varje dag, för min del, innehåller minst en halvtimmes utevistelse under den ljusa delen av dygnet, men det räcker inte för att frisätta tillräckligt många endorfiner för humöret. Måbra-hormonet som jag är beroende av. Dansen ger mig ett påslag och den dosen skulle jag behöva oftare. Likadant är det med massagen jag unnar mig varannan vecka, men jag behöver mer!

Förståndsmässigt vet jag vad som mer skulle kunna hjälpa. Men vet att jag inte har någon lust att spela det spel som alltsom oftast föregår en relation. Jag tycker att vuxna människor borde kunna vara så öppna mot varandra att detta spel helt enkelt kan hoppas över. Men av vad jag hittills har upplevt fungerar det inte så, eller har jag mött fel personer. När, eller om, jag hittar någon som kan vara intressant för min del, och det är ömsesidigt, kommer jag att ha en rak och öppen kommunikation. Inget rävspel och dold agenda, har verkligen inte lust med det och för den delen inte tid heller. Vill lära känna personen som den är, på och under ytan, men inga falska bilder. Om det då är rätt kommer det kännas snabbt och är det något som misstämmer har varken tid eller energi slösats i stor mängd.

Tur i mörkret är att det snart är dags för adventstiden! Den tiden tillhör min favorit på året. Stämningsfullt med ljusstakar, stjärnor och belysningar. Däremot så vägrar jag finna mig i julstressen som alltför många människor dras med i. Advent och jul ska vara lugn och ro, tid att umgås med familj och vänner.  Och mitt i det mörkaste mörkret så kommer ljuset och det vänder mot kortare nätter.

Balans

Jämvikt
Svårt att nå ibland
När centrum på grund av
yttre omständigheter flyttar sig,
och det snabbt tippar
Åt den ena hållet,
eller det andra.
Liten viktförskjutning som
då och då låter det
obemärkt gå förbi,
utan att någon åtgärd krävs.
Förhållandet är ändå i balans?
Kanske lite på svaj,
men fullt tillräckligt stabilt.
Det är dit jag strävar,
till ett liv i samspel,
i harmoni
i balans!

Möjligt?

Hur är det möjligt att sakna någon jag aldrig haft?
Det som bara anats en liten glimt.
Men i mitt hjärta finns en plats,
för det som just nu bara är en dröm.
En längtan

Framtiden kanske har svaret,
Om jag tillåter mig att söka
Om jag klarar av att vänta
På det som berört min själ
På den som lämnade avtryck
Är den längtan bara min
eller delar jag den?

Vatten över huvudet?

Jag vill ofta lära mig nya saker och även vidareutveckla de intressen som jag har. Förra läsåret började jag med två nya saker, där utbildningen gick genom jobbet. Det sådde frön som gör att jag vill lära mig mer och veta mer. Dels är det konceptet "bibeläventyret" där vi fått en mängd pedagogiska verktyg och får chansen att komma ut i skolorna undervisa om bibeln som bok. Och dels är det teckenspråket, det vackra språket som jag verkar ha fallenhet för.

Nyfikenheten har lett till att jag just nu råkar jobba heltid, precis som vanligt, och studerar 125% på universitetsnivå. Läser 7,5 hp teologi och 7,5 hp om ungas internetanvändning. Teologikursen går i helfart, vilket jag hade missat när jag gjorde min ansökning. Så just nu går stor del av den arbetsfria tiden till att läsa bibeltexter, se föreläsningar och hermeneutetiskt titta på dessa texter. Egentligen borde jag avskräckas av allt som ska läsas och bearbetas inför tentan i början av oktober, men jag blir bara mer nyfiken och har kommit fram till att även om jag inte alls klarar tentan så har jag lärt mig en massa. Det är väldigt sällan som kunskap är tungt att bära. Kurs nummer två läser jag på kvartsfart och den har löpande inskickningsuppgifter och är klar i början av januari.

Vidare önskar jag att få åka till Västanviks folkhögskola i Leksand i fyra dagar och där få vistas i miljö som det i stort sett bara pratas teckenspråk. Jag tror att de dagarna skulle ge väldigt mycket för utvecklingen av min teckenspråksanvändning.

En vän frågade mig om varför jag studerar och vad jag med mina studier vill bevisa? Efter en hel del tänkande och funderande har jag kommit fram till att jag inte behöver bevisa för någon något. Med mina första universitetsstudier bevisade jag för mig själv att jag faktiskt var smartare än vad mitt gymnasiebetyg sa, och självkänslan inför att lära upprättades. Under gymnasiet trodde jag att min intelligens var oexisterande och det på grund av att någon/några lärare uttryckte sig "klantigt". Men idag vet jag att jag klarar av att ta hand om mina barn, har ett jobb som jag trivs med, fungerar på fritiden med de sociala kontakterna och har en ekonomi som är klanderfri. Så även om min IQ kanske inte ligger i topp har jag ett liv som fungerar mer än bara hjälpligt.

Ja, får se om jag har tagit mig vatten över huvudet eller om jag sitter kvar i båten och ror den i land med studierna den här gången. Men som sagt så orolig är jag inte, omtentamöjlighet finns i början av november och vad jag kan förstå har man två år på sig efter kursens avslutning att slutföra sina studier. Och om inte så har jag lärt mig något utifrån den här erfarenheten också. Snart öppnar ansökningarna till vårens universitetsstudier och jag är tveksam att jag kan hålla mig ifrån att söka något under våren, men helfarten ska jag låta bli.

Hoppas verkligen att glädjen att lära mig nya saker och fördjupa mig i det jag kan lite av inte försvinner än på många år!