Kallt vatten!

Jag ogillar att bada i annat än badkar för att jag tycker att vattnet är för kallt. Men vad gör jag inte för mina barn?

Eftermiddagen har delvis tillbringats på Storsjöbadet med Robin, Julius, William och Lena. De tre senare hör till samma familj. Julius är kompis med Robin och vi mammor, jag och Lena, trivs i varandras sällskap. William är lillebror till Julius. Vi kom dit vid ett-tiden, bytte om, duschade och hoppade i vattnet, som var något varmare än jag tycks minnas. Dock marginellt!

De stora killarna vill gärna åka rutschkana men eftersom jag är en fegis och är rädd att ryggen inte ska tycka om det tog Lena med sig dem medan jag och William tillbringade till i undervisningsbassängen. Det är alltså barnbassängen i vardagligt tal. Mycket varmare vatten där till och med jag tycker att det är behagligt, dessutom ganska grunt så det passade oss utmärkt.

Två och en halv timme senare började alla barnen knorra om att de var hungriga så vi svidade om och klädde på oss. Jag hade hoppats på mer bastu än det gavs möjlighet till så det får jag ta en annan gång när inga barn är med. Robin och julius hade det stora uppdraget att bestämma vart vi skulle äta och efter en stunds dividerande bestämde de sog för Mc Donalds. Tur det för William hann nästan somna innan vi var framme. Alla åt så de blev nöjda, humöret steg efter energiintag och jag styrde bilen mot Fåker.

Hade egentligen tänkt att bara jobba halvdag idag men när tiden på förmiddagen inte räckte till för det som ska utföras fick jag ta tid till det väl hemma igen. Tur att jag är effektiv! Nu är det gjort och jag kan nästan vara ledig resten av veckan. Imorgon måste jag åka till kansliet med lite räkningar som ska scannas in och bli betalda. Men sen tror jag minsann att de får lov att klara sig utan mig tills på måndag morgon.

Sportlov

Jaha, nu har barnen sportlov och jag antar att det innebär att vi alla ska aktivera oss helst utomhus hela veckan!

För min del blev et styrketräning hos sjukgymnasten igår. Har blivit ett uppehåll i träningen på grund av att jag bröt mitt vänstra långfinger i slutet av januari. Är nästan återställd, men har svårt att greppa skivstänger och andra träningsredskap. Men men det märks direkt att konditionen försämras på fyra veckor, rejält! I fredags blev det både en liten skidtur på mina nya skidor och dans i 3,5 timmar på kvällen. Helgen bjöd som jag tidigare berättat på både skridskotur och långpromenad.

Idag har jag inte gjort ett dugg som kan räknas till motion. Istället blev det semla och kaffe nu på kvällskvisten. Morgondagen kommer, förutom jobb drygt halva dagen, att innehålla Storsjöbads besök med Robin och en kompis till honom, hans mamma och lillebror. Skulle tro att vi efter det är rätt så slöa, så där härligt som man blir efter bad och bastu, och uppsöker något ställe där vi kan få oss något ätbart.

Har också lovat barnen att vi ska iväg och åka slalom, när är inte bestämt än, men antagligen på torsdag eller fredag. Vart vi ska åka är också oklart. Kan bli Gräftåvallen , Bydalen, Vemdalen eller Persåsen. För egen del ska jag åka längdskidor, minst 5 kilometer, och ta ut Radån på en skogstur. Ridningen vill jag klara av under vardagarna för på helgen är det för många skotermarodörer i farten för att hästarna ska kunna vara avslappnade.

Så det ser ut som om sportlovet kommer att innehålla mycket rörelse för min del. Det enda som saknas är en bra dans!

Den femte årstiden

Nu är det bara bäst! Mars är årets bästa månad. Det ska vara många minusgrader på nätterna och strålande sol på dagarna. Minusgrader så att snön ligger kvar ett tag till, men det behöver inte komma någon mer snö nu för det räcker till. Snövallarna kring garageinfarten är höga och jobbiga att skotta upp i nu.

Helgen bjöd på vinterupplevelser. I lördags åkte jag för första gången i mitt liv skridskor på naturis. Vädret var det allra bästa med minusgrader och solsken. Turen gick från Valla på Frösön längs Medvinden nästan bort till Vallsunds brons fäste innan vi vände och åkte tillbaka. I isen var det en hel del sprickor att ta hänsyn till och se upp för. Jag är inget skoterfans och än mindre nu. För på de ställen där skotrarna hade korsat den plogade isen var det som att köra in i modd och det tog tvärstopp. Så istället för at njuta av solen och lyfta blicken mot horisonten stirrade jag mest neråt för att hålla koll på både sprickor och skoterspår.

Söndags promenaden blev härlig den med. Närmare nio kilometer. Även den utgick från Valla och hade vändpunkten på Stocke Titt. Serveringen där var tyvärr stängd och under Östersunds vinterfestival flyttad till Badhusparken. Å andra sidan är det dumt att stoppa i mig en massa kalorier när jag äntligen kommit mig för att förbruka några genom en långpromenad. Fast vid återkomsten blev det kaffe och kanelbulle! Gott som tusingen, och välförtjänat.

Idag har det mer varit väder av aprilkaraktär, regn, snö, blåst och även sol. Snabba växlingar hela dagen. Plusgrader i morse och nu ikväll flera minusgrader. Antar att väglaget kommer vara lurigt i morgon för att inte säga skithalt överallt. Som tur är ska jag hålla mig på hemmaplan och bara åka till jobbet och ica.

Nu är det slut på undanflykter

Ni som känner mig vet att jag har svårt att stå emot utmaningar. Ett exempel är från julen 2007 när pappa frågade mig om jag inte skulle rida istället för att ta en promenad, och se nu hur det gick. Innan fingret gick lite sönder red jag två gånger i veckan, ska snart fortsätta med det för att det ger så mycket att få komma ut i skogen på hästryggen. Ska bara låta frakturerna läka en eller ett par veckor till tyckte sjukgymnasten.

Nu är det min lillasyster Kajsa Stina som har utmanat mig! Och självklart är det för svårt för mig att säga nej. Nu blir det tjejvasan nästa år. Tre mil på skidor och jag som tycker om att åka skidor så mycket, not! En förutsättning är att min utrustning är bra så idag har jag köpt nya skidor och pjäxor. Det var på Team Sportias rea så hela utrustningen kostade mindre än vad det ordinarie priset på skidorna var.

Funderar också på om det är läge att ta mig igenom tjejmilen i år igen. Har genomfört den tre gånger tidigare och senast förra året tillsammans med min före detta kollega Karin. Tiden blev 1,26 och det är jag nöjd med, men ska jag göra det i år är målet naturligtvis att komma under den tiden.

Anledningen till att jag fortfarande inte är anmäld beror på att vi åker på personalresa den veckan, som tjejmilen går av staplen på söndagen, och är borta tisdag till fredag. Mitt bekymmer är hur jag ska lösa det för barnen så det blir bra för dem. Eftersom vi ska ut och flyga och åker via Arlanda skulle jag isåfall ta mig därifrån in till centrum av Stockholm och stanna till söndagen. Några dagar i huvudstaden är sällan fel. Lite shopping och flanerande är alltid kul. Får ta mig i kragen och fundera klart på hur jag ska göra. Någon som känner sig manad att ta sig igenom tjejmilen med mig?

Behov

Jag har ett behov av att skriva men som det varit ett längre tag nu så räcker inte orken till. Har svårt att förstå vad det är som tar så mycket av min energi för jag sover hela nätterna och är sällan uppe sent på kvällarna.

I söndags var det fullmåne och som många andra påverkar det min sömn. Den här gången har jag sovit hela nätterna men haft lite insomningsbekymmer. Eftersom jag är så trött hela tiden går all min energi åt på morgonen och under arbetsdagen, så när middagen hemma är avklarad är jag slut. Önskar att jag kunde göra som andr föräldrar och vara en mer aktiv mamma som hittar på saker tillsammans med barnen. Nu blir det mest att de turas om att sitta vid datorn, wii och tv'n medan jag halvsover på min säng.

Skulle behöva hitta igen både ork och inspiration. Nu går jobbet bra på grund av min erfarenhet men lite nya inputs och outpust är önskvärt från mitt håll. Tror inte att de jag möter uppfattar min totala trötthet. Är det någon som har tips på hur jag hittar mer av bristvarorna i mitt liv.

Den senaste månaden har mitt behov av kramar blivit mer tillfredsställt. Jo, jag är kär, och det är ömsesidigt. Men det är inte så enkelt att få tid till att träffas när båda är föräldrar. Iallafall är det härligt med någon som förstår att andra innehar första platsen på prioriteringslistan.

Hmmm...

Lite ofokuserad på jobbet idag. Vad kan det beror på? Mår jättebra iallafall. Återkommer i ärendet...

Men.................

Jag har aldrig påstått att det kan vara lätt att vara tonåring, men att vara förälder till en tonåring är minsann inte heller det lättaste. En kommentar som jag hör lite nu och då är: Kom ihåg hur du var själv! Ja, men då borde det vara att glida på en räkmacka!!

Det är nämligen så att jag påstår att min syster som är nästan två år äldre än mig hade frigörelse som räckte till för oss båda och därför gled jag igenom med bara fåtal vredesutbrott på mina föräldrar. Så det så! Men med min son är det dagliga utbrott.

Ena stunden är han för liten för att plocka undan sina kläder som på något konstigt vis hamnar runt omkring i hela huset utom just i tvättkorgen eller på pallen i hans rum. Då han har det största sovrummet av oss tre i huset är sannolikheten högre att hans kläder ska hamna på "hans" kvadratmeter är för mig och lillebror. Nästa stund ska han tatuera sig, och då när jag säger att det är åldergräns på 18 år för det, så menar han att han ÄR det. Och när det gäller många andra fördelar, enigt honom, är han stor nog för alla. Fast när det kommer till skyldigheter blir han tvärliten och toktjurig.

Jag vet att det handlar om att frigöra sig och testa gränser. Att han gör det mot/med mig beror på att han är genomtrygg med mig som mamma. Men måste det vara varje dag? 

Och VART är instruktionsboken för tonåringar som föräldrar kan leta reda på svaren i?