Nyårskrönika 2013

En gång är ingen gång och två gånger är en vana, en tradition. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag försöker sammanställa det året som precis har passerat, men det är en trevlig vana som jag gör även i år. Kanske med en något annan vinkling än tidigare. Mitt nyårslöfte bestod i att jag skulle öva på att kramas och daglig utevistelse.

Januari:
Påbörjar utbildning i teckenspråk, en längtan som äntligen kommer till skott. En av de stora nyheterna i Sverige är hästköttsskandalen. Många färdigrätter innehåller odeklarerat hästkött istället för nöt.

Februari:
Som vanligt massor av minusgrader, ca 30, när Öviksmaran, dans fredag-lördag 19-03, för sista gången slår upp dörrarna. Många härliga och mysiga återseenden och naturligtvis mat på MAX kl.23! Skratt och samtal som bevaras i hjärtat.

Mars:
Bästa vårvintern på väldigt många år. Soliga dagar, minusgrader på nätterna och skidföre. Mars-månad får det gärna vara sju månader om året, enligt min åsikt. Försöker lära mig West Coast Swing under en helg i Umeå, men det går sådär. Bättre då med teckenspråket som jag verkligen tycker om och får användning på jobbet i särskolekonfimandgruppen. Tittar in en fotostudio.

April:
Ungefär 7% av befolkningen i Europa och vanligast i ålder 10-25 år drabbas av blindtarmsinflammation. Och jag förstås. Varken speciellt ont i magen eller feber hade jag, men trots det var det lilla maskformade bihanget inflammerat i alla lager och läckande när det opererades bort en fredag natt. Återhämtningen gick snabbt och ärret är väldigt litet och fint.

Maj:
Åker på banken och pratar allvar om huslånet. Väldigt soligt och varmt under månadens sista dagar. Robin har cykelutflykt med övernattning vid Forsaån och förutsättningarna är på topp. Danmark vinner Eurovsion song contest.

Juni:
Jag bjuder på advenstfika innan sommarpremiären på Fröjdholmen. Hur kommer det sig? Jo, med massor av kakor från 2012 års julbak ligger och tar plats i frysen. De sista kakorna från den årgången finns fortfarande kvar idag. Stiftar den trevliga bekantskapen med Rasmus flickväns familj.

Juli:
Ledighetsmånad, eller mer bestämt jag är ledig i åtta veckor i sträck förutom den dagen jag jobbar och träffar ett gäng teckenspråkiga på utflykt. De/vi besöker Ångsta kvarn, Näs kyrka och kyrkstallarna. Kul att få omsätta kunskaperna i skarp miljö.

Augusti:
Får vara med på en känslofylld vigsel i fina Hackås kyrka, när barnens faster gifter sig. Tack! Fyller fyrtio år själv och har kalas på mitt sätt. Picknick och dans. Personalresa till norra delen av Sverige, Luleå, och det är en stad värd ett besök.

September:
Öviks-maran uppstår i Härnösand. Annan stad och lokal, men med samma goa dansare till stor del. Lillskuttan, Nora, fyller ett år. Tiden går vansinnigt fort.

Oktober:
Får chansen och tillbringar en vecka på Västanviks Folkhögskola i Leksand. Intensiv och lärorik vecka som nu gör att ännu lite mer teckenspråk har fastnat. Min yngsta fyller 13 år och barnen har blivit tonåringar båda två.

November:
Åker till Stockholm för att i efterskott fira min biologiska farmor som fyllt  ärorika 93 år i slutet av oktober. Skönt att se att hon fortfarande klarar av de mesta alldeles själv. Hinner även med ett besök på Dramaten med min yngre syster Magdalena. I mitten av månaden blir det mer kultur, den gången i form av Wallmans i Åre.

December:
Ingen snö som är något att tala om, den lyser nämligen med sin frånvaro. Två stora stormar drar fram över Jämtland och Sverige, Sven och Ivar. Den senare ställer till med stora strömavbrott i länet och skövlar massor av skog. För min del bara tio rutor i växthuset och en bit välsådd gräsmatta. Varmaste julen på 50 år, påstås det. Jag tar ledigt i två veckor i slutet av månaden.

Min farmor är otrolig på många sätt. När jag var hos henne berättade hon i procenttal hur mycket av hennes inkomst som går till olika saker. Det är ju intressant, tänkte jag och räknade ut en del från min egen bokföring från 2013. Till boendet går 15,86% av inkomsten, bilen tar 6,36% och maten 10,70%. Om jag jämför med de senaste åren så ligger siffrorna väldigt lika.

51 danskvällar hann jag med under året, så snittet blev i stort sett en kväll i veckan. Bra motionstillfällen, åtminstone.

Så återstår det då att ta mig en ordentlig funderare på om jag klarat av att hålla mitt nyårslöfte? Utomhus har jag varit varje dag, mer eller mindre, men tre timmar i veckan är ett minimum som skrapats ihop, så det är avklarat. Jo, nog har jag tagit tillfällen i akt och övat på att kramas. Har jag blivit bättre? Det får ni som kramats med mig avgöra!

Avslutar med att önska mina läsare:

En god fortsättning på 2014!