Vänd om

Det är höst igen....

Mörkt ute på morgonen och mörkt på kvällen efter jobbet slutat. Tur att det är ett jobb som jag trivs med. Mörkret liksom kryper in i alla vrår och det blir halvsvårt att lysa upp det. Jag gör mina försök med många tända, levande ljus. De värmer och sprider ett mjukt sken.

Mörkret gör även något med mitt sinne. Jag är trött och på dåligt humör, lite för ofta. Ingen rolig person att umgås med. Varje dag, för min del, innehåller minst en halvtimmes utevistelse under den ljusa delen av dygnet, men det räcker inte för att frisätta tillräckligt många endorfiner för humöret. Måbra-hormonet som jag är beroende av. Dansen ger mig ett påslag och den dosen skulle jag behöva oftare. Likadant är det med massagen jag unnar mig varannan vecka, men jag behöver mer!

Förståndsmässigt vet jag vad som mer skulle kunna hjälpa. Men vet att jag inte har någon lust att spela det spel som alltsom oftast föregår en relation. Jag tycker att vuxna människor borde kunna vara så öppna mot varandra att detta spel helt enkelt kan hoppas över. Men av vad jag hittills har upplevt fungerar det inte så, eller har jag mött fel personer. När, eller om, jag hittar någon som kan vara intressant för min del, och det är ömsesidigt, kommer jag att ha en rak och öppen kommunikation. Inget rävspel och dold agenda, har verkligen inte lust med det och för den delen inte tid heller. Vill lära känna personen som den är, på och under ytan, men inga falska bilder. Om det då är rätt kommer det kännas snabbt och är det något som misstämmer har varken tid eller energi slösats i stor mängd.

Tur i mörkret är att det snart är dags för adventstiden! Den tiden tillhör min favorit på året. Stämningsfullt med ljusstakar, stjärnor och belysningar. Däremot så vägrar jag finna mig i julstressen som alltför många människor dras med i. Advent och jul ska vara lugn och ro, tid att umgås med familj och vänner.  Och mitt i det mörkaste mörkret så kommer ljuset och det vänder mot kortare nätter.