Jag får inte nog!

Jaha, en helg i dansens tecken till ända. Social dans i fredags till Perikles, hyfsat okej, dansade nästan alla danser men jag tycker att orkestern har tappat stinget lite. De ser inte ut att ha lika roligt på scenen som de gjorde för 20 år sedan och det är väl egentligen inte så märkligt. Det som är anmärkningsvärt är att det endast är trummisen som inte är med från originaluppsättningen. Känner inte till någoon annan orkester, förutom Jannez, som har gjort den bedriften. I Jannez fall var det en tragisk händelse som gjorde att en ny medlem kom till orkestern. Fredagen bjöd på drygt tre timmars dans.

Lördag morgon var jag tillbaka på Furuparken, den här gången för att vara med på inspirationskurs i social foxtrot. Dans mellan kl.10 och kl. 18 med paus på 1,5 timme för energiintag. Så nästan sex timmar blev det dans och massor med ny information att ta till sig i dansen och överföra till handling. Efter dansen blev jag bjuden på middag på Frösön och mys i soffan till Körslaget.

Trött och lite stel i kroppen, främst högervad, vaknade jag på söndagen och hade ytterligare en dags dansande att se fram emot. Kursen började redan kl. 9 så sovmorgon var att glömma. Men väl på plats på Furuparken igen så infann sig danssuget. När klockan visade 13.30 var jag inte nöjd. Möjligen kan jag erkänna att vaderna protesterar lite men huvudet gör det inte. Skulle gärna dansa flera timmar till.

Vad har jag då lärt mig under de här två dagarna? Jo, i foxtroten är det viktigaste att våga kliva in och dansa nära. Förningen kommer från höften och upp till bröstet. Som tjej har jag inte så mycket att säga till om i dansen, vad det gäller förningen utan det som gäller är att kunna följa med smidigt. Det är jättebra att gå kurs där alla är med på samma tåg, vi är där för att träna på att bli bättre dansare. Lite vett och etikett hann vi också med. Många variationer för att få dansen mer personlig är andra verktyg som vi fått. Det här är en kurs alla som är ute på dans borde gå. Så tack till kursledarna.