...att det kunde vara så roligt att åka längdskidor!
Jag är stolt. Igår provade jag mina nyinköpta längdskidor på riktigt för första gången. Eftersom min syster, Kajsa Stina, utmanade mig på att åka Tjejvasan 2011, tyckte jag att om jag ska ge mig i kast med ett sånt projekt gäller det att ha utrustning som passar min kropp. Så jag åkte till Östersund och köpte nya skidor och pjäxor. För om jag ska kunna tycka att längdskidåkning kan vara kul gäller det att ha bra grejor. Igår visade vårvintern sig från sin bästa sida. Flera minusgrader på morgonen, klart och naturligtvis solsken.
Förmiddagen tillbringades på jobbet med Öppet Kyrkis. En av de bästa verksamheterna jag har, fast det säger jag om alla, med våffelätning med sylt och grädde i mycket härligt sällskap av barn och vuxna. Solen lyst in genom källarfönstren och jag kastade om i min arbetsdag och åkte hem efter ÖK. Bytte om till träningskläder, på med skidskorna och ut i naturen. Jag knatade ner till skoterleden som passerar nedanför vändplanen på vår gata och satte på mig skidorna.
De första stavtagen gick rätt så vingligt, jag har aldrig gillat att åka skidor tidigare och gjorde det senast på riktigt i gymnasiet. Men nu var det nästan så att det gick av sig själv. Ingen stor kraft för att komma framåt utan den mesta kraften gick åt att hålla balansen. Hade tänkt att ta mig lite längre än jag åkte förra året, sträckan då blev ca 2 km, men nu gick det så lätt att åka. HAde tittat på kartan dagen innan och konstaterat att till Fåkersjön var avståndet ca 4 km och att ta sig dit gick så oerhört fort och lätt att jag fortsatte.
Mamma och pappa har ett skogskifte vid Kleven, som ligger i slutet av en skogsbilsväg som går från dem och upp i skogen. Jag tog mig till grusgropen vid Kleven på 20 minuter, ca 5 km! När jag var där var jag så stolt att jag lyckats ta mig dit att jag ringde till pappa för att berätta. Vägen tillbaka gick lika lätt men jag försökte att ta det lite lugnare. När jag kom hem igen hade jag alltså åkt va 10 km, en hel mil!!!! Har svårt att förstå det.
Trodde kanske att idag skulle kroppen protestera och ha skavsår och träningsvärk men ingenting känner jag av skidturen. Så för att kolla om det var en engångsföreteelse att åka så lång på så kort tid provade jag skidspåret från Tand mot Löfsåsen idag. Åtta kilometer avverkades på 40 minuter och jag var inte slut efter dagens tur heller. Nu anar jag att de tre mil som ska avverkas i Tjejvasan kommer att bli lite tuffare, mest för att jag måste dela med mig av utrymmet i spåret till ca 7500 tjejer men är inte så orolig för att inte orka åka tre mil.
Måste skriva det igen: Jag har på två dagar åkt 1,8 mil på längdskidor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar