Ljus i mörkret

Det är tisdags förmiddagarna. Jobbet när det är som bäst. Då har jag öppet kyrkis, barn och vuxna som är hemma på dagarna. Hittills under höstterminen har besökarna varit färre än i våras då fler sam varit hemma börjat att arbeta igen, men det föds en del barn.

I år är det bara tre som kommer till världen, vad jag känner till, i trakten kring Fåker och den allra nyaste var med sin mamma på öppet kyrkis idag. Tre veckor ung, en riktig nybörjar bebis, vid namn Neo. För att beskriva honom knycker jag Askungens uttryck: ...och och alldeles underbar! Han sov större delen av tiden och var bara vaken för att äta. Efter matningen fick jag låna honom och jag blir så lycklig av att få ha så små barn i famnen.

Naturligtvis satt en liten rap på tvären men den lossnade när Neo fick komma upp och ligga på min axel. Undrar hur många mer än jag som ser det som en löneförmån att ha lite kräk på sig? Men när det gäller de här knytena är det just så för mig.

Eftermiddagen var inte lika rolig. Bilen är på verkstaden för sedan vinterdäcken kom på är det obalans och oljud i den. Igår var den också där men bilmekanikern kan inte komma på vad som felar. I morgon ska de prova att byta alla däcken för att de om det blir bättre. Besöket kostar säkert en hel del men bilen är tyvärr en nödvändig ägodel för mig. Tänk om cykel vore ett alternativ!