Allhelgona

Ikväll brinner det många ljus på kyrkogårdarna i hela landet. Skulle tro att just ikväll slår det rekord och är årsbästa. Själv har jag inte tänt några ljus vid någon grav, men på altanen brinner det i två lyktor. Den ena för barnens farmor, som dog för drygt fyra år sedan och den andra för mina mor- och farföräldrar. På barnens farmos grav brukar det vara andra som tänder ljus och det känns lika bra för oss, i min familj, att tända här hemma. Då kan vi dessutom se ljuslågan hela tiden.


Barnens farmor dog alldeles för tidigt. Bara 54 år, men cancern var aggressiv och hon hade levt med den i elva år. Robin pratar ofta om henne och saknar henne mycket. Det gör även jag. I dag på radion var det ett program som tog upp olika frågor kring barn, bland annat ringde en pappa in och undrade om det var lämpligt att ta med barnen på begravningen och kyrkogården. När "experten" svarade att det var självklart kunde jag inte annat än att dra en suck av lättnad. Jag håller fullt och fast med om att barn ska vara med på begravningar. De tar till sig så mycket som de kan och orkar förstå. Sedan när de blir äldre kommer frågor och då har de haft upplevelsen tillsammans med vuxna som bryr sig om dem och då är det också lättare att prata om sorgen och saknaden. Robin pratar om begravningen ibland och om skattkistan där farmor låg.

Jag jobbade på en begravning, där det var en tonåring som genom mycket tragiska händelser omkommit, och sorgen var så stor och närvarande att den gick att ta på. Det var en skärtorsdag. Hela kyrkan var fylld av vänner och släkt till honom. Alla var så fint klädda och så sorgsna. Från flera håll hördes allt från snyftningar till riktig gråt. Den närmaste familjen undrar jag hur de orkade att ta sig igenom begravningen, men det går väl när man måste... Prästen talade om hur tonåringen levt ett socialt och aktivt liv och sa att han ville nog att vi skulle komma ihåg de glada stunderna med honom. När det skrattades tillsammans med honom. Just när hon sa de orden kravlade en vårsömnig fluga i kyrkfönstret omkring och försökte få tillräckligt luft under vingarna för att kunna lyfta. Till slut lyckades den och flög iväg alldeles ovanför huvudena på de som satt i bänkarna. Prästen uppmande då att se till att dela berättelser om den avlidna och för mig kändes det som om flugan försökte att sprida dessa berättelser. Mitt i all sorgen fanns det ändå hopp!

Att det kommersiella med Halloween infinner sig nu när vi firar Alla helgons dag gillar jag inte alls. I min värld är det skapat av handeln för att se till att vi spenderar pengar på struntsaker. och som jag läste nyss så är det i måndags som det i USA är Halloween, så ska vi nödvändigtvis här i Sverige ta efter den seden se då till att göra det fullt ut! och låt mig slippa "Bus eller godis" den här helgen som jag vill ägna åt att tänka på mina nära som är döda.