Allhelgona

Ikväll brinner det många ljus på kyrkogårdarna i hela landet. Skulle tro att just ikväll slår det rekord och är årsbästa. Själv har jag inte tänt några ljus vid någon grav, men på altanen brinner det i två lyktor. Den ena för barnens farmor, som dog för drygt fyra år sedan och den andra för mina mor- och farföräldrar. På barnens farmos grav brukar det vara andra som tänder ljus och det känns lika bra för oss, i min familj, att tända här hemma. Då kan vi dessutom se ljuslågan hela tiden.


Barnens farmor dog alldeles för tidigt. Bara 54 år, men cancern var aggressiv och hon hade levt med den i elva år. Robin pratar ofta om henne och saknar henne mycket. Det gör även jag. I dag på radion var det ett program som tog upp olika frågor kring barn, bland annat ringde en pappa in och undrade om det var lämpligt att ta med barnen på begravningen och kyrkogården. När "experten" svarade att det var självklart kunde jag inte annat än att dra en suck av lättnad. Jag håller fullt och fast med om att barn ska vara med på begravningar. De tar till sig så mycket som de kan och orkar förstå. Sedan när de blir äldre kommer frågor och då har de haft upplevelsen tillsammans med vuxna som bryr sig om dem och då är det också lättare att prata om sorgen och saknaden. Robin pratar om begravningen ibland och om skattkistan där farmor låg.

Jag jobbade på en begravning, där det var en tonåring som genom mycket tragiska händelser omkommit, och sorgen var så stor och närvarande att den gick att ta på. Det var en skärtorsdag. Hela kyrkan var fylld av vänner och släkt till honom. Alla var så fint klädda och så sorgsna. Från flera håll hördes allt från snyftningar till riktig gråt. Den närmaste familjen undrar jag hur de orkade att ta sig igenom begravningen, men det går väl när man måste... Prästen talade om hur tonåringen levt ett socialt och aktivt liv och sa att han ville nog att vi skulle komma ihåg de glada stunderna med honom. När det skrattades tillsammans med honom. Just när hon sa de orden kravlade en vårsömnig fluga i kyrkfönstret omkring och försökte få tillräckligt luft under vingarna för att kunna lyfta. Till slut lyckades den och flög iväg alldeles ovanför huvudena på de som satt i bänkarna. Prästen uppmande då att se till att dela berättelser om den avlidna och för mig kändes det som om flugan försökte att sprida dessa berättelser. Mitt i all sorgen fanns det ändå hopp!

Att det kommersiella med Halloween infinner sig nu när vi firar Alla helgons dag gillar jag inte alls. I min värld är det skapat av handeln för att se till att vi spenderar pengar på struntsaker. och som jag läste nyss så är det i måndags som det i USA är Halloween, så ska vi nödvändigtvis här i Sverige ta efter den seden se då till att göra det fullt ut! och låt mig slippa "Bus eller godis" den här helgen som jag vill ägna åt att tänka på mina nära som är döda.

Höstlov!?

Den här veckan har barnen höstlov och i min värld var jag tänkt att jobba mindre antal timmar än de 40 som är det normala. I måndags gick det bra och jag tillbringade tre timmar på jobbet. I tisdags blev det sämre resultat och fem timmar total arbetstid. På kvällen firade vi Robin som nu är nio år, hur fort går tiden egentligen???

Raset kom igår när jobbet tog all tid mellan kl.8 och kl.20. Tolv arbetade timmar med endast en kort rast där lunchen åkte in i munnen. Idag var det något bättre med lite arbetstid och notan landade på sex timmar. Det bästa var nog att två av dessa timmar klarades av hemmavid och att under de resterande var barnen med mig på jobbet. Efter utfört arbete åkte vi in till Östersund för att fika tillsammans med vännerna Adam och Britt-Marie Frisell.

Mina barn har som tidigare meddelats adopterat Adam som deras storebror så nu gäller det att passa på att träffa honom när han är i faggorna. Han är till vardags i Kiruna och går gymnasiet där. Det blev en mycket trevlig stund med gott fika, fast egentligen alldeles för kort. Men men Adam har massor av vänner som vill vara med honom så det känns bra att få ha träffat honom och Britt-Marie ett tag iallafall. Jag ska se till att boka in en träff ganska snart med Britt-Marie igen för det får mig att må bra.

Martina har varit hos oss sedan i tisdags och hjälpte mig igår med att laga mat åt grabbarna eftersom jag jobbade ända till kl. 20. Anledningen till den sena tiden var att Maria, Ingeborg och jag hade sommarkonfirmandstart igår med föräldrasamling. Härligt att ha konfirmander igen, det var två år sedan sist för min del och det är annorlunda med sommarkonfirmander. Utan Martinas hjälp vet jag inte hur det skulle ha löst sig. Vad bra det är med syskonbarn som är nästan vuxna.

Imorgon blir det några timmars arbete och sedan ska Robin ha sitt kompiskalas. Det kommer fem killar i ungefär samma ålder som honom så då lär det bli full fart under den tiden. Men är vädret som idag får de lov att vara utomhus om ljudnivån stiger till hemska höjder. jag brukar städa på torsdagar men har kommit fram till att det jobbet är alldeles ogjort om det utförs innan kalaset så detstår på agendan i morgon eftermiddag. Belöning till mig för att ha klarat av kalas och städning blir dans på Furuparken till Shake!

En helt vanlig söndag

Idag är det en riktig kojdag. Jag har inte släckt några lampor inomhus eftersom det är grått, grått, grått och mörkt ute. Det är den stora anledningen till att jag inte gillar oktober och november. Men för att vara lite positiv så är det bra att klockan skulle ställas om till vintertid i natt och en extra timme till sömn, gott.

I den första deltävlingen av Dansbandskampen igår var mina favoriter med, Date. Har gillat det bandet ända sedan de hette släktingarna och varje gång de spelar i närheten häromkring är jag på plats! Riktigt kul var det att de fick revansch för förra årets fiasko (!) då gitarrljudet inte alls hördes ut eftersom en sladd hade ramlat bort. Heja Date! Håller tummarna för att det även fortsättningsvis ska gå bra för dem.

När det nu är så tråkigt väder så passar jag och Robin på att förbereda kalas för fulla muggar. Han fyller nio på tisdag och har då kalas för släkten. Förra året var jag i USA på hans födelsedag så i år vill han vara med och bestämma allt hur det ska vara. Vi har bakat två kladdkakor, tack faster Sandra för receptet utan ägg och mjölk, som det ska serveras. Glass törs jag inte köpa förrän på tisdag eftermiddag eftersom den bara dunstar bort ur vår frys, speciellt nu när det är lov och någon är hemma själv på dagarna. Det kommer även att finnas tårta, farfars favorittårta, att äta.

Även lite matlagning har det blivit idag, dels köttgryta som står på menyn idag men också potatis- och skingratäng har jag lyckats att få till. Skönt att ha klart i morgon när jag kommer hem från jobbet.

Uppvärmningssystemet i mitt hus är vattenburen och med en frånluftvärmepump. Till den hör det ventiler som tar tillvara på den värme som alstras i huset och värmer vattnet. Ventilerna sitter på fyra ställen i huset. Jag har sett att de är dammiga och har därför flera gånger sedan jag flyttade in här dammsugit dem. Idag kom jag på att jag glömde dammsuga den som sitter i badrummet när jag senast gjorde det. Så dammsugaren åkte fram. En hel del damm satt fast inne i själva ventilen så jag skruvade lite på den och vips så lossnade den från taket, ska tydligen gå att göra så, och då kom jag mycket lättare åt alla skrymseln på den. Inte heller blev det sämre att kunna dammsuga i röret, uppe i taket, innanför. Jösses vad mycket damm det fanns där! Jag undrar om det någonsin gjorts i det här huset? Det byggdes 1986 så det är ett tag sedan. Nu är det iallafall gjort på alla fyra ställen. Och det kommer knappast att dröja 23 år till nästa gång!

Långtråkig fredagkväll

Jaha, när barnen har åkt till sin pappa, som de gör varannan helg, borde jag väl kunna njuta av att bara fårå om mig själv, ta det lugnt och slappa. Men istället har jag långtråkigt. Speciellt de fredagar då ingen dans finns att åka på inom den närmaste radien. För nu när det är mörkt på kvällarna lockar ingen bilresa i kolmörkret hem på morgonkvisten (eller sena natten, välj själv).

Ikväll har jag allstå tagit reda på två maskiner tvätt, hängt lakan och städat huset för att få tiden att gå. Ingenting som faller mig i smaken på tvn heller. Är det då bara att gå och lägga sig och dra täcket över huvudet och sova som återstår som alternativ?

Nej jag tror att jag ska tända ljus inne i badrummet och tappa upp ett bad. Prova den nya produkten som jag köpte på Body Shop vid det senaste besöket och ta med en kopp thé med vaniljsmak att smutta på under tiden som vattnet kallnar: Låter det som ett bra förslag?

Lite tidigt kanske?

Men idag har jag bakat lussekatter. Hela huset doftar av de nybakade bullarna, som nu ligger i frysboxen ute i garaget. Det är nämligen så att glass, bullar, kakor och liknande godsaker har en förmåga att dunsta bort om de placeras i frysen inne i huset. Tendensen förekommer också från frysboxen men i betydligt mindre utsträckning. Eller är det Rasmus det beror på?

Anledningen till att det blev bakning idag är att jag tog lite kompledigt från jobbet efter lunchen. Blev kvar ensam på arbetsplatsen och de överhängande arbetsuppgifterna var utförda och de återstående för dagen kunde jag lika gärna utföra hemifrån. Så under jäsningstiden ringdes det en del jobbsamtal. Vilken tur att vi fått telefoner som gör oss mindre beroende av att vara på arbetsplatsen och dessutom är det lättare att nå kollegor, naturligtvis för andra också att nå oss, då telefonerna är mobila. Det är en del arbetstid som tillbringas för förflyttningar i bil.

Lite tidigt tog jag även en eftermiddagslur. Är fortfarande väldigt trött och nu när dagsljuset är kort blir det inte bättre. Ska ta upp det med läkaren, igen, när jag träffar honom på tisdag. Läkartiden är inte tidig. Ringde till hälsocentralen den 18 augusti och får som sagt komma den 20 oktober. Min yrsel är inte ett akut tillstånd. Det ska även kollas upp vilka bestående men jag har efter ländfrakturen. De som jag har är yrseln, kan sitta högst 30 minuter innan benen somnar och värken som nästan är konstant. Inga av menen är outhärdliga men jag tror att de tar en del energi från mig och gör så jag blir trött.

Ljus i mörkret

Det är tisdags förmiddagarna. Jobbet när det är som bäst. Då har jag öppet kyrkis, barn och vuxna som är hemma på dagarna. Hittills under höstterminen har besökarna varit färre än i våras då fler sam varit hemma börjat att arbeta igen, men det föds en del barn.

I år är det bara tre som kommer till världen, vad jag känner till, i trakten kring Fåker och den allra nyaste var med sin mamma på öppet kyrkis idag. Tre veckor ung, en riktig nybörjar bebis, vid namn Neo. För att beskriva honom knycker jag Askungens uttryck: ...och och alldeles underbar! Han sov större delen av tiden och var bara vaken för att äta. Efter matningen fick jag låna honom och jag blir så lycklig av att få ha så små barn i famnen.

Naturligtvis satt en liten rap på tvären men den lossnade när Neo fick komma upp och ligga på min axel. Undrar hur många mer än jag som ser det som en löneförmån att ha lite kräk på sig? Men när det gäller de här knytena är det just så för mig.

Eftermiddagen var inte lika rolig. Bilen är på verkstaden för sedan vinterdäcken kom på är det obalans och oljud i den. Igår var den också där men bilmekanikern kan inte komma på vad som felar. I morgon ska de prova att byta alla däcken för att de om det blir bättre. Besöket kostar säkert en hel del men bilen är tyvärr en nödvändig ägodel för mig. Tänk om cykel vore ett alternativ!

Höst

Nu är hösten här och jag vet inte om det är därför jag har så svårt att sätta mig vid datorn och skriva nya blogginlägg. För mig är hösten en tid av nedstämdhet. Så har det varit i många år, minns att 2000 var det så fast jag hade ett nytt barn i magen och födseln att se fram emot, så var det en tråkig tid när inspirationen aldrig vill infinna sig.

För två år sedan var det en väldigt tung höst men i år känns det iallafall ok. Har fått medicin som gör att nattsömnen är bra. Kan sova hur mycket som helst i och för sig, men det beror nog även på att sommaren med lediga barn blir intensiv och värken i ryggen är en ständig följeslagare.

Jag vill skriva, helst varje dag, för att skrivandet får mig att må bättre men samtidigt är det inte ett måste för mig. Vi vuxna har alldeles för många "måsten" ändå.

Idag ska jag och barnen ta in det som ligger lite här och där på tomten för vilken dag som helt kommer det att snöa igen och då är det inte säkert att snön töar bort. En hel del löv på både buskar och träd vägrar byta färg och klamrar sig fast på grenarna. Jag brukar kratta ihop dem och köra över med gräsklipparen och sen låta det bli gödning, men i år får det bli på något annat sätt. Tror nämligen att innan det ramlat ner är snön här.

Barnen, Rasmus är nu längre än mig, har större fötter och snart även ikapp mig viktmässigt, har mindre tid och engagemang att retas med varandra och mig när skolan är igång. Tokbra, tycker jag. På jobbet, lokalt i Näs, är det lite tomt efter att mina två kollegor har börjat på nya tjänster i en annan församling, så vid fikabordet har jag vaktmästaren att munhuggas med, och det är abslut inte illa. Tur att de andra kollegorna inte är så långt borta och att vi jobbar rätt tight tillsammans i de olika verksamheterna. Jag har nog ett av världens bästa jobb, faktiskt!


Hösten är nog rätt ok ändå. Jag tillåter mig att inte vara på topp hela tiden utan flyter med och gör en del saker på ren rutin. Snart är adventstiden, snön och stearinljusens tid här och då vet jag att livet på en gång blir härligare att leva. Igår var jag bjuden på middag hos goda vänner och det är guldkornen i vardagen.

Latmasken

har byggt bo hemma i mitt hus. när vi, jag och barnen, städade igår hittade vi dess boning! På kontoret, bakom det gamla klickgolvet, som låg i köket, fanns det massor av ömsat svart skinn som bara måste komma från latmasken. Eller?

Nåja, nu bars det ut och upp på vinden och dammsugaren gjorde sitt jobb och städade bort lämningarna. När det nu är konstaterat att det var latmasken som bott där under en lång tid finns det inga ursäkter längre för mig att låta bli att träna.

Träningen kom helt av sig när högaffeln åkte in i benet för drygt sex veckor sedan. De första tio dagarna var det otillåtet för mig med ansträngning och att komma in i den lunken att bara slappa gick rätt fort. Dessutom har sjukgymnasten som jag tränar hos haft semester, men nu är det alltså slut på latheten. Började igår med att dansa hela kvällen, med paus bara för att fylla på lite energi och släppa ut lite överflödig vätska som inte tog vägen ut genom porerna över hela kroppen. Träningen hos sjukgymnasten återupptas om drygt en vecka, och då minskar, hoppas jag, värken i ryggen kring den andra ländkotan som numer hela tiden gör sig påmind.

Date och Mickeys stod för musiken på Aspåsnäsets logdansbana. Det är något speciellt med dessa sommardanser. Tyvärr var gårdagens den sista den här sommaren för min del. Nästa helg befinner jag mig i Stockholm för genomförande av Tjejmilen och helgen därpå är det konfirmandläger på agenda. Tillbaka till gårdagens dans så måste jag säga att mina favoriter, Date, är i en klass för sig. Kanske mest beroende på att de spelar mycket musik från 80-talet och den är bara bäst. Har dansat till dem tre helger i rad nu så det börjar bli en vana, som jag gärna skulle fortsätta med. Nu ser det ut som om de överhuvudtaget inte alls kommer att spela i Östersundstrakten under hela hösten. Så då var det tur att dansen igår slutade först 02.50, fast det skulle egentligen vara slut kl.02.00. Men många extranummer blev det. Och till sist: Hallelujah. Leonrd Cohens låt i en superbra version med killarna i Date.

Smolket i bägaren är att med en restid på en timma så blir klockan för mycket innan huvudet ramlar ner på kudden. Närmare 05.00 var den i natt. Och med mina morgonpigga barn blev det 1,5 timmar ostörd sömn innan de var på gång. Då är det bara att hålla igån goch inte slå ner rumpan för då är det kört. Har plockat alla kvarvarande bär på vinbärsbuskarna, ca tio liter. Mamma var här och plockade en del eftersom jag har mer än jag behöver i frysen. Efter bärplockning la jag mig i hammocken, tid ca kl.15, och nu är jag som sirap som stått i kylskåpet.

Imorgon börjar skolan för killarna och de ser fram emot det båda två. I helgen har Martina varit hos oss och hon ska följa med Robin till skolan och starten i tredje klass. Så tack att skolan börjar i morgon för då bör det bli en hyffsad tidig kväll för alla i familjen ikväll.

Tv-serier

Sommartid är det mest bara skit på tvn, men nu när hösten börjar att närma sig kommer det en hel del bra serier tillbaka.

En sådan som Robin och jag gärna ser tillsammans är Sjukhuset på Tv3. Den är på rätt tid för att Robin ska kunna se hela och dessutom varva ner. Oftast lägger vi oss i soffan och myser och tittar. Hans favoritdoktor är Joel, och jag kan hålla med. En sådan sympatisk läkare skulle jag gärna träffa om det är nödvändigt med läkarbesök. Han kan ta barn och vuxna på alldeles rätt sätt.

Andra program som jag gärna ser är: Criminal Minds, CSI, Spårlöst försvunnen, Greys Anatomy och snickarprogram tex Äntligen hemma.

Mitt absoluta favoritprogram har varit Cityakuten. Har sett alla program när jag har haft 3:an. Men har det sista avsnittet visats och det är bara att hoppas att det om några år kommer i repris, så ska jag se dem igen. Egentligen är det märkligt att jag gillar sjukhusserier så mycket som absolut inte klarar av att se blod?!

Många serier som håller på i flera säsonger tappar i att vara intressanta och hamnar långt ifrån den urspungliga storyn. Exempel på två sådana serier är Lost och Prison Break. De första säsongerna var riktigt bra men sen....hittar inte ord. Men vad gör de inte för att tjäna pengar?

Nu väntar jag med spänning på Letś Dance och andra svenka produktioner i höst. Får se vad det har att erbjuda!

Ett år till de andra

Jaha, så var det dags för födelsedag, igen eller? Jag har (vad jag tycker själv) inga problem med att bli äldre.I år känner jag mig mycket bättre psykiskt och fysiskt än de två tidigare åren.

36 år alltså. Det enda som är lite gruvsamt är att om jag vill ha flera barn så börjar det brinna i knutarna nu. Fast med ett barn som är i puberteten och ett som klarar sig själv kortare stunder så är det inte helt självklart heller att börja om med spädbarn. Å andra sidan bör/måste det vara två personer för att det ska bli något barn, och det är inte i den situation som jag befinner mig nu, heller.

Sommaren har mest bjudit på regn så den semester som barnen och jag hade på Kos känns riktigt bra att vi tog oss, tackar mina arbetskamrater igen för att de pushade på. En del av semestern i sommar har gått åt till socoilogistudier. De två första tentorna gick rikitgt bra, betyg C respektive B, och analysuppgiften är inskickad. Hur det gått på den vet jag först i mitten av september när bedömningen är gjord.

På måndag börjar skolan igen för barnen och förhoppningsvis blir rutinerna mer fasta då. Vilket hela familjen behöver, främst är det läggningstiderna som ska rättas till. Rasmus är gärna uppe länge på kvällarna och jag behöver sova för att orka jobba. Och om jag lägger mig innan han gör det förmodar jag att han skulle bli tittandes på tv hela nätterna. Men ändringen är i antågande som sagt.

Ikväll ska jag fira lite tillsammans med barnen. Middagen är förberedd, kycklinggrytas och ris. Men glassen som jag köpt har av någon konstig outgrundlig anledning dunstat från plastlådan i frysen, hur gick det till? Tur att det finns mer på ICA.

Vad är livskvalité?

Om jag ska tro mina barn, framförallt den äldre, är det när pengarna finns i den mängd att allt som efterlängtas kan inhandlas. Och visst kan det vara sant, men det viktiga för mig är att inte behöva vända på varje krona och sällan eller aldrig kunna unna sig något.

Första tiden efter separationen var jag inte övertygad om att ekonomin skulle gå ihop. Så inköpen reducerades till bara det allra nödvändigaste. Inga nöjen, å andra sidan kände inte alls för att göra roliga saker, bara vanlig mat och tur att barnen fick en hel del begagnade kläder. Dessutom började jag föra kassabok för att hålla koll på vart pengarna tog vägen. Jag har ett kontrollbehov när det gäller pengar. Sagt och gjort, varenda öre som spenderades skrevs in i boken.

När några månader gått insåg jag att pengarna räckte och att till och med blev lite över, inte varje månad men ibland iallafall. Nu är det roligt att bläddra i kassaboken, fundera på varför det en del månader blir dubbla kostnader för mat jämförelsevis med andra. Jag jämför även från år till år hur mycket vi lägger på de olika kostnadsställena. För några dagar sedan skapade jag ett exceldokument så nu har jag datoriserat min kassabok och slipper på så sätt räkna ihop varje kolumn för sig vid månadens slut, det gör programmet. Kassaboken kommer jag att fortsätta med.

Jag måste säga att livskvalité är att ha sin familj omkring sig, några goda vänner (som man träffar alldeles för sällan, men det ska inte ge en dåligt samvete), bo där det är trivsamt, intressen som stimulerar och ett bra jobb. Självklart hör det till livskvalitén att få vara frisk.

Om jag summerar mitt liv så har jag skulle jag säga en god livskvalité, med sina upp- och nergångar som hör livet till.

Semesterdags

Nu har jag semester.Och för tredje året irad händer det något med min kropp som gör att jag inte riktigt är 100%. För två år sedan var det hjärtat som rusade och där jag till slut insåg att det var en utmattningsdepression som jag drabbats av. Det tog tio månader innan jag var tillbaka på heltid på jobbet. Fortfarande har jag sviter av den och klarar inte av stress eller samma höga tempo som innan.

En månads heltidsjobb lyckades jag klara av innan sju veckors semester och föräldraledighet tog vid. Fredagen innan jag skulle börja jobba ramlade jag av hästen och fick frakturen på ländkotan. Konvalesencen efter olyckan, om jag räknar i sjukskrivning, blev drygt fem månader. Förra söndagen hjälpte jag till med hökörningen hemma på gården och på något vis körde jag högaffeln in i höger underben. Inte rakt in i skelettet men i benet. Har ingen aning om hur långt in men vet att det gjorde rejält ont, både upp i knäet och ner i foten till tårna, på en gång. Jag drog upp byxbenet och konstaterade att det blödde och tänkte då att: "Bra nu kommer eventuella bakterier ut." Och det var bara ett litet, litet sår.

På natten värkte det i benet och på måndagsmorgonen hade det antagit en mörkare nyans och känslan var som ett träben. Nåja, ingen tid för att känna efter ordentligt utan iväg med RObin till fritids och mig själv till jobbet. Förflyttade mig rätt så klumpigt på jobbet under dagen. När jag slutat skulle jag förbi Apoteket och hämta medicin. Väl där frågade jag om de hade något bra plåster som inte fastnar och något att tvätta såret med. Farmaceuten frågade till vilket ändamål och jag berättade vad som hänt. Hon pekade med hela armen mot hälsocentralens reception och frågade samtidigt om jag varit i kontakt med sjukvården. Själv hade jag knappt tänkt tanken. Nåja, det slutade med ett besök på akuten och stelkrampsspruta och penicillinkur i tio dagar.

Läkaren frågade varför jag väntat ett helt dygn med att åka till en läkare och jag svarade: "Det är ju bara ett litet sår" varpå jag fick svaret: "men jordbakterier och andra bakterier som kan finnas på en högaffel, som står ute och används till djurskötsel, kan ha förödande effekt, och sprida farliga infektioner"

Ok, nu vet jag det. Inte för att jag har tänkt att göra om det någonsin, men i alla fall. Benet blir stadigt bättre och trääbenet har jag inte kännt av sedan i torsdagsmorse, om jag inte räknar fredagsnatten efter dansen. Såret är litet men vill inte läka utan det vätskar sig. kan erkänna att jag mår inte jättebra på penicillinkuren heller men det ska ju ta bort alla hemska bakterier i kroppen.

Nästa år ska jag vara frisk i samband med semestern, alternativet är att låta bli att ta semester!

Väderblogg

Ja, visst är det så att i min blogg blir det en hel del väderfunderingar. Idag har solen skinit som attans och högsommarvärmen är fullt på. Men då sitter jag inomhus och jobbar. Hur gick det till?

Mina barn är hos sin pappa den här veckan. De går i fotbollsskola och den håller till på Fröjdholmen vilket är alldeles i närheten av där deras pappa bor. Så då får de vara hos honom för att slippa skjutsas fram och tillbaka varje morgon och eftermiddag. Den lösningen är riktigt bra nu när jag jobbar i Brunflo mellan åtta och sjutton varje dag.

Men visst är det lite tomt hemma i huset. Fast jag missunnar inte barnen att få umgås lite mer än varannan helg med sin andra familj. Och dessutom är det bra för mig att bara ha mig själv att tänka på.

Så idag har jag gjort första tentan på den sommarkurs på 7,5hp som jag läser. Och det gick bra. Jag satsar på att bli godkänd men klarade av att få betyg C på den här delen, vilket innebär 70-79% rätt. Är supernöjd. Boken som tentan avsåg var skriven på engelska och inte alls den lättaste varianten av det språket. Men nu gäller det att inte glömma av vad den tog upp för ämnen för den ska ingå även i de två följande tentorna. Den övriga litterturen är på svenska turligt nog. Nästa tenta har deadline om en månad så nu blir det en paus innan jag ger mig ikast med nästa bok.

Imorgon blir det efterarbete på jobbet. Alltså, vi är några kollegor som ska gå ut sen vi slutat och äta mat tillsammans. Mycket trevligt brukar det vara och jag tror inte att morgondagen erbjuder något annat. Dags att sova så kroppen och knoppen orkar med!

Vart tog sommaren vägen?

Vädret är verkligen lurigt. I helgen var det full högsommarvärme och enligt mitt tycke perfekt väder. Solen strålade och shorts och linne var lämplig klädsel. Igår och idag har det haglat och regnat. Eller snarare öst ner regn under delar av dagen. Men det är väl vad vi kallar jämtländsk sommar.

Häggen och äppelträden på min tomt står i full blom och lika så är det i rabatterna. Så om jag låter bli att titta på termometern och känna efter när jag går ut så är det nog sommar ändå. Och nästa fredag är det skolavslutning, startskottet för den riktiga sommaren. Hoppas bara att vi då får lite mer värme för alla barn som kommer klä sig somrigt.

Idag har jag börjat tänka på vad mitt pratinslag i skolavslutningen ska handla om. Förmodligen blir det tema om olikheter som kompletterar varandra. Det hör ihop med temat i barnmusikalföreställningen som barnkören framförde för en månad sen.

Alltså! Sommaren är nog här egentligen, det är bara värmen som saknas!

Helt utan elektronik

Har min familj varit under en vecka. eller rättare sagt utan mobiler, dator och tv. Jag fick nämligen ett infall den 7 maj och beställde en resa till den grekiska ön Kos för mig och barnen. Tyckte att lite sol och bad skulle göra oss gott och det har det gjort.

Så mycket bad blev det inte för mig och Rasmus har utsett mig till Sveriges största badkruka. Kan inte gör annat än hålla med. Jag gillar inge vidare att bada i pooler eller hav. Sitter gärna i solen eller skuggan och det är sällan som det blir för varmt.

Innan vi åkte var jag orolig för att jag tagit mig vatten äver huvudet som åker själv med båda barnen, men det gick fantastiskt bra. Efter fem dagar började de bli lite uttråkade av att bara bada, spela kort med varandra, sola och äta på restaurang men i stort sett har allt varit bra.

För att ekonomin inte helt ska gå i sank bestämde jag att vi inte skulle handla så mycket saker utan det pengarna skulle läggas på var lunch och middag så jag skulle slippa laga mat i lägenheten. Endast en kokplatta inbjuder väldigt lite till matlagning!

Har bestämt mig för att infallet inte är en engångsföreteelse utan fler resor blir det!

Glädje och sorg

Tänk att en del saker i livet är både härliga och samtidigt jobbiga . En sådan sak var jag med om på jobbet igår. Barnmusikteaterföreställning.

Under hela vårterminen har barnen övat tillsammans med mig och kantorn på en musikteater, Regnbågen. Många sånger som de lärt sig helt utantill, mycket energi går åt under varje körövning för jag är en person som jobbar med hela min kropp och kroppsspråk för att förmedla texter och melodier.

Och igår var det alltså föreställningsdags. Övning från förmiddag, lunch tillsammans och sedan kl. 14 föreställning. Själv hade jag ingen nervositet men hos barnen fanns det en del. De var så fina när de bytt om till kläder i alla regnbågensfärger. Självklart gick föreställningen smärtfritt och succé är ordet. Efteråt är det skönt att det gått bra och faktiskt är över, samtidigt som det är tråkigt att inte träffa de härliga barnen på tisdag igen för övning.

För det mesta är det roligt på jobbet men idag har det varit riktigt ledsamt. Min kollega Karin har fått tjänst som studentpräst på Campus i Östersund och hade sin sista arbetsdag idag. Riktigt bra för henne, tror att tjänsten passar henne superbäst, men för resten av vårt arbetslag är det en förlust. Och idag kändes det ordentligt i hela kroppen. Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Fokuserade på det som var mitt ansvar i gudstjänsten och sen rann tårarna nerför kinderna...

Vet att vi, Karin och jag, kommer att fortsätta att umgås men att ha en arbetskamrat som henne är mer än guld värt.

Nu känns det något bättre, tårarna renar. Kommer att sakna min kollega och hennes sunda synsätt på det mesta i livet. Imorgon på jobbet är det öppet kyrkis, en källa till glädje. Vilket bra jobb jag har!

Sol, sol

Mest inombords. Har varit med Rasmus på habiliteringen idag och han har blivit överöst med beröm. Klarat av målet vi satte, för två veckor sedan, med klockanvändning med bravur. Som arbetsterapeuten sa redan då att för Rasmus är det viktigt att det är på riktigt, och nu har han kört i skarpt läge med att få en påminnelse när de är medicindags. Stor eloge till honom. BRAVO Rasmus!!

Men solen lyser även på alla som varit ute idag. Det är också jättebra!

Ligga lågt

Går in i en på jobbet rätt så hektiskt period nu. Så på grund av det kommer blogginläggen bli mer sällan förekommande. Är helt enkelt trött när jag kommer hem och ska låta bli att starta datorn, för då blir jag sittandes och andra saker som är högre prioroterade kommer i skymundan. Och då går hela helgerna åt till att hinna ikapp med göromålen.

Jag börjar redan idag och håller mig kort.

Barnkörövningen idag gick fantastiskt bra. Nu kan barnen alla sånger utantill och tur är det eftersom musikteaterföreställningen är nästa lördag och det återstår bara en övning. Vilka duktiga barn!!!!!

Skogtur på hästryggen

Har idag tagit en härlig ridtur i skogen. Snön ligger på vissa ställen kvar, och där solen inte nått fram, i ganska stora högar. Men det har börjat att vakna där solen skinit. Och torkat upp, för på de flesta platserna i skogen är det väldigt blött hela sommaren och många av stigarna är obrukbara på grund av vätan. Men idag var det bara toppen.

Ridturen tog oss till skogsbilvägen upp mot Klejva och grusgropen. Vi vek av från bilvägen och tog en liten väg, mest för människoben, traktorer eller hästar. I en mystack hade en förmodligen nyvaken björn gjort ett stort hål och letat efter lite att äta. Vi såg åtminstone inga färska björnspillningshögar eller ramspår.

Radån, som hästen jag rider heter, tittade sig nyfiket omkring på allt som på nytt ska upptäckas och kontrolleras. Hela tiden med något ätbart i munnen. i skogen finns nämligen ett, för honom, aldrig sinande smörgåsbord. Där finns, granris, tallkvistar, några grässtrån och lingonris. Ibland följde även mossa med, men Radån gillar det som går att äta och vann faktiskt ett av sina första travlopp med mat kvar i munnen.

Nu tycker jag att om han är 20 år gammal så är det helt ok att ha en del olater för sig. Han är nämligen en väldigt snäll och ärlig häst. Med ärlig menar jag att han genom sin kropp tydligt talar om för mig som ryttare vad han tänker göra. Men kom nu inte och säg att han inte var så snäll den gången jag ramlade av, i augusti och gjorde illa mig ordentligt, för det var inte hans fel, jag var helt enkelt inte beredd den gången utan satt i mina egna funderingar. Fast det gick ju bra, tillslut!

Sol...

ute, sol inne och sol i varje sinne.

Kan skriva under på att det mesta känns och går mycket lättare när solen skiner. Idag har det varit en sådan dag med massor av solsken. Självklart var det min största önskan att så snabbt som möjligt komma ut i det vackra vädret. Men eftersom jag den här veckan varit riktigt trött efter jobbet var städning, tvätt och en del annat ogjort.

Barnen hjälpte till med städningen genom att ta ut mattorna och skaka dem. När jag städat klart kom jag på att kolla efter ett större RAM-minne till datorn, det tar nämligen lång tid för den att komma igång vid uppstart. Sagt och gjort, plockade bort sidan på chassit, oj hoppsan, där inne var det massor av fint fint damm som täckte det mesta i innandömet av datorn. Tog bort en hel del av det. Under tiden hade Robin ringt till en kompis och sagt att han skulle komma dit, så då skjutsade jag honom. Och upptäckte hur verkligt skönt det var ute.

Väl hemma igen fixade jag lite fika för att sedan gå ut. Började med att plocka mossa från garageinfarten. Sen planterades, äntligen, tomat- och gurkfröer. förhoppningsvis gror de och växer snabbt, Fast utplantering i växthuset dröjer nog nästan fram till midsommar. Fortsatte att komma på utomhus aktiviteter som kunde utföras för att slippa gå in.

En uppgift är att lösa korsord och den sysselsättningen tar nästan aldrig slut. Tillsammans med en kopp kaffe eller en vattenflaska går det att lösa i flera timmar. Rasmus hade bestämt att idag var det grillpremiär för vår familj så då slapp jag gå in och laga mat. Fasntastiskt.

Hade hängt alla tvätt ute så nu luktar den härligt friskt. Längtar efter att krypa ner i sängen och dra in den doften i näsan. Lovar att jag kommer och sova gott i natt. Väderprognosen för imorgon bådar lika gott som idag. Jag håller mina tummar.

Kort om dagen idag

Började med att vakna till Robins prat strax efter klockan sex. Kan inte förstå att han är så morgonpigg varendaste morgon. Det spelar ingen roll om han varit uppe länge kvällen innan så kvittrar han igång vid sextiden på morgonen.

Sedan frukost och iväg med barnen till skolan. För egen del bar det av med bilen in till Östersund för utbildning i webpubliseringsverktyget Content Studio. Att sitta och lyssna och ta in den mängden information som Ulrika delgav tar på krafterna. tur att vi startade med kaffe och smörgås så energinivån inte var på tok fär låg. Efter 2,5 timmars lyssnande bjöds det på lunch. Helt fantastiskt salladsbord, varmrätten god och sen lite mer kaffe på maten så var jag laddad för mer utbildning.

Nu gäller det för oss som har informatörsansvar i de olika församlingarna att komma fram till vilken struktur hemsidan ska ha och hur det ska presenteras. Det första som vi ska komma överens om är vilket namn som ska användas. och det kommer vi att göra.

Efter middagsstök och annat inomhus blev det krattning av gräsmattan för att minska gruset som av outgrundlig konstig anledning har hamnat där. Nu har jag istället massor av mossa på garageinfarten. Imorgon har den säkert torkat och då ska jag bära den till skogs. Allt som kan göras ute nu prioriteras för innearbetet. Iallafall om solen skiner.

Energiurladdning

Som vanligt på tisdagseftermiddagar har jag, tillsammans med kantorn, barnkör. Det är tio barn i ålder 6-11 år och full fart i en timme. Barnen är fantastiska och lär sig sångtexter utantill på löpande band. I söndagskväll kom jag till insikt att vi bara har tre övningar kvar innan det är föreställning, och vi hade inte sjungit igenom hela musikteatern.

Men idag började vi med första sången och hann till och med den sista sången i föreställningen. Själv fick jag byta roll från att ha varit berättare till att bli en fruktansvärt arg drake som äter upp solen. Kan säga att rollen gör mig rättvisa....Men egentligen var det engeridräneringen som körövningen medför som jag ville beskriva.

När jag hjälper barnen att lära sig texterna jobbar jag med hela min kropp och samma sak gör jag när de sen sjunger sångerna. Undrar vad den dirigentstilen kan kallas? Men det är av underordnad betydelse, den tar dock massor av energi och flera av barnen kräver lite extra uppmärksamhet, för barnen lär sig texterna och förstår när de ska sjunga starkare, svagare, fortsätta sjunga, hålla ut en ton och bli tysta. Helt otrolig ljudlös kommunikation, men jag blir alldeles jättetrött efter övningen. Så tisdagskvällarna får gå åt till att hämta lite ny energi genom att se på tv, läsa en bok eller något annat kravlöst.

Imorgon tar jag tag i arbetsuppgifterna med ny energi igen.

Ny krock i ökänd korsning

Läser jag om i dagens nätupplaga av ÖP. Korsningen som det handlar om är Fröjavägen - Vallaleden på Frösön. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför den här korsningen är så olycksdrabbad. När du kör i den behöver du bara se efter trafik i en riktning åt gången, sen kör du fram och kollar åt det andra hållet. men här händer det olyckor nästan varje vecka, tror jag. Nu har det betämts att den ska byggas om och i Östersund när korsningar byggs om blir det en rondell...

För att den inte ska bli för liten för den tunga trafiken gäller det att de gör den med ordentlig radie. En del av rondellerna i den här staden är ganska små, så kommer det en lastbil med släp händer det att släpet genar över rondellmitten.

Ett annat sätt att undvika krockar är att se till och hålla avståndet till framförvarande bil. När jag för några år sedan blev påkörd bakifrån i Grytan, Brunflo, sa gubben som körde på mig att JAG bromsat för fort. Jag svarade honom att han måste ha legat för nära och då replikerar han: Men det är ju halt också. Just det tänkte jag men höll tyst.

Så tänk på det alla chaufförer att inte bromsa för snabbt, för det ingår inte i bakomvarande bilchaufförers tankebanor alla gånger.

Det stora spektaklet

Självklart menar jag dansen igår. Larz-Kristerz och Scotts på Folketshus i Östersund. Redan vid första dansen på kvällen var det svårforcerat att ta sig fram. Vid halvtio var det fullt. 1400 förköpsbiljetter sålda, en av dessa hade jag köpt, och sedan släppte de in ytterligare 400 besökare. Förstod långt innan jag ens kommit på dansen att så mycket dans var det inte att räkna med, snarare kollektiv rörelse till musik. Kanske hade det varit bättre att stanna hemma och spara på slantarna men jag ville uppleva spektaklet. Och det var roligt.

Har som sagt sällan dansat så lite pardans nåågonsin på en dans men det gjorde ingenting. Mycket mingel, nya människor överallt och bekanta ansikten lite varstans som det utbyttes ord med. En god vän var där och föreslog att vi skulle visa klungan framför scenen hur man egentligen visar sin uppskattning för musikerna om det är precis framför scenen man står. Självklart var min respons och vi tågade fram vid gott mod. Vi hamnade nästa vid scenkanten och började digga loss. Taktfasta handklapp i kombination med rytmiskt studsande upp och ner. Rätt så jobbigt, svetten gjorde entre snabbt, fast 45 minuter speltid ramlade på i hög hastighet.

När det blev orkesterbyte gick vi kvickt därifrån och passade på att fika lite och göra toalettbesök. Det senare borde ha planerats in i förebyggande syfte för kön till damtoan var lååååång, därför steg humöret ordentligt näg det uppptäcktes att på den andra toalettens dörr, är ca 8 toaletter i varje toalettrum, satt det skyltar för båda könen. Perfekt och där var det kort kö. Under vår danspaus var det "Jönsarna" som spelade. Orkestern från Älvdalen som även vann Dansbandskampen, Larz-Kristerz, hör som kloka läsare förstått inte till mina favoriter. Men värda att upplevas för en kväll, inte bortkastad tid eller pengar. Måste försöka förstå hur fenomenet "Larz-Kristerz" har tillkommit. Men begriper det inte idag.

Idag har jag istället för att ha klurat ut hur det kommer sig att"Larz-Kristerz" är så populära har jag ont i ryggen, beror på allt studsande framför scenen, ben tunga som timmerstockar, ett huvud med diffus smärta och en stor trötthet, trots lång sovmorgon. Men det är värt det alltihop och kommer förmodligen att göra om det snart. Fast de orkestrar som spelade igår har inte Jämtland på sina turnéplaner men andra orkestrar, dansband, har det och det är minst lika bra om inte bättre.

Fredagsjobb

Idag hade jag planerat att läsa böcker om konfirmandarbetes utveckling. Eftersom det är fredag är jag oftast själv på arbetsplatsen i Näs. Det är sällan som mina kollegor är där. Med andra ord är det en riktigt bra dag att kunna koncentrera sig på läsning.

Sagt och gjort. Strax efter ankomst stoppade jag ner näsan i den första boken. Mycket intressant att läsa, sätter fart på tankarna om hur vi skulle kunna applicera på vårt arbete med de konfirmander som vi möter. Efter kafferast vid 10-tiden ringde telefonen, någon ville boka församlingshemmet, men jag bokar bara församlingens egna verksamhet, så hänvisade jag personen till kansliet. Sen ringde det igen och då en kollega som undrade om jag var på plats och kunde släppa in honom och en till, som söker en av de lediga tjänsterna i samfälligheten. Hann inte mer än lägga på så ringde en man från Relacom som skulle kolla varför faxen inte kan ta emot dokument.

Så på en halvtimme ringde telefonen tre gånger och att komma igång med läsningen gick trögt. Men, men jag ger inte upp så lätt. Den ena boken har jag läst klart, skummade en del text och läste bara det som var mest relavant för min del. Den andra boken har jag kommit igång bra med. Kan fortsätta läsa på fredag, för de andra dagarna är redan fullbokade med aktiviteter i veckan som kommer. Och dessutom kommer det säkert att dyka upp något som SKA göras, nyss.

För att rensa hjärna lite mellan läsningsperioderna tog jag en löparsväng. Nu avverkar jag ca 2,5 km och under den turen är det tre intervaller med löpning. Klarar av att spring i 500 meter nu så det känns faktiskt att träningen ger resultat. Ska fortsätta med att löpträna på måndagar och fredagar. Tisdagar och torsdagar blir det styrketräning hos sjukgymnasten. Ridturer på onsdagar och kanske även på lördagar. Och på den sjunde dagen vilade hon.

Nya arbetsuppgifter

Nu är det fara på färde med fakturorna på min arbetsplats. Under semestertider i sommar ska jag hjälpa till att scanna in och se till att fakturorna kommer till rätt person för att de ska kunna attesteras. Så idag har jag proppat hjärnan med nya intryck och information.

Det är ganska många steg innan en faktura kommer till den som har attestansvaret. Idag fanns det nästan 20 fakturor som skulle in i systemet. jag fick en lathund "steg-för-steg"-instruktion, och med den till stöd kunde jag till en del ankomstregistrera fakturorna. Det som är svårast är att lista ut vem som är attestant. Det behöver nämligen inte vara samma person som står som kontakt- eller referensperson. Tror att jag ändå kommer att lära mig det, efter några hundra gjorda fakturor.

Måste berömma mina kollegor. Två av dem ringde till den som är ordinarie på posten, inom en timme sedan jag gjort klart en omgång. Systemet skickar ut mail, där jag stod som avsändare, och de ringde och undrade varför jag gjorde hans arbetsuppgifter. Bra av dem som uppmärksammade att avsändaren var en annan.

Torsdagsförmiddagar framöver, innan semestrar, ska jag vara på kansliet för att fortsätta med fakturahanteringen och lära mig så mycket som möjligt. Det är kul! Roligt att kunna variera innehållet på jobbet. Hoppas att flera som vill får möjlighet till variation som jag får!

Våren, vacker?

Många människor gillar våren mest av alla årstider för att allt är så vacker. Jag håller inte med. just nu är det verkligen inte vackert utomhus. Den mark som har tinat fram är mestadels grå av mögel som växt mellan snön och marken. Inte speciellt iögonfallande vackert?!

Fast med ytterligare några riktigt soliga dagar så kommer den gröna färgen att vinna över den gråa. Överallt kommer det då att spira av ny växtlighet, ljust ljust grönt. Små musöron på lövträden den ena dagen för att nästa dag ha fördubblat sin storlek, eller ännu mer. Gräset växer precis som ogräs, snabbt snabbt. Och innan jag hinner med att tänka så mycket på hur allt förändras är det dags att starta gräsklipparen för första gången.

Nu blommar tussilgon i vägkanten. De stretar för att synas ovanför fjolårsgräset som finns i överflöd i dikena. Men de lyser upp, jag ser dem under mina löparturer. Snart får de sällskap av blåsipporna, även de är små blommor men trots sin litenhet syns mycket. Eller beror det på att jag letar efter de naturliga små smycken som finns i naturen?

Samtidigt som de blommor som förekommer naturligt borde det även blomma i mina rabatter. Där är det planterat krokus och snödroppar, men just nu ligger dessa begravda under snö som jag skottat dit från garageinfarten. Om solen kommer fram tinar snödrivorna och planteringarna kommer i dagsljus och färgerna i rabatten exploderar.

Jag väntar på att det gråa, möglet och grusdamm, som nu täcker den bara marken ska förlora kampen mot färgerna!

Lapar sol

Har idag sysselsatt mig med en av mina favoritsysslor, suttit stilla i solen med näsan lite uppåt och bara njutit. Tur att det är vår nu och solen visar sig ofta.

Fast inte hela dagen idag. Tog en cykeltur ner till affären, för att handla lunch som Rasmus kan fixa själv nu tisdag och onsdag när jag jobbar, och då började det naturligtvis att regna. När jag kommit hem igen så återkom solen och sen har den skinit i stort sett hela tiden. Och det jag gör mest är att njuta när den är framme.

Har trots den ökade risken för döda fåglar putsat fönstren på utsidan idag, det blir mycket roligare att titta ut. Så nu är de inte helskitiga utan mer fläckvis smutsiga och lite randiga. Är med andra ord halvbra eller halvdålig på att utföra den sysslan men gör ett försök.

Hade tänkt att bjuda hit mamma och pappa på lite fika idag men mamma ska iväg och jobba natt så den planen gick i stöpet. Hade även en baktanke att pappa skulle få byta däck på min bil. Har nämligen lite mer ont idag efter bilstädningen igår. Så att klara av att byra däcken är nog utanför mitt kompetensområde...i vår, ska göra det själv i höst igen.

Visst är det skön med ledighet men jag ser fram emot att jobba imorgon. Ska börja dagen med ett styrketräningspass hos sjukgymnasten, kör hårt som tusan. Bra med veckor som inte har verksamhet utan det är bara att fokusera på de uppgifter som gärna blir liggande till en annan dag.

Fortsatt vårstädning

Idag ska vi fortsätta att vårstäda, inte inomhus men ute och framförallt bilen. Vinterdäcken ska snart av och sommardäcken på och det är mycket trevligare att dona med en bil som har en annan status än lerhög. Fast städningen av bilen börjar inne i kupén. Jag brukar försöka att ta insidan av bilen minst två gånger per år men i höstas uteblev den traditionen eftersom jag var justerad i min rörelseförmåga.

Igår avnjöt vi, jag och barnen, en ljuvlig eftermiddag hos familjen Frisell på Frösön. Mer tid av den här typen tillsammans med vänner ska jag se till att vi har i år. Vi tillbringade tiden hos dem ute på deras altan i strålande solsken. Lite fika, studsmattehoppning och allmänt prat är en bra kombination för en påskaftonseftermiddag. På väg hem köpte vi pizza och åt sedan tillsammans vid tvn.

Försöker att komma undan fönsterputsningen här hemma. Skyller på att jag är fågelvän, de flyger rakt in i fönstren och bryter nacken när de är nyputsade. Men samtidigt är det roligt att titta ut när jag slipper se alla handavtryck, fluglortar och annan smuts. Så ska nog ta mig i kragen och göra det också, efter biltvätten i dag. Vill ju gärna vara utomhus mycket när vädret är ok. Idag lyser solen med sin frånvaro, men himlen är inte jämngrå utan det finns små luckor, hoppet...

Robin har precis bakat en kladdkaka som står i ugnen och gräddas. Kajsa Stina och Viktor ska komma senare och hälsa på så då får Robin bjuda på nybakad kaka.

Vår

Som sig bör är vädret i april omväxlande. Idag har solen skinit, beror kanske på att Adam fyller 17 år, ( mina barn adopterade honom som storebror för några år sedan) och även Viktor, Kajsa Stinas sambo fyller år idag. Igår var det rikigt gråväder, i natt när jag körde hem från dansen var det tjock dimma. Men vi håller oss till dagens väder. Har hört småfåglarna kvittra i skogen när jag var ute på hästryggen, solen värmer och det är nu för varmt att ha vinterjacka och täckbyxor på sig. Huvva vad jag svettas.

Hemma hos mamma och pappa bjöds det på mat efter ridturen. Både sill och ägg mm och även tjäder och kyftpotatis. Till efterrätt fick vi glass och varma jordgubbar. Mums. Hela familjen var samlad förutom Karl Jonas, bor ju i Umeå och var nere i trakterna förra helgen, han flickvän/sambo Ida, och Viktor, spenderar födelsedagen hos släkkten i Hede. Kul att alla (nästan) kan vara på samma plats samtidigt.

Nu har jag städat undan snowracer, snöskyfflar och pulkor för i år. Tror inte att det kommer så mycket mer snö att vi får bruk av dessa redskap förrän i höst igen. Både Rasmus och Robin har sina cyklar framme så de susar omkring på dem, hela halva dagarna. Har även sopat bort det grus som följt med ut på asfaltsvägen vid skottning eller rättare sagt sopat in det på garageinfarten, stenplattorna fick den dust av sopen de med. Så förhoppningsvis dras det inte med in i huset.

Väderprognosen bådar gott inför så det blir eventuellt skidåkning. Antingen i Bydalen eller på Frösön och Gustavsbergsbacken. För min del är det slut på skidåkning i år. Nu när snön är som socker orkar jag inte vrida runt i svängarna så jag låter bli för att skona ryggen. Men grabbarna är sugna på en dags utförskörning till. Om skidåkningen blir inställd står det bakning på dagordningen, både kanelbullar och ostfrallor ska vi knåda ihop.

Kort arbetsvecka

Och nu har den tagit slut. Har jobbat måndag, tisdag och onsdag den här veckan. Imorgon ska jag vara ledig, Rasmus ska träffa arbetsterapeuten på barnhabiliteringen så då blir det till att vara kompledig.

Kollade med försäkringskassan om möjlighet att utnyttja rätten till tillfällig föräldrapenning, fast den som jag pratade med visste inte, skulle ta reda på om det är ok och skicka svar. Det var för snart en månad sedan, men inget svar.

Tillfällig föräldrapenning har föräldrar rätt till upp till att barnet är tolv år men kan beviljas ända upp till sexton år. Eftersom Rasmus funktionsnesättning innebär en hel del möten och läkarbesök borde jag som förälder ha rätt till förlängd ersättning. Ska ta och kolla uppdet ordentligt, snart...I morgon tar jag kompledigt.

Det blir Rasmus och jag som åker till Östersund. Robin, som också har påsklov redan på skärtorsdagen, får vara hos sin dagmamma Sylvi. Jag vet att han blir nöjd över att få stanna där, till lunch serveras hans favoritmat=korvgryta. När Rasmus och jag ändå är i stan passar vi på att handla påskmaten och en del andra småsaker. Lunch kommer förmodligen att ätas på den gyllene måsen.

Fem dagars ledighet sitter rätt bra nu. Förmodligen åker barnen till Myrviken redan på onsdag kväll så då blir det fyra dagar utan dem för mig. Tur att jag ska jobba nästa vecka, annars går tiden långsamt.

För mycket kaffe

Två dagar i rad nu har min konsumtion av kaffe varit för hög. Det resulterar i att magen värker och bubblar oavbrutet. Imorgon blir intaget mycket mindre. Tror fortfarande att jag ska bli piggare om jag dricker mer men så är det inte. Brukar försvara mitt intag på jobbet att eftersom kaffet både är rättvisemärkt och ekologiskt så bidrar jag till en bättre värld. Men det går lika bra att köpa frukt som har den märkningen, skulle nog må mycket bättre om jag åt ett kilo bananer och äpplen.

Idag fick jag de profilkläder som vi fick beställa genom jobbet. Känner att munkjackan kommer att bli en av mina favoriter och att jag skulle ha haft minst en till. Modellen är lång, går nedanför rumpan, och figursväng. Profilmärkningen består av en logga ca. 1,5x8 cm som inte sticker ut alltför mycket men är tydlig. Bra jobbat chefer med att vi fick dessa kläder. Försökte få ekonomiansvarig, för pastoratet, att köpa annonsplats på min rygg när jag ska springa Tjejmilen. Jag påstår att det är välinvesterade pengar som syns under en lång tid av många människor eftersom jag inte kommer att springa fort.

Så om någon av de anställda kan användas som reklampelare är min rygg det bästa valet, för där kommer informationen vara tillgänglig längst tid.

Nu ska jag ta och varva ner ordentligt, dricka lite te, ta medicin mot "för mycket kaffe" och alldeles strax krypa ner i sängen för skönhetssömn.

Ljuvligt

Har idag fått äran att hålla i och gosa med en nybörjar bebis. Han är två veckor ung. Snacka om att ha lyxtillvaro på jobbet. Det är vaktmästare Svens son som gjorde mig äran att vara på öppet kyrkis idag, tillsammans med sin mamma Ann-Louise. Tur att hon är så lugn av sig, så hon placerade honom hos mig medan hon drack kaffe och jag bara njuter de gånger. Skulle kanske ha haft en liten till...

Små bebisar doftar på ett speciellt sätt och då menar jag inte bajs- och kräksodören, utan det som luktar mest från deras huvuden. Det går helt enkelt inte att beskrivas utan måste upplevas.

Sedan fyllde vi församlingshemmet med ytterligare en god doft av lasange. Som traditionen bjuder lagar vi och äter tillsammans i påskveckan. I år fick jag hjälp med matlagningen av en pappa som varje vecka dyker upp för att leka, sjunga och pyssla på öppet kyrkis. Under tiden vi fixade med maten höll Katarina i lite pyssel och sångstund på källarvåningen. Bra uppdelning, det är skönt att vara två som delar på ansvaret för verksamheten.

Efter matlagning på hemmaplanet tog jag den andra löparturen, som led i träning mot att klara av Tjejmilen under 1,5 timmar. Måste säga att den gick lättare än den första och jag kom längre hemifrån på tio minuter. Så då går det åt rätt håll, men självklart räknar jag med bakslag.

Grå väder

Det märks att min favoritmånad mars är slut! Både igår och idag är himlen grå, grå och grå. Aprilvädret har tagit vid där det sköna vårvintervädret slutade.

Har varit ute på preimärturen med löparskorna och siktet inställt på att springa. Blir lite förvånad att jag verkligen inte orkar springa någon lång bit alls. Var ute i 20 minuter igår och klarade av blygsamma 1,5 kilometer. MEN sprang absolut inte hela den sträckan. När jag springer så är det full fart som gäller för att förhoppningsvis kunna träna upp flåset. Har styrkan i kroppen men inte orken att springa, hoppas att det kommer. Har fortfarande tid på mig, Tjejmilen är 30 augusti. Träningsschemat innehåller nu löparpass 2 ggr/vecka, 2 ggr styrketräning hos sjukgymnast och minst en ridtur/vecka.

Fredagskvällen var verkligen fantastisk! God mat, fick vänta lite länge på den, trevliga vänner och oerhört roliga samtalsämnen. Kan inte direkt återge dem, de måste upplevas på plats. Kom dessutom hem i skaplig tid så hela lördagen gick inte åt till att sov, men en rejäl sovmorgon unnade jag mig. Bio, "Män som hatar kvinnor", tillsammans med Karl Jonas, min lillebror, och Martina, systerdotter. Räknade ut att sist jag och Karl Jonas såg en film tillsammans på bio var året 1989 och "Lilla sjöjungfrun" visades. Vi har nu bestämt att det inte ska gå 20 år till nästa gång. Filmen var bra, kan inte låta bli att jämföra med boken och då stämmer handlingarna inte riktigt överens, men filmen var bra, absolut sevärd!

Nu sitter jag mest och väntar. Har varit och jobbat på förmiddagen, firat Palmsöndagsgudstjänst med massor av barn (och föräldrar) i kyrkan. Får då göra en av de saker jag gillar mest, nämligen leka. Sen korv, kaffe och kaka i församlingshemmet. Och många människor var det där. Härligt! Just det väntar. Väntar på att Rasmus och Robin ska komma hem från deras pappa. Vet inte riktigt när de kommer, men egentligen är det bestämt att de ska vara hemma kl. 16. i vilket fall kommer maten vara klar då så vi kan äta tillsammans och sedan varva ner innan det blir bad- och läggdags. Längtar efter dem. och efter solen!

Utekväll

imorgon ska jag ut och äta med mina vänner och arbetskamrater. Vi trivs så bra tillsammans att vi umgås även utanför arbetet helt frivilligt. Det är tokbra. Vi har klarat av 3-4 olika krogar och imorgon blir det Bishops Arms som ska minska vår hunger.

Det passar sig riktigt bra att vi besöker biskopen vi som jobbar i kyrkan. Ser fram emot kvällen. Och även mot den sovmorgon som jag ska ha på lördag. Rasmus och Robin åker till sin pappa i morgon eftermiddag.

Söndag innebär jobb av det riktigt roliga slaget, men sovmorgon uteblir då för gudstjänsten börjar 9.30 och jag har en del som ska fixas innan.

Nu ska jag se på Criminal Minds på tv och bli lite uppskakad och halvrädd.

Ett år

För precis ett år sedan, 2008-04-01, kände jag att det hade vänt. Alltså jag kände att jag började må bättre. Insåg i juni 2007 att kroppen sa ifrån, hjärtat rusade även nattetid när jag egentligen skulle ha varit riktigt avslappnad och avstressad.

När jag sov vill det säga. För sömnen var det si och så med. Somnade oftast gott redan vid 22-tiden men vaknade efter ett par timmar och kunde inte somna om. Låg vaken framemot kl 5.00 och då somnade jag för att vakna av att klockan ringde vid halv sju och dags att stiga upp, se till att barnen kom till skolan och sedan jobba hela dagen. När barnen var hos sin pappa varannan helg passade jag på att jobba även då.

Vänner runt omkring mig såg symptomen och att sjukdomen kom krypande. Men jag var i förnekelsestadiet. Insåg inte att det var fara på färde, förrän det var sent, turligt nog inte för sent. Jag orkade fortfarande när jag var som sämst ta hand om barnen och jobba deltid. Med facit i handen hade kanske en heltidsjukskrivning varit det bästa under en tid.

Sjukdomen för mig innebar att depressionen blommade ut, som säkert debuterat 2003 då massor av jobbiga saker hände: Juli, besked att svärmors cancer återkommit, svägerskan sparkad av en häst i huvudet= tre frakturer på käken. Augusti, min syster konstaterades med en sjukdom som tog bort njurarnas funktion helt. Oktober, en god vän dog av brustet blodkärl i hjärnan 35 år ung. November, andra svägerskan separerar oväntat från sin sambo. December, David flyttar, oväntat för min del. Januari -04, mammas katt blir ihjälkörd. Ja, det var inget roligt halvår, men men...

I alla fall så tog det tid innan jag blev så dålig, men inte trodde jag att det skulle ta så lång tid att komma på banan igen. Hjärtklappningen var hemsk i juli -07 och då sökte jag läkare. Så det tog nio månader efter att jag erkännt för mig själv att jag var sjuk innan jag började må bättre. Vägen dit var inte spikrak, men jag fick hjälp av att samtala och även så kallade lyckopiller. Inte så att jag skuttade iväg på små rosa moln när jag började äta dem utan den största förändringen var att jag efter tre veckor sov en hel natt för första gången på hur lång tid som helst.

Jobbade halvtid i nio månader och i juni-08 började jag på heltid. Heltid en månad innan välbehövlig långledighet med barnen, sju veckor. Sista fredagen på ledigheten ramlade jag av hästen och resten är numer historia, ländfraktur och elva veckors hemmavistelse. Tur ändå att det hände när jag mådde psykiskt sätt mycket bättre. Men nu jobbar jag för fullt och mår bra. Både kroppsligt och själsligt.

Kapten Zonk anropas från utmaningen

Ta fram din mobil och gå till inkorgen. Svara på frågorna genom att fylla i första raden från dina sms. Första frågan blir första raden i ditt senaste sms, andra frågan första raden i ditt näst senaste sms osv.

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
- Välkommen till KappAhls VIP-dag.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
- Puss på dig vi hörs till veckan.

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
- Det är sjukt mycket på jobbet nu.

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende?
- Nu har vi styrt in mot BB.

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
- Puss på dig

6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
- Hej hopp!

7. Vad vill du höra mest av allt?
- Ett nytt virus sprider sig, kallat "arbete".

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?
- Selmers första traktor.

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?
- God Jul!

Jag är en sådan människa som rensar inkorgen i min mobil ganska ofta, sparar bara de sms som jag fått som betyder något för mig. De flesta är från familjen, där de inleds eller avslutas med puss och kram (eller liknande). Så för er som tror något annat......ha ha.

Tidstillägg

Kom på när jag läste Britt-Maries kommentar att det är sant att alla har lika mycket tid. Men hur kommer det sig att en del människors tid är mer värd än andras tid. Med det menar jag att oftast är människor som står längre ned på den sociala stegen även de som vars tid inte är värd lika mycket, snarare mycket mindre, än de människor som har hög status. Dessutom hänger det ofta ihop med hur tjock plånbok vederbörande har.

Tid

Tänk att en timme gör så mycket. Jag menar förstås sommartidsomställningen.

Dels känner jag det i kroppen att klockan är flyttade en timme framåt. Har det med åldern att göra? När jag var yngre var det bara å köra på som vanligt men nu är jag trött i flera dagar efter tidsomställningen, både sommar- och vinteromställningen.

Dels märks det på ljuset. Nu är klockan 20.30 och det är fortfarande inte kolmörkt ute. För att Robin ska kunna sova måste jag dra ner rullgardinen. Och det blir bara bättre med ljuset ute, mer och mer för varje dag som går.

Tror att jag har ställt om alla klockor i huset förutom Rasmus armbandsur. Det är en klocka som man ansluter till datorn och som har massor av finesser. Han har fått den som hjälpmedel från Habiliteringen för att kunna komma ihåg saker och att även passa tider. Nu håller han på med att vänja sig att ha den på armen.

Egen tid är något som jag sällan unnar mig under veckorna när jag har barnen boende hos mig. Jag vet att det är välgörande och att det inte gör mig till en sämre förälder att skaffa barnvakt och unna mig något under veckorna. Men jag gör det inte. Tid till att unna mig får lov att bli varannan helg när Rasmus och Robin är hos sin pappa. Jag tänker att snart är de så stora att det går att lämna dem ensamma hemma om jag vill göra något och tills dess är jag hemma. Ibland ordnar jag iallafall barnvakt om det är något alldeles speciellt som står på agendan, helt utan dåligt samvete.

Tid kan man inte ha för lite av, det gäller bara att prioritera rätt saker. Och det är en helt annan fråga hur man ska prioritera.

Konsten att inte göra något!

Sedan jag skrivit gårdagens inlägg tog jag en titt ut genom fönstret och kom på att kyrkan som jag ser från fönstret inte har någon fasadbelysning utan bara belysning i klocktornet och den lyste hela timmen. På Gåluvägen 8 var det mörkt och när timmen var slut var jag det också och somnade gott.

Idag har det varit en riktigt slösöndag, åtminstone för mig. Mina barn var somvanligt uppe i ottan, Robin kl.5.30 (fast han trodde klockan var 7.30 när han klev upp) Rasmus sov en liten stund till men inte tog de sovmorgon heller! Det mest nyttiga som jag utfört idag är blomvattning, ställa fram alla klockor en timma, lagat lunch och middag osh tillsist starat diskmaskinen. Trots att jag säger att jag inte ska göra någonting blir ändå en hel del saker uträttade.

Spännande! Tack till Helena Jonsson som såg till att eftermiddagen inleddes så spännande som det kan bli. Och dessutom stort GRATTIS nu är du bäst i världen på skidkytte. Det var en tävling med nerv ända tills de hade gått i mål. Nu dröjer det ett tag tills nagelbitarsporten är igång igen.

Dags att varva ner inför kvällen, jag som jobbat så hårt idag.

Earth hour

En del av världen har redan gjort det. Släckt lyset en timme alltså. Om bara några minuter är det Sveriges tur. Min chef säger att fasadbelysningarna på kyrkorna släcks unde den timmen, det ska jag allt kolla!

Idag har jag och barnen åkt skidor i Bydalen. Det var klart sen tidigare i veckan, däremot uteblev solen. Istället har snön yrt omkring hela dagen. I den övre regionen, ovanför trädgränsen, var sikten obefintlig så vi höll till i nedre delen av fjället. Ganska skönt ändå att vara ute en hel dag med undantag för fikapauser. Två stycken hann vi med. Och många åk i pisten blev det.

På väg hem lyckades jag krocka med ett vägräcke, lite för halt och trampade lite, ite för hårt på bromsen. Hjulen låste sig och jag hade att välja på att ta räcket eller den mötande bilen. Hastigeheten när bilen träffade räcket var inte hög men det resulterade i en 40 cm lång repa på kofångaren. Den är gjord i plast så om farten varit högre hade den med största sannolikhet gått sönder.

Väl hemma var Rasmus på ett uruselt humör, troligen beroende på lågblodsockernivå och trötthet. Han var jättetörstig och skulle ha nycklarna direkt. Jag kastade dem till honom, och de träffade ansiktet säger han nu i efterhand, vilket utlöste ett vredesutbrott hos honom som i sun tur ledde till att han kastade nycklarna med full kraft in i garaget. Resultat=en böjd bilnyckel!

Efter intag av mat och ytterligare en utevistele har han lugnat ner sig, sitter nu vid datorn och spelar nåt onlinespel. Så hela familjen har nu lugnt och skönt. Nyckeln har jag rätat ut. Repan i bilen gör ingenting, vi klarade oss själva utan blessyrer. Lite förargligt är det iallafall att jag orsakade den själv, men det går över om någon dag. Imorgon ska jag ta det lugnt. Det enda som jag ska göra är att vattna blommorna, annars vill jag sitta i hammocken och slappa.

Säng, säng, säng, sova, sova, sova, sova...

Nu är det klart i sovrummet med sängen. Har som sagt tagit bort sängstommen. Resårbottnarna har fått björkfärgade ben, de hålls ihop med två metallklämmor. Idag har jag hämtat spånskivan, tack Sven som sågat till den i rätt storlek och rundat av hörnen. Efter att ha dammsugit den för att slippa ha en massa sågspån överallt klädde jag den först med ett täcke, häftpistol användes för att fästa det vid spånskivan. Och sen när tyget kom på plats blev det helt plötsligt blev det en huvudgavel!

Var på Mio-möbler i onsdags och kollade in deras sortiment av huvudgavlar. Medger att många var fina och priserna också...Den billigaste de hade kostade drygt 2000:- Min nya gavel kostade: tyg 169:- täcke 29:- spånskiva 129:- och häftpistolen har jag lånat. Ska väl räkna in arbetstiden, inköpen var det som tog längst tid, själva inklädningen av skivan tog 15 minuter och då hade jag även skruvat fast den i väggen vid sängen. La sen på överkastet och vips ett nytt sovrum!

Rasmus är helt frisk idag. Imorse klev han upp, åt frukost och gick iväg till bussen. Inte de minsta symptom kvar av någon huvudvärk eller snuva där. Robin hade ont i magen en stund imorse men det gick över så snart jag sagt att han fick stanna hemma.

Vid niotiden åkte vi hem till min mamma och pappa. Mamma som fyller år på måndag fick en kålrot, som hon ringt och bett mig köpa, i tidig födelsedagspresent, ska få något mer bara vi kommer på något bra. Robin fick stanna inne hos mamma medan jag tog en ridtur på Radån, pappa var med på Millello. Att vara ute drygt en timme gjorde mig riktigt gott. Har inte varit utomhus på en hel vecka på grund av den efterhängsna förkylningen. Sen gott fika som mamma fixat. Det är lyxtillvaro det! Imorgon hägrar Bydalsfjällen.

Sjuka barn

Mina barn är sällan sjuka. När andra är hemma för den ena åkomman efter den andra har mina barn klarat sig utan minsta symptom. Minns inte när de hade magsjuka senast, Rasmus har haft det två gånger och Robin en gång under hela sina liv. Förkyld var de under första tiden på förskolan men det hör liksom till med alla nya baciller från många barn.

Men i morse klagade Rasmus på att han hade ont i huvudet, jag tyckte att han var varm på pannan men han knatade iväg till bussen och skolan. Robin gick iväg tillsammans med två kamrater och allt verkade bara bra. Men jag hann knappt komma fram på jobbet innan de ringde från skolan och sa att Robin var dålig, så det var bara att avsluta det som precis var påbörjat och åka på skolan coch hämta honom. Sen la vi oss i varsin fotölj och soffa. Jag somnade medan Robin tittade på tv och spelade tv-spel.

Rasmus kom som vanligt hem från skolan vid halv fyra tiden med mer huvudvärk. Han kollade tempen i örat med termometern=38,1 grader. I med mat, vatten och alvedon, sen la han sig i soffan där Robin legat hela dagen.

Robin blir hemma imorgon för att fortsätta kurera sig, hur det blir med Rasmus vet jag inte förrän imorgon bitti. Känner han sig ok är det ingen mening att försöka få honom att stanna hemma från skolan. Är han hängig blir han hemma, men det avgör han själv i morgon.

Min egen förkylning dröjer sig kvar. Det mesta sitter nu i bihålorna och en del även långt ner i lungorna. Det senare hörs när jag hostar. På grund av förkylningen, nionde dagen idag, har jag inte kunnat träna på över en vecka. Kroppen orkar inte men huvudet har varit inställd på det så nu saknar jag rörelsen. Nu vill jag bli frisk så jag inte kommer på efterkälken med träningen, Karin har kommit igång med löpträningen inför Tjejmilen, så nu är det även dags för mig med den biten.

Försvinn förkylning!

Ordning och reda

Har införskaffat en hel del förvaringsboxar för att få mer ordning på alla småsaker som finns inne på det kombinerade kontoret och syrummet. Rummet är fyllt av massor av lull-lull, men inte av det slaget som ska kastas bort utan sånt som behövs.

Dels är det pennor av alla slag, småbarnskritor, vanliga kritor, vattenfärger, suddgummin och penslar. Dessutom mängder av olika papper till skrivaren, ritpapper på rulle och färgat papper. Hyllorna är fyllda av cd-rom-spel. Och då har jag bara beskrivit kontorsdelen av rummet. Dels är rummet fullt av saker som jag använder mig av när jag sitter och syr. Tygbitar, nålar, trådrullar, skärlinjal, rullkniv och mönster, bland annat. Men alla saker absolut nönvändiga.

Nu gäller det att få ner dem i lådor så de inte samlar allt för mycket damm, som de gör när de ligger öppet. Ska försöka att få till ett system med lådorna som är lättöverskådligt. Sen ska lådorna ställas på hyllorna som även de köptes i helgen. Hade nånstans i min enfald trott att jobbet redan skulle vara avklarat och att etiketterna skulle sitta på lådorna, men så är det inte.

I morgon ska jag försöka hinna att såga till spånskivan som ska användas till huvudgavel i mitt sovrum, som ska kläs i vadd och tyg. Blir tokbra när det är klart. Som ett nytt sovrum. Jag stjäl IKEAś slogan: Lite textil gör stor skillnad!

Lördagsplaner

Vädret idag har varit helt fantastiskt! Sol från en blå himmel. Termometern visade minus 12 grader i morse. Kan det bli bättre? Längtar till på lördag för då ska jag ta med mig mina barn till Bydalen och åka slalom.

Den viktigaste förberedelsen för utflykten är naturligtvis matsäcken. Barnen nöjer sig med smörgås och varm choklad, gärna en kanelbulle eller en godisbit. Själv är kaffe ett måste. Vill gärna ha smörgåsar med ost, skinka, tomat, gurka och dallassallad.

Första fikapausen kan få komma redan efter ett par åk i pisten. Viktigt att fylla på energinivåerna innan de blir farligt låga och sätter sig på humöret. Märker det ganska snabbt på barnen att de blir sura...och griniga barn kan någon annan få ha i skidbacken.

Hoppas att få med mig någon kompis till Rasmus som håller hans tempo. Robin och jag är mera glidare och har sällan bråttom nedför backen. Rasmus däremot är nog minst lika mycket i luften som på snön när han åker utför. Genom mobiltelefonerna är det enkelt att hålla kontakt och bestämma de livsviktiga fikapauserna.

Så nu håller vi tummarna för att vädret på lördag blir minst lika bra som idag, gärna ännu mindre vind. Längtar efter att få njuta av utevistelse och solsken en hel dag tillsammans med mina favoriter, Robin och Rasmus.

MRT

Trodde aldrig att en röntgenundersökning kunde föra så mycket oljud som den jag genomgått idag. Magnetröntgen alltså.

Idag var det dags att försöka få reda på varför jag har intensiv, kortvarig men ofta förekommande yrsel. Jag lider av den men än så länge hindrar den mig inte i livet, bara irriteras av den. Innan undersökningen fick jag byta om till en av landstingets rockar, inte vit utan ljusblå i väldigt mjuk trikå. Eftersom jag är en liten fryslort behöll jag långkalsongerna på och det var helt ok. Absolut inga metallföremål fick följa med in i undersökningsrummet.

Att magnetröntags innebär att ligga på en smal brits och åka in i en tunnel. Det gäller att ligga absolut stilla. Innan jag åkte in i kameran fick jag på mig hörselkåpor, hade med mig en cdskiva med rockballader som jag lyssnade på under tiden, tur var det för så mycket oljud som kameran för under bildtagningarna hade annars gjort mig hörselskadad. Huvudet placerades i ett stöd och ett "visir" sattes över ansiktet för att hjälpa till att hålla det på plats.

Bildsektionerna varade mellan 1 och 4,5 minuter. Då hördes oljudet och jag fattade rätt snabbt att då var det viktigast att ligga helt stilla. Totalt tog bildserierna 20 minuter. Mellan serierna var det korta pauser för att vila öronen. Röntgenteknikern kollade igenom bilderna och konstaterade att det inte behövde injeceras någon kontrastvätska utan bilderna visade det som de skulle.

Nu är det bara att vänta på utlåtande från min läkare. Han tror att något i hörselapparaten är lite defekt. Jag tror att det är något i nacken som är svullet och gör att det blir trångt och därav yrsel. Ja ja den som lever får se. Bra att iallafall ha kollat upp den här tråden.

Här är videoklippet: Vem behöver fickor?

Kaptenens utmaning

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det?
"hur någon skrattade och sedan sorlet och ljudet av glas och..." Roslund & Hellström: Edward Finnigans upprättelse

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Sänggaveln

3. Vad såg du senast på TV?
Vintertstudion Masstart Herrar skidkytte

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
14.15 (14.13)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Svt 1

6. När du senast var ute, vad gjorde du då?
Gick från garaget efter shoppingdag i Birsta

7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
Dansbandet Dates hemsida

8. Vad har du på dig?
Fleecejacka, t-shirt, bomullsbyxor & hemstickade tofflor

9. Drömde du något inatt?
Innte vad jag kommer ihåg

10. När skrattade du senast?
Igår tillsammans med Katarina och Caritha

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En kvist med tre tomtar, en smideslampa som liknar ett träd

12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Japp, en videosnutt där en flicka hade massor av grodor i underbyxorna, ska se om jag hittar länken igen...

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Kul med utmaningar

14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Minns inte, men ska se Män som hatar kvinnor, efter lång tids fundering: Arn-Riket vid vägens slut

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa då?
En resa till värmen tillsammans med mina barn

16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om.
Sover aldrig på magen

17. Tycker du om att dansa?
Är solen gul? Dansar helst styrdans!

18. George Bush?
Ingen favorit

19. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Kanske sedan barnen flyttat hemifrån en period och jobba

20. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
”Kom in, du är väntad!"

Inköpsresa

Som svar på Kapten Zonks och Britt-Maries undran om hur det som inhandlades under shoppingdagen: De sju, ett avhopp i morse 27 minuter innan vi skulle åka, som var med når inte upp till min klass vad det gäller shopping. Å andra sidan ryms det mycket grejer i "skuffen" på bussen. Dessutom går det att packa högt. Packningsvolymen är ca 1.6x1x1,8 m. Den bussen som jag hyrde hade även dragkrok så nästa gång vi åker kan vi även hänga på en släpvagn.

Ja, nästa gång. Redan när vi satte oss i bussen på parkeringen i Birsta frågade en av medpassagerarna när vi ska åka nästa gång. Så vi bestämde att det blir förmodligen i november när det är som mest grått ute.

Hade tänkt att jag skulle köpa en ny sängstomme till mina resårbottnar men istället har jag köpt tyg och ska göra en huvudgavel som kläs in med tyget. Resårbottnarna skruvas ihop och ska få en ny toppklädsel. Ska köpa ben till bottnarna så de kommer upp från golvet en bit. När allt det är klart så får mitt quiltade överkast pryda sängen. Det är färdigtsytt men har inte provat det på sängen än, och nu får det vänta tills jag fixat sängen som jag vill ha den.

Igår hann jag och Rasmus med ett besök på två sportaffärer innan han tog bussen från Östersund till Oviken. I den första hittade vi ett par twintip-skidor som han gärna ville ha och som vi köpte, kostnad 3000:- Sen gick vi till en annan sportbutik där exakt samma skidor kostade 1995:-. Vi la undan det paret och gick tillbaka till den första affären och sa att vi ångrat oss och ville stoppa köpet. Då sa han som jobbade i affären att det gick bra men att istället för att få kontanter skulle jag få ett tillgodokvitto. Inte riktigt vad jag tänkt mig, så då sa jag det. Han gick iväg och pratade med en kollega, kom tillbaka och meddelade att de gjorde ett undantag och lät mig få tillbaka pengarna på kortet som jag använt vid köpet. Bra pr för den sportaffären, vill jag påstå. Sen köpte vi skidorna på den andra affären och tycker att jag har tjänat 1005:-. Skidorna kommer att vara klara för hämtning på måndag med bindningarna monterade och på lördag, om det inte tokstormar, åker vi till Bydalen för njutförsåkning.

Har precis som jag skrev igår unnat mig god mat hela dagen och inte heller snålat när det gällt inköpen. Men nu blir det till att hålla i slantarna igen.

IKEA

Har hyrt en niositsig minibuss och imorgon styr jag den mot Sundsvall, Birsta och IKEA. Gillar att åka dit några gånger per år och bara ha en shoppardag. Har fyllt alla platser i bussen så kostnaden per person blir ganska låg.

Min inköpslista för dagen är kort, men det innebär inte att jag kommer hem alldeles utan saker. Ska till exempel kolla om det är läge att köpa en ny sängstomme, egentligen är det inte något större fel på den som jag har idag, men... Vet att jag kommer att ha med mig lite hyllor för väggen hem, för att få ordning på de småsaker som ligger och dräller lite varstans i huset.

Det bästa med mina utflykter till Birsta är att jag unnar mig gott fika och god mat under hela dagen. Ser fram emot mmorgondagen. Dags att sova så jag orkar shoppa.

Nystädat

Idag har jag gjort slag i saken och städat hela huset. Redan i morse innan jag kom iväg på jobbet, strax efter halv åtta, kastade jag ut alla mattor, skakade dem och hängde upp dem på trappräcket. Sen vi ätit middag började städningen med handfat, toalettstolar och badkarsskurning. Det tar inte så lång tid och tur är det eftersom det görs flera gånger i veckan. Barnen fick under tiden order om att plocka undan alla saker som eventuellt låg på golven i deras rum. Därefter kom snabeldraken fram.

För att göra dammsugningen lite roligare pluggade jag i "luftslottet som sprängdes" i öronen och satte fart. Inne i badrummet kom jag på hur länge sedan det var jag städade under badkaret. Det var någon gång i höstas då jag precis lyckades ta mig ner på golvet och upp igen,på grund av den onda ryggen. Så därunder fanns det en hel del lort... Nu är det rent, ett tag iallafall.

Med dammsugningen avklarad fick golven även en duvning med vatten och skurmedel. lukten av nyskurat fyller huset, just nu, det håller väl i sig tills vi fixar någon mat. Känslan i kropp och knopp efter att ha städat hela huset är nöjd.

Så nu kan helgen gärna göra entré utan att städningen hänger som en ryggsäck som väntar på att bli tömd.

Städa eller låta bli

Ser just nu på tv4 och deras program Rent hus. Det är bra för då får jag perspektiv på hur det ser ut hemma hos oss och vilken nivå som vår städning ligger på. För 5-6 år sedan dammsög jag minst två gånger per vecka, dammtorkade alla ytor och våttrokade golven en gång i veckan. Plockade undan alla leksaker på morgonen innan jag gick på jobbet och på kvällen sen barnen lagt sig. Sängarna bäddades varje morgon, alltså ordning och reda. Men nu är det ändring på det planet.

Golven dammsugs eller moppas en gång per vecka, våttorkning av hela huset har inte skett sedan lördag för julafton, bara sporadiskt här och där. Dammtorkning blir det när lusten faller på, ofta i samband med blomvattning då jag ändå spiller på blombrädan. Det som jag inte tummar på är städningen av toalettstolarna, handfaten och badkaret. Fortfarande bäddas sängarna varje morgon.

Ibland undrar jag om det inte finns en hel del bakterier även i vårt hem och en del insekter som räknas som skadedjur. Hittar nämligen emellanåt en och annan liten skalbagge, främst i oanvända plastburkar. De har hittills varit stendöda allihopa. Tror att de kommer in på sommaren och höstkanten när jag låter dörrarna stå på vid gavel. Å andra sidan är det även större djur som smiter in genom de öppna dörrarna. En katt har hälsat på mer än en gång, fast den sticker ut så snabbt som vi får syn på den.

I morgon ska jag inventera inventarierna på jobbet och se om det som enligt listan ska vara på ett ställe, kan tro att allt inte stämmer överens med verkligheten.

Tjejmilen

Har som sagt bestämt mig för att återigen ta mig an tjejmilen. Har varit med 1994 och 1995, min bästa tid var 1.12 på banan som är 10300 meter. Det var innan jag var gravid och födde mina två fantastiska barn. Undrar vilken tid jag kommer att gå i mål på detta år?

Är det rimligt att tro att jag har kapacitet att slå min bästa tid? Jag är 15 år äldre nu än sist och 8 kilo tyngre. Dessutom ärr loppet ganska precis ett år efter min ridolycka. Loppet har en egen hemsida www.tjejmilen.se där det från och med 2 april kommer att finnas träningsprogram och beroende på vilken sluttid du vill ha väljer du program därefter. Jag kommer inte att lägga ribban högre än att komma under 1,5 timmar på milen.

I dagsläget tränar jag 4-6 gånger per vecka, men det är mest styrka så tonvikten framöver, förutom två besök per vecka hos sjukgymnasten, kommer att ligga på konditionsbiten. Har börjat med promenader, ca 3 km, men har som delmål att i maj gå hem till mamma och pappa. Dit är det nästan 13 km och klarar jag av det utan att storkna borde Tjejmilen bli ok. Fast sen jag kommit fram till mams och paps får de allt lov att skjutsa hem mig, för inte går jag tillbaka hem samma dag heller. I sommar hoppas jag på många bra danser på sommardansbanorna härikring. Dans är den konditionsträning som jag gillar mest. Därför vädjar jag till er som inte kan/vill springa med mig i augusti att ta med mig på dans i sommar för träningens skull.

Appråpå dans, så signalerade Göte på Sandviken förra året att han eventuellt inte är arrangör den här sommaren, som i vilket fall blir hans sista. Han har hållit sig i branchen sedan 1960-talet och jag kan förstå att han har gjort sitt. Hade jag en massa miljoner kronor över skulle jag gärna köpt hela anläggningen, dansbana, café och camping, och drivit den vidare. Men behöver inte ens tänka på det eftersom miljonerna lyser med sin frånvaro. Har läst i något dansprogram, för vilket dansband minns jag inte, på nätet att de skulle till Sandviken och spela, så jag drar slutsatsen att Göte kör danser i år, den sista sommaren på Sandviken.

Ingenting

Idag har jag nog ingenting att dryfta så inlägget slutar här!

Fel igen

Tänk att jag hade så totalt fel vad det gäller melodifestivalen. Malena Ernman gick och vann. Hade mina tips slagit in så var hennes placering i botten av resultatlistan. I alla fall hade jag en oerhört trevlig kväll igår.

Kalas i goda vänners lag kombinerat med ett glatt humör är en oslagbar kombination. Maria var anledningen till firandet. Närvarande var ca 40 personer. Det bjöds på sallad, lax, rostbiff och potatisgratäng och allt var fantastiskt gott. Mat smakar dessutom mycket bättre i bra sällskap. Sen blev det kaffe och efterrätt, mums. Lite dans i olika former förekom under kvällen. Kan inte begripa hur det kommer sig att jag alltid blir kvar till sist. När klockan hade passerat ett var jag kvar tillsammans med några tappra själar. De tog en taxi hem, fast först lite efterfest, men då åkte jag hem till mitt hus. Väl hemma behöver jag som jag tidigare berättat en hel del tid att varva ner. En kopp thé och med Stieg Larsson i öronen går det fint, men tiden springer iväg. Så klockan var närmare halv fyra innan huvudet träffade kudden.

Idag har jag promenerat en sväng. Skavsåren är inte sämre men det på den vänstra hälen kliar så jag håller på att bli tokig. Har kommit fram till att jag nästan tycker det är sämre med skavsår än med att ha en fraktur på en ländkota.

Melodifestivalen Finalen

Kommer inte att se finalen i direktsändning men kan för den skull inte låta bli att spåna om utgången. Är bjuden på 30-års kalas som kommer att uppta min uppmärksamhet ikväll.

Startfältet saknar min absoluta favorit, nämligen Star Pilots. Törs nästan lova Måns Zelmerlöv som vinnare i dn här tävlingen. Högt upp i resultatlistan kommre även EMD, Heat och Alcazar. Någonstans i mitten hamnar Sarah Dawn Finer, Emilia, Molly Sandén och Agnes. Den nedre halvan kommer att bestå av Caroline af ugglas, Sofia och Malena Ernman.

Nu återstår det att se om jag kan spegla svenska folkets röstresultat eller om svenska folket är helt ute och cyklar vad det gäller kunskap om vad som slår i Eurovision song Contest.


Har varit ute och promenerat i vårvintern skavsåren till trots. De är väl inpackade i adekvata bandage och gjorde int så stort väsen av sig under promenaden, vilket bådar gott inför eventuell dans ikväll. Dags att hoppa in i duschen och göra mig i ordning för en partykväll i glada vänners lag.

Trasiga blåsor

Hade tänkt inleda helgen med dans ikväll men mina blåsor sätter stopp för den aktiviteten. Har bra skavsårsplåster men igår när jag promenerade till jobbet brast ju som sagt den ena blåsan och den på vänstra foten har givit vika idag. Det gör inte ont hela tiden bara när jag har skor på mig. Och för att kunna dansa är skor en förutsättning. Dessutom är jag bjuden på tjugotioårskalas i morgon och det utlovas dans där. Så det är bäst att spara på hälarna.

Har tagit en lagom ridtur idag på förmiddagen och njöt som vanligt av varje sekund av utevistelsen. Efter uteturen jobbade jag hårt, bland annat genom att fortsätta läsa en bok om det goda värdskapet. Intressant läsning, egentligen bara sunt förnuft som någon turligt nog skrivit ner.

Nu återstår bara kantningen på mitt överkast som jag sytt på under en längre tid. Quiltade klart det nu ikväll sedan Rasmus och Robin åkt till Oviken. Här i huset är det så konstigt tyst, som det alltid blir när de åker.

Morgondagens agenda innehåller en promenad i vårvintervädret, om mina hälar inte protesterar allt för mycket, vill komma i bra form för tjejmilen och livet i allmänhet. Tänker se "Män som hatar kvinnor" på bio kl.14.45 för att sedan gå på 30-års kalas och parta hela natten. Eller så länge de andra håller på. Söndag är det sydag men om lördagen blir alldeles toksen står jag förmodligen över syningen och tar mig bara en promenad dit och ser vad de andra gör. Vid fyratiden dyker förhoppningsvis Rasmus och Robin upp här hemma och då ska middagen vara klar.

Efter branden

Har pratat med flera personer som är engagerade i föreningen som driver föreningshuset, som så olyckligt brann ner i tisdag, och överlag är dessa personer optimistiska. Vad skönt att det inte målar hela världen i svart. De planerar för framtiden och ska redan nästa vecka ha ett möte för att ta reda på hur planerna ska sättas i verket. Intiativ har tagits för en pengainsamling till det par som bodde i fastigheten. Det för att de ska kunna handla en del saker innan försäkringsbolaget gjort sitt och kan betala ut någon ersättning. Frågan om även kläder ska samlas in och när vi, personal i församlingen, fick den frågan svarade vi enhetligt: Vem kan veta vad de vill ha för kläder och hur kul är det att ha avlagda kläder? Nej, inga kläder men gärna ett ekonomiskt bidrag till dem.

Min kollega Karin säger att hon ska springa tjejmilen tillsammans med mig så nu blir det av! Ska se till att vi anmäler oss så snart som möjligt. Nu gäller det för mig att sätta fart och träna lite uthållighet och att flåset förbättras. Ett steg i den riktningen blir att de dagar som jag inte ska någonannanstans på jobbet än Näs tar jag apostlahästarna. Idag var en sådan dag. Mina rejäla skavsår på hälarna är kvar. Gick ner till 45:an och kände sen en skarp smärta i höger häl, men den höll i sig i 10 sekunder och försvann helt. Framme på jobbet tog jag av mig skorna och strumpan var rätt blöt på hälen. Blåsan hade spruckit trots riktiga skavsårsplåster. När jag kom hem punkterade jag den andra blåsan och tryckte på nya skavsårsplåster. Hoppas att det läker nu för på lördag ska jag på tjugotio-årskalas med dans.

Eventuellt blir det dans även i morgon. Inte min favoritorkester, men kanske åker jag ändå. Bestämmer mig i morgon. Annars fortsätter jag och quilta på mitt täcke i morgonkväll. Nu sitter det ihop i ett stycke och åtta hjärtan är osydda. Sen ska kanterna renskäras och en röd remsa ska sys på runt hela kanten. Det verkar som om det blir klart i år. På söndag är det sydag och jag ska vara med så snart jag vaknat efter kalaset, vilket kan bli mitt i dagen.

Världsliga saker

Jag har efter en promenad i nya skor i söndags rejäla skavsår på båda hälarna. Men som Karlsson på taket brukar säga: Det är världsliga saker. Kan bara hålla med.

Idag har föreningshuset "Lyransgården" har brunnit ner helt och hållet. Var dit idag mitt på dagen och tittade på förödelsen. Bygden har mist en mötesplats, där det varje vecka året runt spelas bingo på söndagar vilket har gett IOGT-föreningen, som äger huset, fått sin inkomst till underhåll av fastigheten. Dessutom har de samarbetat med idrottsföreningen, eftersom fotbollsplanen ligger alldeles bredvid. Två människor har blivit hemlösa. De har bara kläderna på kroppen kvar, inga minnessaker, foton, absolut inget kvar!

Branden började vid 11-tiden. När brandmännen kom på plats var det redan försent att kunna rädda huset, för branden hade spridit sig till stora danslokalen. Jag var där och tittade vid 12.30. Då hade branden inte spridit sig över hela taket än. Medan jag stod och tittade på slog lågorna neden på bilden ut och en kort stund senare såg jag hur persiennesnöret i fönstret, på väggen till höger på bilden, brann av och 10 sekunder senare sprängdes glaset i samma fönster. Snön låg fortfarande kvar på taket, konstigt att den inte smält för hett måste det ha varit där. Väggen där lågorna slår ut ramlade ihop. Pratade med en brandman som sa att de endast jobbade på att se till att branden inte skulle sprida sig till andra byggnader.
Tog med mig Robin till resterna när vi åkte hem efter barnkörövningen och då återstod bara två murstockar och rullstolsrampen till entrén. Bilden är tagen med mobil, därav oskärpan, ca klockan 18.30. På sju timmar har hela byggnaden försvunnit. Brandmännen jobbar fortfarande så att branden inte ska sprida sig.

Korkad idé eller realistiskt mål

Har fått för mig att återigen springa tjejmilen. Har gjort det tidigare 1994 och 1995, men det var innan barnen föddes. La ut en blänkare på facebook men ingen av mina vänner där nappade på idén. Vill gärna ha sällskap i träning och även sen i utförande av själva loppet. De två tidigare gånger jag tagit mig igenom loppet har jag gjort träningen på egen hand. Kan inte säga att jag var själv i loppet eftersom det ett av åren var 35 000 anmälda.

Att ha ett faktiskt mål för min träning som jag i dagsläget har för mig skulle kännas bra för min del. Det är svårt att arbeta mot något om målet inte är klart formulerat. Det sa jag idag flera gånger under lönesamtalet med min chef. På jobbet arbetar vi just nu aktivt med mål och strategifrågor. Utan målet klart framför sig är det lätt att komma på villovägar. Mitt mål hittills med träningen har varit att bli helt återställd, är på god väg men det är halvklurigt att avgöra när jag är lika som innan olyckan. Därför försöker jag sätta upp ett annat mål som är solklart och lätt att se när det är nått.

Lyssnar vidare på "Män som hatar kvinnor" under tiden som jag stökar med diverse saker i hemmet. Igår kom jag inte i säng pga boken förrän klockan var drygt 23, alldeles för sent dag före arbetsdag. Bot och bättring bör ske på den punkten.

Ljudbok

Lyssnar på Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" som ljuddbok. Fantastisk bok. Har läst hela trillogin för ett tag sedan men nu när de gick att köpa för 59:- med en av kvällstidningarna kunde jag inte motstå att inhandla dessa tre böcker.

Att njuta av en bok samtidigt som jag gör "nyttiga" saker är underbart. Idag har jag promenerat till sopåtervinningsstationen med sopor, hängt och vikit tvätt, quiltat på mitt sängöverkast, bakat kanelbullar, löst suduko och diskat. Hela tiden med boken som sällskap. Vädret idag har inte varit det optimala för promenader men tack vare boken så blev det riktigt härligt och kinderna var röda och jag såg frisk ut när jag kom in igen.

Använde ugnen till bullbakning för första gången idag. Jag är van att gräddningstiden för bullar är ca 15 minuter med min gamla ugn men med den nya stämmer det överens med recepten ca 6-7 minuter. Undra hur länge det finns bullar kvar i frysen med en son som letar upp alla godsaker som inhandlas eller bakas? Låter dem ligga i frysen i garaget och bär nyckeln med mig så dröjer det lite längre tid innan han har slukat alla.

I övrigt har det varit en lugn helg utan varesig dans eller ridtur. Nästa helg hoppas jag att det blir både och, även ett 30-års kalas ska hinnas med. Morgondagen bjuder på jobb och där framförallt lönesättande samtal...

Melodifestivalen Andra chansen!

Här kommer mina förhandstips om hur det går i duellerna i andra chansen:

Duell 1
Scotts--Sarah Dawn Finer

Här går Scotts vidare, de kunde inte slå Larz Kristerz


Duell 2
Lili & Susie--BWO

Vidare BWO, min bokstavskombination sitter kvar

Duell 3
Amy Diamond--Star Pilots

Till semi Star Pilots, med läckerbiten Johan Becker, är lite småkär i den killen

Duell 4
Rigo & The Topaz Sound--Caroline af Ugglas

Jag önskar att jag har fel men det är nog Caroline af Ugglas som tågar på



Återkommer med mera värdefulla meldifestivaltips när duellerna avgjorts.
Två av fyra rätt i duellerna, inte helt ute och cyklar.

Semifinal 1
Sarah Dawn Finer--Lili & Susie

Jag tror att Sarah går vidare till final.


Semifinal 2
Star Pilots--Caroline af Ugglas

Mitt hjärta klappar för Star Pilots.


Finalklara: Sarah Dawn Finer & Caroline af Ugglas. Hur gick det till att Ugglan kom till final, jag fattar itnå!
Internationella juryns val: Sofia

Sen kommer finaltipset nästa vecka.