Bokslut 2012

2011 hann jag med 55 danskvällar till orkester och trodde i min enfald att det rekordet skulle vara svårslaget. Nu när 2012 är på upphällningen kan jag konstatera att det för min del gick att dansa mer i år. Förvisso är det skottår i år och en dag extra men det ska inte påverka antalet i så stor utsträckning. Om jag inte dansar i morgon kommer årets resultat sluta på 63 kvällar.

Lånar en bild från höstens Öviksmara där jag fastnat på  bild

Två nya orkestrar finns med i listan av de 18 dansband som stått på scenen. Stage och Sannex. Den första kommer jag inte ens ihåg vilket intryck de gav och den andra är inte riktigt min thekopp även om andra intrycket var bättre än det första. Tyvärr har även det här året innehållit ett farväl till en riktigt bra orkester och tomrummet kommer att kännas av. Men jag gläds åt att mina sista danskvällar till det bandet har varit några av årets bästa.  Så TACK för 20 härliga danskvällar, SHAKE, och hoppas på återseende i någon form. Jag kommer att vid tillfälle spela Jan Johanssens "Fri" och dansa loss och minnas, gärna i en VRF. Naturligtvis blir det även till att släppa loss till "Maniac", den handlar ju om mig. Var även med på en av de sista spelningarna som Zekes gjorde, men för min del kommer deras frånfälle i dansvärlden inte att märkas just något.

Geografiskt har 12 av dansarenorna placerats i Jämtland och de övriga åtta både norr och söder om vårt län. Längst bort i norr, Luleå och Stadsöskolan, där det i stort sett bara bjöds på nya erfarenheter vad det gäller danspartners. Också den kvällen en av höjdpunkterna på dansåret. Nio av arenorna nya för året, tre av dem på norrut-turnén. Självklart har jag mina favoritdansare som jag gärna dansar med varje danskväll men i genomsnitt har jag åtminstone dansat med två nya varje kväll. Snabbt räknat blir det drygt 120 nya under året och det är ett bra resultat. Vissa av kvällarna har innehållit betydligt fler än de genomsnittliga två nya.

Resorna till och från dansarenorna har skett i många olika samåkningskonstellationer. Inte många gånger  under året som jag har åkt ensam i bilen, vilket är bra. Samåkning är billigare, roligare och bättre för miljön. De allra flesta resenärerna är bara trevliga men det finns enstaka som jag i fortsättningen inte kommer att erbjuda platser när jag sitter bakom ratten, och som ingen annan heller kommer att få bjuda in i min bil. Den roligaste och intressantaste hemresan var från besöket på Hanssons loge där jag fick förmånen att flyga hem, TACK för den upplevelsen.

Av de 63 danskvällarna har elva varit nonstop och åtta av dem maror. Vad jag inte kan få in i mitt huvud är att fast klockan slagit halv fyra så finns det ännu lite dans i kroppen som måste förlösas och komma ut, trots att jag då redan dansat i drygt åtta timmar. Men det tyder nog mest på galenskap hos mig. Japp, dans är en drog. Endorfinpåslag! Å andra sidan kan jag inte komma på några skadliga biverkningar för kroppen som drogen ger. Foxen är det som jag oftast föredrar, där jag kan tjuvkramas. Fast jag tar hellre en dålig bugg än en dålig fox.

Undra hur 2013 kommer att se ut dansmässigt?