Åkte på jobbet lagom till förmiddagsfika med kaffe och sällskap. Hjälpte Hembygdsföreningen med att få iväg vå otroligt fina bild på 2008-års konfirmander till tryckeriet som ska trycka årskrönikan för Näsbygden. Sedan vardagsgudstjänst. Efter några timmars jobb, hem ige
Sen hämtade jag Robin på fritids, han är där eftersom hans dagmamma ligger däckad av förkylning. Men det innebar att jag kom ut en stund till och friskluften bidrar till att jag känner mig piggare. Styrkt av friskluften lagade jag middag för att sedan åka tillbaka på jobbet och ha barnkör tillsammans med Jenny. Våra barnkörbarn lär sig snabbt nya sånger. Det ger energi att få vara ledare för den gruppen.
Anledningen till att förkylningen slagit rot i min kropp beror nog på att den inte utsatts för barnbaciller, mer än mina egna barns, under hela hösten och förra veckan bombaderades jag med dem då grupperna startade för terminen. Ont krut förgås inte så lätt så jag kommer inte att bli riktigt sjuk den här gången. Har liksom inte planerat för det.
Förklaring till rubriken: Min förebild Mamma Mu använder det uttrycket när hon är förkyld.
2 kommentarer:
Jorasatte....men blir man sjuk´, så måste den saken också få sin gång...om du hela tiden bromsar upp förkylningen, så slår den till rejält sen alternativt att du går och är småförkyld länge....
Så let it go girl!
*kram*
Kanske är det bara en massa sågspån som jag har dragit i mig i detta ombyggnadens hus.
Hostar lite idag men är piggare i kroppen!
Skicka en kommentar