Hmmm...

Lite ofokuserad på jobbet idag. Vad kan det beror på? Mår jättebra iallafall. Återkommer i ärendet...

Men.................

Jag har aldrig påstått att det kan vara lätt att vara tonåring, men att vara förälder till en tonåring är minsann inte heller det lättaste. En kommentar som jag hör lite nu och då är: Kom ihåg hur du var själv! Ja, men då borde det vara att glida på en räkmacka!!

Det är nämligen så att jag påstår att min syster som är nästan två år äldre än mig hade frigörelse som räckte till för oss båda och därför gled jag igenom med bara fåtal vredesutbrott på mina föräldrar. Så det så! Men med min son är det dagliga utbrott.

Ena stunden är han för liten för att plocka undan sina kläder som på något konstigt vis hamnar runt omkring i hela huset utom just i tvättkorgen eller på pallen i hans rum. Då han har det största sovrummet av oss tre i huset är sannolikheten högre att hans kläder ska hamna på "hans" kvadratmeter är för mig och lillebror. Nästa stund ska han tatuera sig, och då när jag säger att det är åldergräns på 18 år för det, så menar han att han ÄR det. Och när det gäller många andra fördelar, enigt honom, är han stor nog för alla. Fast när det kommer till skyldigheter blir han tvärliten och toktjurig.

Jag vet att det handlar om att frigöra sig och testa gränser. Att han gör det mot/med mig beror på att han är genomtrygg med mig som mamma. Men måste det vara varje dag? 

Och VART är instruktionsboken för tonåringar som föräldrar kan leta reda på svaren i?

Allhelgona

Ikväll brinner det många ljus på kyrkogårdarna i hela landet. Skulle tro att just ikväll slår det rekord och är årsbästa. Själv har jag inte tänt några ljus vid någon grav, men på altanen brinner det i två lyktor. Den ena för barnens farmor, som dog för drygt fyra år sedan och den andra för mina mor- och farföräldrar. På barnens farmos grav brukar det vara andra som tänder ljus och det känns lika bra för oss, i min familj, att tända här hemma. Då kan vi dessutom se ljuslågan hela tiden.


Barnens farmor dog alldeles för tidigt. Bara 54 år, men cancern var aggressiv och hon hade levt med den i elva år. Robin pratar ofta om henne och saknar henne mycket. Det gör även jag. I dag på radion var det ett program som tog upp olika frågor kring barn, bland annat ringde en pappa in och undrade om det var lämpligt att ta med barnen på begravningen och kyrkogården. När "experten" svarade att det var självklart kunde jag inte annat än att dra en suck av lättnad. Jag håller fullt och fast med om att barn ska vara med på begravningar. De tar till sig så mycket som de kan och orkar förstå. Sedan när de blir äldre kommer frågor och då har de haft upplevelsen tillsammans med vuxna som bryr sig om dem och då är det också lättare att prata om sorgen och saknaden. Robin pratar om begravningen ibland och om skattkistan där farmor låg.

Jag jobbade på en begravning, där det var en tonåring som genom mycket tragiska händelser omkommit, och sorgen var så stor och närvarande att den gick att ta på. Det var en skärtorsdag. Hela kyrkan var fylld av vänner och släkt till honom. Alla var så fint klädda och så sorgsna. Från flera håll hördes allt från snyftningar till riktig gråt. Den närmaste familjen undrar jag hur de orkade att ta sig igenom begravningen, men det går väl när man måste... Prästen talade om hur tonåringen levt ett socialt och aktivt liv och sa att han ville nog att vi skulle komma ihåg de glada stunderna med honom. När det skrattades tillsammans med honom. Just när hon sa de orden kravlade en vårsömnig fluga i kyrkfönstret omkring och försökte få tillräckligt luft under vingarna för att kunna lyfta. Till slut lyckades den och flög iväg alldeles ovanför huvudena på de som satt i bänkarna. Prästen uppmande då att se till att dela berättelser om den avlidna och för mig kändes det som om flugan försökte att sprida dessa berättelser. Mitt i all sorgen fanns det ändå hopp!

Att det kommersiella med Halloween infinner sig nu när vi firar Alla helgons dag gillar jag inte alls. I min värld är det skapat av handeln för att se till att vi spenderar pengar på struntsaker. och som jag läste nyss så är det i måndags som det i USA är Halloween, så ska vi nödvändigtvis här i Sverige ta efter den seden se då till att göra det fullt ut! och låt mig slippa "Bus eller godis" den här helgen som jag vill ägna åt att tänka på mina nära som är döda.

Höstlov!?

Den här veckan har barnen höstlov och i min värld var jag tänkt att jobba mindre antal timmar än de 40 som är det normala. I måndags gick det bra och jag tillbringade tre timmar på jobbet. I tisdags blev det sämre resultat och fem timmar total arbetstid. På kvällen firade vi Robin som nu är nio år, hur fort går tiden egentligen???

Raset kom igår när jobbet tog all tid mellan kl.8 och kl.20. Tolv arbetade timmar med endast en kort rast där lunchen åkte in i munnen. Idag var det något bättre med lite arbetstid och notan landade på sex timmar. Det bästa var nog att två av dessa timmar klarades av hemmavid och att under de resterande var barnen med mig på jobbet. Efter utfört arbete åkte vi in till Östersund för att fika tillsammans med vännerna Adam och Britt-Marie Frisell.

Mina barn har som tidigare meddelats adopterat Adam som deras storebror så nu gäller det att passa på att träffa honom när han är i faggorna. Han är till vardags i Kiruna och går gymnasiet där. Det blev en mycket trevlig stund med gott fika, fast egentligen alldeles för kort. Men men Adam har massor av vänner som vill vara med honom så det känns bra att få ha träffat honom och Britt-Marie ett tag iallafall. Jag ska se till att boka in en träff ganska snart med Britt-Marie igen för det får mig att må bra.

Martina har varit hos oss sedan i tisdags och hjälpte mig igår med att laga mat åt grabbarna eftersom jag jobbade ända till kl. 20. Anledningen till den sena tiden var att Maria, Ingeborg och jag hade sommarkonfirmandstart igår med föräldrasamling. Härligt att ha konfirmander igen, det var två år sedan sist för min del och det är annorlunda med sommarkonfirmander. Utan Martinas hjälp vet jag inte hur det skulle ha löst sig. Vad bra det är med syskonbarn som är nästan vuxna.

Imorgon blir det några timmars arbete och sedan ska Robin ha sitt kompiskalas. Det kommer fem killar i ungefär samma ålder som honom så då lär det bli full fart under den tiden. Men är vädret som idag får de lov att vara utomhus om ljudnivån stiger till hemska höjder. jag brukar städa på torsdagar men har kommit fram till att det jobbet är alldeles ogjort om det utförs innan kalaset så detstår på agendan i morgon eftermiddag. Belöning till mig för att ha klarat av kalas och städning blir dans på Furuparken till Shake!

En helt vanlig söndag

Idag är det en riktig kojdag. Jag har inte släckt några lampor inomhus eftersom det är grått, grått, grått och mörkt ute. Det är den stora anledningen till att jag inte gillar oktober och november. Men för att vara lite positiv så är det bra att klockan skulle ställas om till vintertid i natt och en extra timme till sömn, gott.

I den första deltävlingen av Dansbandskampen igår var mina favoriter med, Date. Har gillat det bandet ända sedan de hette släktingarna och varje gång de spelar i närheten häromkring är jag på plats! Riktigt kul var det att de fick revansch för förra årets fiasko (!) då gitarrljudet inte alls hördes ut eftersom en sladd hade ramlat bort. Heja Date! Håller tummarna för att det även fortsättningsvis ska gå bra för dem.

När det nu är så tråkigt väder så passar jag och Robin på att förbereda kalas för fulla muggar. Han fyller nio på tisdag och har då kalas för släkten. Förra året var jag i USA på hans födelsedag så i år vill han vara med och bestämma allt hur det ska vara. Vi har bakat två kladdkakor, tack faster Sandra för receptet utan ägg och mjölk, som det ska serveras. Glass törs jag inte köpa förrän på tisdag eftermiddag eftersom den bara dunstar bort ur vår frys, speciellt nu när det är lov och någon är hemma själv på dagarna. Det kommer även att finnas tårta, farfars favorittårta, att äta.

Även lite matlagning har det blivit idag, dels köttgryta som står på menyn idag men också potatis- och skingratäng har jag lyckats att få till. Skönt att ha klart i morgon när jag kommer hem från jobbet.

Uppvärmningssystemet i mitt hus är vattenburen och med en frånluftvärmepump. Till den hör det ventiler som tar tillvara på den värme som alstras i huset och värmer vattnet. Ventilerna sitter på fyra ställen i huset. Jag har sett att de är dammiga och har därför flera gånger sedan jag flyttade in här dammsugit dem. Idag kom jag på att jag glömde dammsuga den som sitter i badrummet när jag senast gjorde det. Så dammsugaren åkte fram. En hel del damm satt fast inne i själva ventilen så jag skruvade lite på den och vips så lossnade den från taket, ska tydligen gå att göra så, och då kom jag mycket lättare åt alla skrymseln på den. Inte heller blev det sämre att kunna dammsuga i röret, uppe i taket, innanför. Jösses vad mycket damm det fanns där! Jag undrar om det någonsin gjorts i det här huset? Det byggdes 1986 så det är ett tag sedan. Nu är det iallafall gjort på alla fyra ställen. Och det kommer knappast att dröja 23 år till nästa gång!

Långtråkig fredagkväll

Jaha, när barnen har åkt till sin pappa, som de gör varannan helg, borde jag väl kunna njuta av att bara fårå om mig själv, ta det lugnt och slappa. Men istället har jag långtråkigt. Speciellt de fredagar då ingen dans finns att åka på inom den närmaste radien. För nu när det är mörkt på kvällarna lockar ingen bilresa i kolmörkret hem på morgonkvisten (eller sena natten, välj själv).

Ikväll har jag allstå tagit reda på två maskiner tvätt, hängt lakan och städat huset för att få tiden att gå. Ingenting som faller mig i smaken på tvn heller. Är det då bara att gå och lägga sig och dra täcket över huvudet och sova som återstår som alternativ?

Nej jag tror att jag ska tända ljus inne i badrummet och tappa upp ett bad. Prova den nya produkten som jag köpte på Body Shop vid det senaste besöket och ta med en kopp thé med vaniljsmak att smutta på under tiden som vattnet kallnar: Låter det som ett bra förslag?

Lite tidigt kanske?

Men idag har jag bakat lussekatter. Hela huset doftar av de nybakade bullarna, som nu ligger i frysboxen ute i garaget. Det är nämligen så att glass, bullar, kakor och liknande godsaker har en förmåga att dunsta bort om de placeras i frysen inne i huset. Tendensen förekommer också från frysboxen men i betydligt mindre utsträckning. Eller är det Rasmus det beror på?

Anledningen till att det blev bakning idag är att jag tog lite kompledigt från jobbet efter lunchen. Blev kvar ensam på arbetsplatsen och de överhängande arbetsuppgifterna var utförda och de återstående för dagen kunde jag lika gärna utföra hemifrån. Så under jäsningstiden ringdes det en del jobbsamtal. Vilken tur att vi fått telefoner som gör oss mindre beroende av att vara på arbetsplatsen och dessutom är det lättare att nå kollegor, naturligtvis för andra också att nå oss, då telefonerna är mobila. Det är en del arbetstid som tillbringas för förflyttningar i bil.

Lite tidigt tog jag även en eftermiddagslur. Är fortfarande väldigt trött och nu när dagsljuset är kort blir det inte bättre. Ska ta upp det med läkaren, igen, när jag träffar honom på tisdag. Läkartiden är inte tidig. Ringde till hälsocentralen den 18 augusti och får som sagt komma den 20 oktober. Min yrsel är inte ett akut tillstånd. Det ska även kollas upp vilka bestående men jag har efter ländfrakturen. De som jag har är yrseln, kan sitta högst 30 minuter innan benen somnar och värken som nästan är konstant. Inga av menen är outhärdliga men jag tror att de tar en del energi från mig och gör så jag blir trött.