Blåmärken och småsår

Både mina underarmar och mina ben har för tillfället flera blåmärken. De allra flesta har jag ingen aning om hur jag fått. Det jag vet är att för min del behövs det ganska lite för att jag ska få dem. Nu har jag nog ett rekord vad det gäller antalet på vännster knä. Räknade till sju stycken!

Det värsta blåmärket som jag haft var det jag fick när min häst, Maera, bet mig i armen. Vi, pappa och jag, hade precis lastat henne på hästfinkan och skulle åka in till travbanan för att träna. Jag stod i finkan och pratade med henne, när jag vänder mig om för att gå ut hugger hon mig i armen. Jag gned förmodligen handen över stället men sa inget. Dryga halvtimmen senare när vi är inne i stallet på travbanan i Östersund är det så varmt att jag tar av mig min jacka och då får pappa syn på min arm och undrar vad jag har gjort. I det ögonblicket börjar jag storgråta och snyftar fram: "Maera bet mig!" Blåmärket var så stort att det nästan gick runt hela armen och det antog regnbågens alla färger innan det försvann.

Min kropp pryds också av ett antal småsår. De flesta har uppstått i samband med vaktmästeriandet, men det tar jag så gärna. Det är fantastiskt att få vara utomhus i dagsljus och dessutom ha betalt för det! En del av såren är sönderkliade myggbett och ja, jag vet, man ska låta bli att klia sönder dem. Men det klarar jag inte av, jag kliar tills det blöder och sen har jag svårt att låta sårskorporna sitta kvar. Det sår som stör mig mest är på höger pekfinger. Ett skärsår som jag fick  härom kvällen då jag städade upp efter mig. Råkade riva Robins lavalampa i golvet och när jag torkade upp sörjan av vätska och glas skar jag mig på en av de otroligt vassa bitarna. Såret sitter så till att det ofta stöts i och av den anledningen går upp och börjar blöda. Men det är bara ett litet sår och det läker snart.

Jaja, jag har det väldigt bra, kan jag konstatera.

När jag var yngre sa min mamma ofta: "Små sår och fattiga vänner ska man vara rädd om!"

Det närmar sig

Två veckor till ska jag jobba innan det är dags att få årets sommarsemster. Fram tills dess jobbar jag på kyrkogårdsförvaltningen till största delen av min arbetstid. Det innebär nya arbetsuppgifter för mig och att jag behöver någon som talar om för mig vad som ska göras. Arbetet görs ofta tillsammans med mina kollegor på vaktmästeriet och jag det passar mig bra nu att jobba med samma personer hela arbetsdagarna. En del av mina ordinarie arbetsuppgifter har jag kvar, den biten som handlar om information, men eftersom alla grupper är avslutade finns det tid till annat.

Tre veckor kommer jag att vara ledig och sen bryter jag ledigheten för att jobba två veckor på kansliet. Efter det blir det två veckors ledigt till. Så här i efterhand, alltså planeringsfasen, tycker jag att jag har gjort tokigt som delar min semester på två. Jag får se hur jag tycker att det känns, men nu innan skulle det kännas bättre att ha haft sammanhängande ledighet i fyra/fem veckor.

En av mina lediga veckor kommer barnen att vara hos sin pappa, plus veckan efter midsommar när de ska gå fotbollskola i Myrviken/Fröjdholmen. Resten av sommarlovstiden blir de hos mig. I dagsläget har jag noll planer överhuvudtaget för hur semestern ska spenderas. Det enda jag vet är att hela sommaren bjuder på en hel del dans på sommardanslogarna. Jag och barnen har pratat om att åka till Västerås för att hälsa på min syster Magdalena, och det skulle vara riktigt roligt. Magdalena och jag har träffats väldigt lite under hela vår uppväxt, men nu har vi bestämt att det ska bli ändring på det.

Tiden fram till semestern kommer förmodligen att springa iväg. Nu när jag  till största delen är utomhus på dagarna och jobbar flyger dagarna fram. Att dessutom få en massa rörelse inbyggt i arbetsuppgifterna tycker jag är riktigt bra. Målet att orka jogga en mil är inte långt borta. Har flera gånger joggat 8 kilometer tillsammans med Kajsa Stina och nu är jag inte helt slut efter de turerna.  Hela den rundan är 8 kilometer. Undra om det snart är dags att byta ut skorna igen....? Nä, de ska åtminstone klara av att vara med en hel säsong.

Idag har jag lagt in beställning av väder till min semester! Och just väder är det som kommer att leveras.

Må-bra-saker

Efter ett par dagar med sinnesstämning lägre än den önskvärda funderar jag ikväll vad det är mig som får mig att må bra.

Mina barn! Fast de är också den stora källan till oro, upprördhet och ilska. Men framförallt glädje!!

Familj! Jag har en mamma och pappa som är helt enkelt bäst för mig. Syskon och syskonbarn som hjälper och finns till.

Vänner! Vad vore jag utan dem? Mina ventiler, de som säger vad de anser vara rätt. Har en krets nära vänner som jag kan dela det mesta i mitt liv med och där jag aldrig tvekar att de får göra detsamma.

Jobbet! För det mesta gillar jag att gå på mitt jobb.

Dans! Helt enkelt lovely!!!! Den bästa källan till endorfinpåslag. Rörelse i kombination med positiv beröring...

Kramar! Japp, för er som fortfarande var ovetande. Jag har alltid en kram till den som behöver och tar gärna emot.

Vara ute i naturen! I skogen och lukta, lyssna och se...energipåfyllning. Hittar jag något ätbart att plocka med hem är det bara bonus.

Hästarna! Med dem krävs det att vara här och nu!

Nytvättade lakan! Speciellt om de hängt ute och torkat, mmmm så skönt att krypa ner.

Massage! Lite oväntat men för min del handlar det både om att ge och att få massage. Blir lugn av både ock.


Tio saker som jag mår bra av, ska komma ihåg att ta till dem när lågtrycket sätter sig i kroppen och har svårt att lämna den.

Vilka är ni?

Enligt statistiken var det häromdagen 87 visningar av en sida på min blogg, det inlägget som jag publicerade den dagen. Idag är det 27  av er som varit inne eller kanske till och med läst inlägget om att lägga mig och sova.

Det går också att se vilka webbläsare som används, föga överraskande är det Internet Explorer. På andra plats kommer Safari. Operativsystemen som är flitigast använda är Windows och därefter Andriod.

Läsarna befinner sig till största delen i Sverige men hela 9 st. sitter i USA,  3 st. från Tyskland och sen en vardera i Finland och Norge den senaste veckan.

Måste verkligen erkänna att det här gör mig otroligt nyfiken! Vilka är ni som läser mina tankar och vad är det som gör det intressant för er? Det skulle vara skitkul för mig att få reda på det! Så lämna gärna ett avtryck....Antingen som en kommentar här eller via FB-meddelande.

Läggdags

Jag har kommit in en sväng där jag varenda kväll lägger mig efter midnatt! Trots att jag vet att arbetsdagen som kommer blir jobbig när jag sover mindre än sex timmar. Förnuftet säger redan vid 22-tiden, och kroppen och huvudet för den delen, att leta reda på sängen och krypa ner under täcket är en riktigt bra idé. Och ändå är jag uppe långt efter det.

Till viss del vet jag vad det beror på. Tiden efter att barnen har lagt sig är så härlig att vara vaken i. Problemet nu är att Rasmus har ett mindre sömnbehov än jag, har nu sommarlov och "kryp-i-säng-tiden" kan vara väldigt varierad. Så när han väl har duschat slut på allt varmvatten och äntligen lagt sig, njuter jag av att bara vara själv vaken i huset. Min nedvarvning börjar när han somnat.

Allt blir på så sätt förskjutet från de år då han la sig snällt innan kl.21 och tidigare. Det jag pysslar på med är knappast märkvärdigt men det hör till. Jag brukar läsa en hel del, sammanfatta mina tankar i bloggen, förbereda morgonen som ska komma och bara andas egen luft. Det här är säkert något som alla föräldrar gör och njuter av, men det blir extra tydligt för oss ensamstående som har ansvaret varje kväll.

Så jag undrar om jag kommer att komma tillbaka till min goda vana att lägga mig och sova strax efter kl.22 eller om jag fortsätter att lägga mig i otid!

Vädret

Jag har bestämt mig för att inte tycka så mycket om vilket väder det är ute. För det första kan jag knappast påverka det och för det andra så finns det inget dåligt väder, utan vi människor kan anpassa oss rätt så bra.

Däremot erkänner jag att mitt humör och sinnestämning följer vilket väder det är ute. Så nu när det har varit strålande sol ett par dagar, lyser även jag. Idag när regnet vräker ner har sinnesstämningen också lågtryck.

Tur att det felar ibland, för i tisdags när det var det värsta åskovädret jag varit med om, var jag inte tokarg. Jag undrar om det stämmer när temperaturen kryper ner mot minus 30, om jag då blir iskall i sinnet? Det är en fråga som någon annan får svara på...

Att våga fråga eller inte vilja veta svaret

Hur svårt ska det vara att ställa en fråga? Egentligen är frågan inte så svår att ställa men jag vet inte om jag gillar det svar jag kommer att få och av den anledningen låter jag faktiskt bli att fråga.

Visst tar det en hel del energi att  leva i ovisshet, men som det är just nu känns ändå det alternativet bättre. Tids nog kommer jag att veta.