Läggdags

Jag har kommit in en sväng där jag varenda kväll lägger mig efter midnatt! Trots att jag vet att arbetsdagen som kommer blir jobbig när jag sover mindre än sex timmar. Förnuftet säger redan vid 22-tiden, och kroppen och huvudet för den delen, att leta reda på sängen och krypa ner under täcket är en riktigt bra idé. Och ändå är jag uppe långt efter det.

Till viss del vet jag vad det beror på. Tiden efter att barnen har lagt sig är så härlig att vara vaken i. Problemet nu är att Rasmus har ett mindre sömnbehov än jag, har nu sommarlov och "kryp-i-säng-tiden" kan vara väldigt varierad. Så när han väl har duschat slut på allt varmvatten och äntligen lagt sig, njuter jag av att bara vara själv vaken i huset. Min nedvarvning börjar när han somnat.

Allt blir på så sätt förskjutet från de år då han la sig snällt innan kl.21 och tidigare. Det jag pysslar på med är knappast märkvärdigt men det hör till. Jag brukar läsa en hel del, sammanfatta mina tankar i bloggen, förbereda morgonen som ska komma och bara andas egen luft. Det här är säkert något som alla föräldrar gör och njuter av, men det blir extra tydligt för oss ensamstående som har ansvaret varje kväll.

Så jag undrar om jag kommer att komma tillbaka till min goda vana att lägga mig och sova strax efter kl.22 eller om jag fortsätter att lägga mig i otid!