
Jag tror det är dig själv!
I mycket du förmedlar framhålls att allt är så bra,
rosenrött och skimrande utan minsta skavank.
Vad händer om ytan spricker, krackelerar lite grann?
Syns där då ett stort och oläkt sår, med spår av salt?
Det som inte får komma ut fräter och tär från insidan.
Långsamt från början och sedan allt snabbare.
Förgör, förstör, för fler än dig.
Så sluta försöka att övertyga oss i din närhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar