Ibland blir det fel, fel, fel

Hur dum känner jag inte mig när jag skäller på någon som absolut är oförtjänt av det? Jag brukar be om ursäkt för mitt bristande beteende, ofta. Men det är helt enkelt mänskligt att det någon gång brister och fel person får sig en skopa ovett. Fast känslan som finns inuti mig är tårfylld och jag skäms...

Om det får mig att känna mig som en urvriden disktrasa med en unken lukt, så är det även liknande känslor hos  den som drabbats av ovettet. Ja, det är ingen avundsvärd sits.

Tur att det händer sällan, för oftast har jag ett långt tålamod som räcker till för familjen, kollegorna, vännerna och ytligt bekanta. Däremot kan jag bli tvärförbannad om jag, eller någon av de som jag tycker om, utsätts för orättfärdigheter. Då är belenet huskut stutt! och de som uppfört sig felaktigt kommer att få veta det från mig.

Jag är emellanåt obekvämt ärlig och det gäller både positiva och negativa sidor, uttalanden och handlingar. Men det är så jag är och jag tänker inte förändra mig.