Gammal vän....

Jag har en gammal vän. Då menar jag inte hennes ålder utan hur länge vi kännt varandra. Vi träffades första gången när jag var nyss fyllda sex år och hon skulle precis fylla fyra. Vår vänskap började inte på ett optimalt sätt. Jag slog nämligen upp bildörren rakt på henne och hon ramlade omkull på marken och skrattade. Men tydligen har det inte satt djupa spår hos henne. Vi växte upp i en by där årskullarna bestod av tre-fyra barn.  I skolan innebar det att alla elever i 1-3:an lekte tillsammans på rasterna då vi var så få.

Den som jag skriver om är Eva. Vi umgicks under hela vår uppväxt. Och jag kan inte minnas att vi en enda gång har varit osams. Även under tiden på högstadiet hängde vi ihop även om det då och då var andra tjejer med oss. Under gymnasietiden blev det mindre av tid tillsammans eftersom studierna tog rätt mycket av den fria tiden, men så snart jag tagit körkortet började vi att åka på dans.

När jag blev tillsammans med barnens pappa fick jag andra prioriteringar och minskade min bekantskapskrets rejält. Och sen kom barnen....

För snart två år sedan återupptog Eva och jag kontakten mer regelbundet. Det som är så himla skönt är att vårt förhållande gentemot varandra har inte ändrats. Fullt förtroende och ärlighet, och en naturlighet utan den minsta förställelse är det oss emellan. När vi började att umgås igen så var det precis som att fortsätta där vi slutade vid 20-års ålder, det enda som skiljer är att vi är lite mer livserfarna nu.

Idag har jag haft förmånen att få vara hela dagen med Eva. Först lite, hmm...blev mer är tänkt, shopping, sen en obligatorisk "på-stan-fika" och sen blev det även middag och efterrätt. Nu är jag hemma igen. Har mindre pengar kvar men känner mig väldigt rik och påfylld!