Vår

Som sig bör är vädret i april omväxlande. Idag har solen skinit, beror kanske på att Adam fyller 17 år, ( mina barn adopterade honom som storebror för några år sedan) och även Viktor, Kajsa Stinas sambo fyller år idag. Igår var det rikigt gråväder, i natt när jag körde hem från dansen var det tjock dimma. Men vi håller oss till dagens väder. Har hört småfåglarna kvittra i skogen när jag var ute på hästryggen, solen värmer och det är nu för varmt att ha vinterjacka och täckbyxor på sig. Huvva vad jag svettas.

Hemma hos mamma och pappa bjöds det på mat efter ridturen. Både sill och ägg mm och även tjäder och kyftpotatis. Till efterrätt fick vi glass och varma jordgubbar. Mums. Hela familjen var samlad förutom Karl Jonas, bor ju i Umeå och var nere i trakterna förra helgen, han flickvän/sambo Ida, och Viktor, spenderar födelsedagen hos släkkten i Hede. Kul att alla (nästan) kan vara på samma plats samtidigt.

Nu har jag städat undan snowracer, snöskyfflar och pulkor för i år. Tror inte att det kommer så mycket mer snö att vi får bruk av dessa redskap förrän i höst igen. Både Rasmus och Robin har sina cyklar framme så de susar omkring på dem, hela halva dagarna. Har även sopat bort det grus som följt med ut på asfaltsvägen vid skottning eller rättare sagt sopat in det på garageinfarten, stenplattorna fick den dust av sopen de med. Så förhoppningsvis dras det inte med in i huset.

Väderprognosen bådar gott inför så det blir eventuellt skidåkning. Antingen i Bydalen eller på Frösön och Gustavsbergsbacken. För min del är det slut på skidåkning i år. Nu när snön är som socker orkar jag inte vrida runt i svängarna så jag låter bli för att skona ryggen. Men grabbarna är sugna på en dags utförskörning till. Om skidåkningen blir inställd står det bakning på dagordningen, både kanelbullar och ostfrallor ska vi knåda ihop.

Kort arbetsvecka

Och nu har den tagit slut. Har jobbat måndag, tisdag och onsdag den här veckan. Imorgon ska jag vara ledig, Rasmus ska träffa arbetsterapeuten på barnhabiliteringen så då blir det till att vara kompledig.

Kollade med försäkringskassan om möjlighet att utnyttja rätten till tillfällig föräldrapenning, fast den som jag pratade med visste inte, skulle ta reda på om det är ok och skicka svar. Det var för snart en månad sedan, men inget svar.

Tillfällig föräldrapenning har föräldrar rätt till upp till att barnet är tolv år men kan beviljas ända upp till sexton år. Eftersom Rasmus funktionsnesättning innebär en hel del möten och läkarbesök borde jag som förälder ha rätt till förlängd ersättning. Ska ta och kolla uppdet ordentligt, snart...I morgon tar jag kompledigt.

Det blir Rasmus och jag som åker till Östersund. Robin, som också har påsklov redan på skärtorsdagen, får vara hos sin dagmamma Sylvi. Jag vet att han blir nöjd över att få stanna där, till lunch serveras hans favoritmat=korvgryta. När Rasmus och jag ändå är i stan passar vi på att handla påskmaten och en del andra småsaker. Lunch kommer förmodligen att ätas på den gyllene måsen.

Fem dagars ledighet sitter rätt bra nu. Förmodligen åker barnen till Myrviken redan på onsdag kväll så då blir det fyra dagar utan dem för mig. Tur att jag ska jobba nästa vecka, annars går tiden långsamt.

För mycket kaffe

Två dagar i rad nu har min konsumtion av kaffe varit för hög. Det resulterar i att magen värker och bubblar oavbrutet. Imorgon blir intaget mycket mindre. Tror fortfarande att jag ska bli piggare om jag dricker mer men så är det inte. Brukar försvara mitt intag på jobbet att eftersom kaffet både är rättvisemärkt och ekologiskt så bidrar jag till en bättre värld. Men det går lika bra att köpa frukt som har den märkningen, skulle nog må mycket bättre om jag åt ett kilo bananer och äpplen.

Idag fick jag de profilkläder som vi fick beställa genom jobbet. Känner att munkjackan kommer att bli en av mina favoriter och att jag skulle ha haft minst en till. Modellen är lång, går nedanför rumpan, och figursväng. Profilmärkningen består av en logga ca. 1,5x8 cm som inte sticker ut alltför mycket men är tydlig. Bra jobbat chefer med att vi fick dessa kläder. Försökte få ekonomiansvarig, för pastoratet, att köpa annonsplats på min rygg när jag ska springa Tjejmilen. Jag påstår att det är välinvesterade pengar som syns under en lång tid av många människor eftersom jag inte kommer att springa fort.

Så om någon av de anställda kan användas som reklampelare är min rygg det bästa valet, för där kommer informationen vara tillgänglig längst tid.

Nu ska jag ta och varva ner ordentligt, dricka lite te, ta medicin mot "för mycket kaffe" och alldeles strax krypa ner i sängen för skönhetssömn.

Ljuvligt

Har idag fått äran att hålla i och gosa med en nybörjar bebis. Han är två veckor ung. Snacka om att ha lyxtillvaro på jobbet. Det är vaktmästare Svens son som gjorde mig äran att vara på öppet kyrkis idag, tillsammans med sin mamma Ann-Louise. Tur att hon är så lugn av sig, så hon placerade honom hos mig medan hon drack kaffe och jag bara njuter de gånger. Skulle kanske ha haft en liten till...

Små bebisar doftar på ett speciellt sätt och då menar jag inte bajs- och kräksodören, utan det som luktar mest från deras huvuden. Det går helt enkelt inte att beskrivas utan måste upplevas.

Sedan fyllde vi församlingshemmet med ytterligare en god doft av lasange. Som traditionen bjuder lagar vi och äter tillsammans i påskveckan. I år fick jag hjälp med matlagningen av en pappa som varje vecka dyker upp för att leka, sjunga och pyssla på öppet kyrkis. Under tiden vi fixade med maten höll Katarina i lite pyssel och sångstund på källarvåningen. Bra uppdelning, det är skönt att vara två som delar på ansvaret för verksamheten.

Efter matlagning på hemmaplanet tog jag den andra löparturen, som led i träning mot att klara av Tjejmilen under 1,5 timmar. Måste säga att den gick lättare än den första och jag kom längre hemifrån på tio minuter. Så då går det åt rätt håll, men självklart räknar jag med bakslag.

Grå väder

Det märks att min favoritmånad mars är slut! Både igår och idag är himlen grå, grå och grå. Aprilvädret har tagit vid där det sköna vårvintervädret slutade.

Har varit ute på preimärturen med löparskorna och siktet inställt på att springa. Blir lite förvånad att jag verkligen inte orkar springa någon lång bit alls. Var ute i 20 minuter igår och klarade av blygsamma 1,5 kilometer. MEN sprang absolut inte hela den sträckan. När jag springer så är det full fart som gäller för att förhoppningsvis kunna träna upp flåset. Har styrkan i kroppen men inte orken att springa, hoppas att det kommer. Har fortfarande tid på mig, Tjejmilen är 30 augusti. Träningsschemat innehåller nu löparpass 2 ggr/vecka, 2 ggr styrketräning hos sjukgymnast och minst en ridtur/vecka.

Fredagskvällen var verkligen fantastisk! God mat, fick vänta lite länge på den, trevliga vänner och oerhört roliga samtalsämnen. Kan inte direkt återge dem, de måste upplevas på plats. Kom dessutom hem i skaplig tid så hela lördagen gick inte åt till att sov, men en rejäl sovmorgon unnade jag mig. Bio, "Män som hatar kvinnor", tillsammans med Karl Jonas, min lillebror, och Martina, systerdotter. Räknade ut att sist jag och Karl Jonas såg en film tillsammans på bio var året 1989 och "Lilla sjöjungfrun" visades. Vi har nu bestämt att det inte ska gå 20 år till nästa gång. Filmen var bra, kan inte låta bli att jämföra med boken och då stämmer handlingarna inte riktigt överens, men filmen var bra, absolut sevärd!

Nu sitter jag mest och väntar. Har varit och jobbat på förmiddagen, firat Palmsöndagsgudstjänst med massor av barn (och föräldrar) i kyrkan. Får då göra en av de saker jag gillar mest, nämligen leka. Sen korv, kaffe och kaka i församlingshemmet. Och många människor var det där. Härligt! Just det väntar. Väntar på att Rasmus och Robin ska komma hem från deras pappa. Vet inte riktigt när de kommer, men egentligen är det bestämt att de ska vara hemma kl. 16. i vilket fall kommer maten vara klar då så vi kan äta tillsammans och sedan varva ner innan det blir bad- och läggdags. Längtar efter dem. och efter solen!

Utekväll

imorgon ska jag ut och äta med mina vänner och arbetskamrater. Vi trivs så bra tillsammans att vi umgås även utanför arbetet helt frivilligt. Det är tokbra. Vi har klarat av 3-4 olika krogar och imorgon blir det Bishops Arms som ska minska vår hunger.

Det passar sig riktigt bra att vi besöker biskopen vi som jobbar i kyrkan. Ser fram emot kvällen. Och även mot den sovmorgon som jag ska ha på lördag. Rasmus och Robin åker till sin pappa i morgon eftermiddag.

Söndag innebär jobb av det riktigt roliga slaget, men sovmorgon uteblir då för gudstjänsten börjar 9.30 och jag har en del som ska fixas innan.

Nu ska jag se på Criminal Minds på tv och bli lite uppskakad och halvrädd.

Ett år

För precis ett år sedan, 2008-04-01, kände jag att det hade vänt. Alltså jag kände att jag började må bättre. Insåg i juni 2007 att kroppen sa ifrån, hjärtat rusade även nattetid när jag egentligen skulle ha varit riktigt avslappnad och avstressad.

När jag sov vill det säga. För sömnen var det si och så med. Somnade oftast gott redan vid 22-tiden men vaknade efter ett par timmar och kunde inte somna om. Låg vaken framemot kl 5.00 och då somnade jag för att vakna av att klockan ringde vid halv sju och dags att stiga upp, se till att barnen kom till skolan och sedan jobba hela dagen. När barnen var hos sin pappa varannan helg passade jag på att jobba även då.

Vänner runt omkring mig såg symptomen och att sjukdomen kom krypande. Men jag var i förnekelsestadiet. Insåg inte att det var fara på färde, förrän det var sent, turligt nog inte för sent. Jag orkade fortfarande när jag var som sämst ta hand om barnen och jobba deltid. Med facit i handen hade kanske en heltidsjukskrivning varit det bästa under en tid.

Sjukdomen för mig innebar att depressionen blommade ut, som säkert debuterat 2003 då massor av jobbiga saker hände: Juli, besked att svärmors cancer återkommit, svägerskan sparkad av en häst i huvudet= tre frakturer på käken. Augusti, min syster konstaterades med en sjukdom som tog bort njurarnas funktion helt. Oktober, en god vän dog av brustet blodkärl i hjärnan 35 år ung. November, andra svägerskan separerar oväntat från sin sambo. December, David flyttar, oväntat för min del. Januari -04, mammas katt blir ihjälkörd. Ja, det var inget roligt halvår, men men...

I alla fall så tog det tid innan jag blev så dålig, men inte trodde jag att det skulle ta så lång tid att komma på banan igen. Hjärtklappningen var hemsk i juli -07 och då sökte jag läkare. Så det tog nio månader efter att jag erkännt för mig själv att jag var sjuk innan jag började må bättre. Vägen dit var inte spikrak, men jag fick hjälp av att samtala och även så kallade lyckopiller. Inte så att jag skuttade iväg på små rosa moln när jag började äta dem utan den största förändringen var att jag efter tre veckor sov en hel natt för första gången på hur lång tid som helst.

Jobbade halvtid i nio månader och i juni-08 började jag på heltid. Heltid en månad innan välbehövlig långledighet med barnen, sju veckor. Sista fredagen på ledigheten ramlade jag av hästen och resten är numer historia, ländfraktur och elva veckors hemmavistelse. Tur ändå att det hände när jag mådde psykiskt sätt mycket bättre. Men nu jobbar jag för fullt och mår bra. Både kroppsligt och själsligt.