Bra att ha

är goda vänner. Det har jag.

I morse tog jag och systerdotra Martina en välförtjänt sovmorgon till kl. 10. Efter en långfrukost var det dags för lite snöskottning. Eftersom det kommit två decimeter, minst, så var det nödvändigt. Dessutom var vår Gåluvägen plogad vilket innebär en plogkant vid min garageinfart. Ca 0,5 m hög och 1,5 m bred med hårt packad snö!! Det liknar mest cement, inte kul att skotta bort. Och jag får ännu inte skotta snö. Vad skulle jag göra? Fråga publiken, 50-50 eller ring en vän? Jag ringde en vän, Sven! Han kom inom en halvtimme och skottade av garageinfarten. Tusen tack!

Martina hjälpte mig att flytta undan det sista på altanen så det kom under tak. Vi hjälptes även åt att skotta runt huset, hon skottade det mesta och jag pekade mest. När vi kom in värmde jag glögg, tog fram lussebullar och pepparkakor. Sen slog vi oss ner i fotöljen och soffan med varsin filt och tittade på filmen Mamma Mia. Jag har sedan länge lovat Martina att vi ska se den men ryggen har inte klarat av en biostol i nästan två timmar. Så nu blev det av fast hemma och på dvd. En riktigt bra film.





Återkommer förmodligen fler gånger i bloggen och skriver om mina vänner. För de är mycket värda att nämnas. Idag var det Sven och Martina som fanns där som vänner men det finns som sagt fler.

Kram på er, ni vet nog vilka ni är!

Råommammadagen

Bara glada miner vid 7-tiden en lördagmorgon!!!
Det var länge sedan jag klev upp så tidigt en lördagsmorgon som idag. Men kl 6 spratt Martina & jag ur sängen snabbt som en iller. Lite frukost och så bar det av mot Birsta och Ikea. Råommammadagen är det idag. Vi hämtade upp syster Caritha och en vän till henne i Brunflo.

Otroligt nog höll vi tidtabellen, hann tanka och fick sitta i bilen, på en i stort sett tom parkering, nästan tjugo minuter innan restaurangen öppnade och vi fick frukost nr. två, kostnad 10:- för två smörgåsar, pålägg, smör och kaffe. Bra pris. Ikea varuhuset klarades av på drygt tre timmar, har aldrig varit där när det varit så mycket folk som idag. En av personalen talade om att de fått reda på att 20 bussar skulle komma och han sa att det säkert var lika många som inte annonserat sin ankomst.

Lite mer kaffe medan mamma gick ut i bilen och lastade, sen drack jag ytterligare en kopp kaffe med henne. Resultat av resterande shopping=ett par jeans (jag hoppas att du ler var du än är, Christer, för nu har jag köpt tre par men inte hittat nån!! så det är nog lättare att hitta jeans än en karl). Den här kaninen är kanske en kandidat??

Efter intag av mat bar det av hemåt igen. Kan inte förstå hur sju timmar kan springa iväg så fort. Naturligtvis hade det som vanligt börjat att snöa som det alltid gör när vi ska åka hem efter en råommammadag.




Hemresan gick i snöns tecken men utan bekymmer. Martina och jag bestämde att vi trots allt skulle stanna hemma från dansen, för trötta för den typen av övningar efter långshopping. Istället blir det mera glögg och lussebullar och filmvisning, Mamma Mia. Eller bara godnatt och sovgott!

Bilder kommer i morgon, hittar inte sladden till kameran för ögonen går i kors nu!
Har hittat sladden fast ögonen går fortfarande i kors.

Ändrade planer

Det blev ingen härlig avkopplande dag på SPA-kliniken idag. För strax före åtta i morse ringde Sofias man och sa att hon hade åkt på magsjuka. Huvva! I stället tog jag det lugnt på hemmafronten. Städade huset, till och med under badkaret, det var inte en dag för tidigt.

Nu ikväll har julgardinerna kommit upp, med hjälp av min systerdotter, Martina. Rasmus och Robin har åkt till sin pappa på eftermiddagen så nu är det nästan för stillsamt här. I morgon åker vi, jag, Martina, Caritha och mamma, till Sundsvall, Ikea, för lite shopping och för att få rå om varandra ordentligt.

Dags nu att värma på glögg och tjuvstarta adventen.

Om de brända pepparkakorna

Som jag glömde i ugnen, 21/11, de som blev lite mörka och inte bara i kanten. Nu kan jag meddela att de har redan gått åt. I tisdags morse var de borta och locket på kakburken låg på glänt.

Vad var det jag sa?

Trött och ont i ryggen

Så därför blir det bara ett kort inlägg idag. Har pluggat en hel del idag och till och med skrivit en läslogg på en bok, så nu har jag bara två böcker kvar att läsa och skriva om innan det är dags för eximinationsuppgiften. Jag blir nog klar med den här delkursen också, så då ska jag fira att jag klarat min första universitetskurs på 30 hp.

Ikväll har jag varit och lyssnat på Pelle Sandstrak. En föreläsning om hur det är att leva med Tourettes syndrom, vilka svårigheter och möjligheter det ger. Läs mer om honom på:
www.pellesandstrak.com
Dels har jag nytta av kunskapen i mitt jobb men även på hemmaplan eftersom min Rasmus har ADHD med inslag av Tourette och autism. Jag hade sällskap av min syster Kajsa Stina och min goda vän Britt-Marie. Mer att läsa om olika neuropsykriatiska funktionsnedsättningar hittar du på:
www.attention-riks.se

Ett stort tack till min mamma, Birgitta, som bjöd mig och Kajsa Stina på föreläsning, bil och barnpassning.

Nu ska jag ta ett bad för att minska det onda i ryggen och sen sova gott för i morgon ska jag och Sofia på SPA-kliniken och njuta. Så då gäller det att inta ha ont.

Adventstid

Vi närmar oss den ljusstarkaste tiden på året nämligen advent. Nu tänder vi mer ljus än någonsin annars under året. Mörkret, här hos mig är det kolsvart ute redan kl. 16, inbjuder till att ljusfenomentet återkommer i varje november och december. Såg på ett tv-progam från Liljeholms ljusfabrik, som slutkläm i programmet talade man om att första vardagen efter julhelgen börjar man att tillverka de ljus som till största del säljs under adventstiden.

Advent är tiden när jag myser. Vill gärna att julgardinerna sätts upp och ljusstakar, stjärnor, ljusslingor ska vara på plats. På lördagkvällen innan 1:a advent tänder jag dem och dricker glögg och smakar av julkakorna. Den som har vägen förbi är hjärtligt välkommen in. Själva juldagarna har inte alltid samma lugna stämning som adventstiden. Så en uppmaning från mig är att ni som läser det här ska börja att njuta redan nu och stressa av inför juldagarna.

Fika är förresten ett underskattat nöje. Att sitta tillsammans med någon/några vänner på ett café och njuta av både sällskapet och förtäringen är en av mina favoritsysselsättningar. Oftast gäller regeln ju längre desto bättre. Nästan lika bra är det, ibland faktiskt bättre, att sitta hemma hos någon och dricka en stor kopp the och bara prata om det som känns bäst just då!




Njut av en fika i advent!

Snökaos

Kommer det 5 cm snö i södra Sverige så blir det kaos. Kollektivtrafiken stannar och olyckorna blir mångfaldigt flera. Kommer det lika mycket snö här hos oss är det ingen som reagerar. Nu generaliserar jag, men bara lite. Media gör stora rubriker varje år när första halkan kommer och det otroliga är att den alltid är oväntad??? För mig är den väntad, det kommer alltid halka om inte i september så kommer den i oktober. Trots att vi vet det sparar alltför många med att byta till vinterdäck i tid, innan första halkan kommer. Men att bara förlita sig på att vinterdäcken gör hela jobbet är en bluff. En hel del handlar om körförmåga också.

När jag tog körkortet för några år sedan, (hm hur många är några?) var halkkörningsbana inte obligatoriskt, det är det i dag. Kan endast hålla med om att det är välinvesterade pengar. För tar man körkortet på sommaren får man inte den erfarenheten.

Idag har det snöat och blåst även i denna landsända men inget kaos, lokaltrafiken håller tidtabellen, men så glest som de trafikerar vägarna här så gör det ingen större skillnad för jag tar bilen om jag ska iväg.
Väderprognos för kommande dygn:

Södra Norrlands inland                 
  Nordvästlig vind. Halvklart till      
  mulet, i norr något snö. 3-6          
  minusgrader.                          
                                        
 Södra Norrlands fjälltrakter           
  Nordvästlig vind. Halvklart till mulet
  och någon snöby. 1-5 minusgrader.

Jag säger som Robin alltid sa för några år sedan. Han började dagen med
att titta ut genom fönstret och sedan säga:
"-Det är väder idag!"

USA resan del 3

Fredag 17/10
Vaknade kl. 23 igår kväll och trodde att det var party på gång i vårt rum. Känslan i kroppen var att klockan var mitt i natten och att jag sovit länge. Men "partyt" var Annica som skypade med familjen hemma i Fåker. Meja, hennes 3 åriga dotter, kramade och pussade datorn, jag somnade om!
Dollarkursen 7.60. Tur att jag köpte mina dollar i maj när de var billigare.
Frukost; rostat bröd, creem cheese, juice, kaffe & youghurt. Dagens chaufförer Wes och Göran. Kosan styrdes mot Hutchinson och designstuion Thimbelberries. Jag blev utsedd till kartläsare och fick studera kartan i ca 20 sekunder under tiden som Göran förklade vägen. Även mina engelskakunskapwe sattes på prov då jag fick översätta i båda riktningarna då flera i resesällskapet, vi är 20 st, som har mindre engelska kunskaper. Birgit gav mig G. Lunchen denna dag bestod av pizza med pepperoni. Höll på att glömma kaffet och forrest fruit paj, totalt $4.

Fantastiskt! Ett ord som sammanfattar studie besöket på Thimbelberries. Lynette Jensen, designern, hade en lätt förstådd dialekt och pratade inte heller så fort. Många fina quiltar. Efter ett intensivt shoppande i tygbutiken gick vi vidare och intog en välförtjänt kaffe och lite surfande. Tyghandlandets innehåll: en panel för att sy en julduk inklusive kant och baksida, dessutom två buntar med en massa tyglappar ca 13x13 cm. På väg från Dunns coffe shop tittade jag in i ene scrapbookingaffär, bestämde mig för att inte börja med det nu, iallafall, men mycket roliga prylar finns det att bara måste ha om jag börjar.

Väl inne i bussarna igen bar det av mot middag hos Lisa och Steve. Bilturen blev lite längre än beräknat på grund av flera vägarbeten. Men mer fick vi se och uppleva. En del hus med mer Halloweendekorationer än andra. Framme hos familjen Oeflke hade mörkret fallit och vid infarten till gården brann det för att välkomna oss. Fler än jag var behov av toalettbesök så vi smet in bakvägen. Hela familjen, Lisa, Steve, Tom 0 Kate, var samlad även två hundar. Värdparet serverade dryck efter behag och tilltugg. Annica och jag hamnade i köket och fick se de sista förberedelserna inför middagen.

Ur ugnen togs det fram en pumpa som var fylld med gryta, kött morötter, kryddad korv och pumpainkråm. Den sereverades med "majsgojs", bröd och sallad. Som tack för att vi fick komma gav vi familjen en massa flaskor med punch (finns inte att få tag på i det stora landet i väster), karottunderlägg i form av storsjöodjuret. Efter middagen flyttade vi oss till Steves föräldrar där efterrätter och kaffe stor på menyn. I källaren, som är ett museum, fanns ett självspelande piano, en tidig variant av karaoke. Mycket unerhållande. George och Malice, Steves föräldrar, har nog kunnat hålla igång hela natten. En hel del sång och musik skapade vi tillsammans. Min rygg gjorde mig påmind om att den faktiskt har en fraktur så jag la mig ner på golvet för att vila den men det hindrade inte mig att vara med och sjunga. Marlice sa att det var nog den första gästen de haft som hamnat liggande på golvet och som sedan klivit upp och var så pigg som jag! Alltid nåt. Utgångspresent när vi lämnade huset; en virkad disktrasa (ofunktionell men trevlig gest). Kvällen tog slut på hotellrummet vid 1-tiden efter mycket fniss.

Barnkalas i skogen i mörkret

Idag har Robin haft sitt försenade kalas. Men först var det min tur att få ha lite bra tid, och det stavas SYDAG. Dags att träffa gänget som var över till USA, alla 20 var inte där idag men större delen. Det blev en hel del tittande på foton, fantastiskt med digitala tekniken, fika och jag hann till och med sy. Min syster fyllde år i onsdags och hon ska få handdukar med applikation på, inköptes på resan. Ska till henne imorgon och uppvakta.

Efter lunchen så tog jag en tupplur, det är tokbra! Sen bar det av till grannen för att skaffa lite ved och ut i skogen. Tog med reflexer och hängde upp dem i träden längs stigen. Framme vid gläntan gjorde jag upp en eld. Takterna sitter otroligt nog i och använde endast en tändsticka. Hem igen från dkogen, det är bara ca 200 m, och plockade ihop korv, saft, bröd och annat som behövs för kalas i skogen. Fem barn kom av de som Robin bjudit och på med pannlampa och iväg.

Att gå i mörkret i skogen var nog spännande, reflexerna glimmade i lampskenet och att hitta vägen blev ett äventyr. Väl framme sprakade elden och värmde gott. Nu har vi ett snötäcke på en decimeter och -5 grader, härligt väder. Medan jag grillade korven lekte barnen kurragömma. De flesta av barnens ytterkläder har reflexer i sydda och när jag vred på huvudet, med pannlampan på, syntes det snabbt vart de var. Glömde oturligt nog kameran hemma. Ett par timmar senare åkte kompisarna nöjda hem och även Robin och jag är nöjda. Har aldrig varit med om att ha haft barnkalas där jag efteråt inte är helt slut efter att ha agerat lekledare. Så utekalas blir det fler gånger.

Kan inte förstå hur Jannez inte kunde gå vidare i Dansbandskampen, tycker att Lars-Kristers gjort sitt i tävlingen nu. Turligt nog är det uppehåll nästa vecka så då ska jag åka på Zlips på Folkets hus i Östersund.

En bild på mig från ett annat kalas.

Hinner inte...

...det som jag hade tänkt idag. Har jag för stor agenda eller är jag bara senfärdig? Tanken var att jag skulle:

• träna hos sjukgymnasten
• lämna ut Rasmus pandasaker
• handla
• äta lunch
• ta ut grannens hund, Meja, på en promenad i skogen
• läsa pedagogik

innan Robin kom hem från skolan för då skulle vi baka pepparkakor. Robin kom och knackade på hos mina andra grannar, jag delar tidningen med dem, då jag var på väg hem från skogspromenaden. Men inte hade jag hunnit med några studier då inte! Robin plockade fram bakgrejorna och jag satte mig vid bordet för att äntligen börja med läsningen. Och det gjorde jag men det var mailen som jag läste. Veckorapport från Rasmus lärare och det var inte endast uppmuntrande läsning. Han har det jobbigt med sig själv och det visar sig klart i skolan, tyvärr. Ja ja det blir till att kavla upp ärmarna och ta nya tag...igen.

Sen ringde telefonen, Robin kavlade pepparkakor under tiden, och mer prat om Rasmus skoldag. Alltså inga studier. Det telefonsamtalet resulterade i att jag tycke det var läge att ringa pappan till mina barn. Han var nog i skogen så det samtalet blev rätt kort. När jag pratat klart var Robin klar med pepparkakorna, lite kakor på plåten och förmodligen lite deg i magen, men det hör absolut till.

In med plåten i ugnen och ner med näsan i boken. Glömde bort kakorna, kände en något bränd lukt som påminde mig om vad som var på gång, så nu har vi en del pepparkakor som blivit för mörka, fast jag tror att de kommer att gå åt. Har ikväll sett på Idol där Anna tyvärr lämnade tävlingen.
Under dagen har det snöat en del så nu ligger det ett täcke på marken. I morgon ska jag ställa undan utemöblerna, eller rättare sagt jag ska be Rasmus och Martina om hjälp för att göra det nu , vill att de ska stå under tak när snön kommit. Sen ska jag iväg på kviltdag och träffa många av dem som var med till USA igen, kul. Kl 16-18 har Robin kalas utomhus med bland annat korvgrillning. Undra om jag hinner det jag tänkt i morgon?? Annars gör jag det en annan dag!

Odiske, osope, fullt på bolan.
Pinnan å bejne ha dötte ta stolan.
Brua e snöut de tin ta tee våra.
Allht je ske jara de jaer je i måra!

Baka baka liten kaka

Det luktar i mitt hus, av nybakta kakor. Nästa helg är det första advent och nästan den bästa tiden på året. Att få tända många levande ljus, stjärnor och ljusstakar i fönstret tycker jag är riktigt mysigt. I barnens rum vill jag att de röda julgardinerna ska sitta uppe. Däremot kommer inget annat julpynt fram förrän dagarna före jul.

Till första advent gillar jag att ha olika sorters småkakor, mjuka kakor och saffransbröd bakat. Min syster Kajsa Stina har varit hos mig idag och vi har tillsammans bakat många kakor. När vi gav upp hade vi 9 olika sorter och totalt ca 500 stycken. Vi delade på antalet så nu har jag så jag klarar mig med småkakor iallafall. Har för första gången gjort pepparkaksdeg, annars brukar jag köpa färdig, så imorgon ska jag kavla och grädda med barnen. Hur gott kommer det inte att dofta då?

Utomhus ligger det ett snötäcke på cirka 5 centimeter och minusgrader så det är lovande väder.

Det snöar...

I dag har det snöat mer eller mindre nästan hela dagen. Bra! Dagen började lugnt och jag fick lov att väcka båda mina barn vilket hör till ovanligheten, de är alltid uppe före mig. Skönt att få vakna och ta det i min takt. Koka kaffe och dricka och bara sitta i tystnaden. Sen när jag väckt barnen blev det full fart, Robin fick äta frukost hos dagbarnvårdaren och Rasmus fixade sin egen eftersom jag åkte redan kl. 7.15 på jobbet.

Arbetslagsträff som startade i Hornsbergkyrkan med mässa. Sedan frukost och möte där jag känner att jag verkligen trivs med alla mina arbetskamrater. Samtal som är spännande, idag en del om att i media framstår hela kyrkan som motståndare till samkönadeäktenskap. Att de som inte är "kyrkliga" är de som tycker att det är ok. För egen del förstår jag mig inte på de som stöder sitt resonemang om att bibeln säger att kärleken och äktenskapet bara är mellan kvinna och man. Summan av kardemumman i resonemanget blev att vi tillsammans ska skriva en text och skicka den till lokaltidningarna för att visa vår ståndpunkt. För mig är det viktiga att kärleken får frodas i en relation som parterna mår bra av.

Lunch på stan tillsammans med en god vän och en arbetskamrat, också väldigt trevligt. Snön fortsatte att dala ner så sakteliga. Kom hem senare än jag tänkt så nästa attgöra blev fixa middag. Nu ligger jag i sängen och skriver, som jag även det är välgörande för mig. Så idag har det varit i stort sett en jättebra dag.

Det snöar fortfarande och jag gruvar mig lite för det, fast jag vill ha MYCKET snö på vintern, eftersom jag enligt sjukgymnasten inte ska skotta snö förrän tidigast i februari för ryggens del, men i de fallen får man muta sina barn!!!

Vardagsmiddagsmat

Vad blir det till middag?
Finns det fler än jag som har tappat inspirationen till att laga vardagsmaten? Max tillagningstid är ca 20 minuter för att ingen ska hungra ihjäl innan den är klar. Tycker att min familj äter samma mat varje dag. Riktigt så illa är det inte men ibland känns det som om makaroner och korv står på menyn sex gånger i veckan. Å andra sidan är det inte så kul att laga mat en timme för att det sedan tar tio minuter för barnen att äta upp eller ännu sämre att de inte äter överhuvudtaget!

Jag försöker att göra en matlista som fungerar för oss alla tre. Nu har jag en treveckorsmeny som passar alla nästan alla dagar. Det är en befrielse att bara titta på listan på morgonen och se vad som ska lagas senare och ta fram ur frysen så det hinner tina. En annan fördel är att det är sällan som jag åker på affären med ett rytande hungrigt lejon i magen, då samtidigt som matlistan skrivs färdigställs även inköpslistan och då blir det lätt att planera inköpstiden. Mer ekonomiskt.

Frukosten ser hos de flesta ut på likande sätt varje dag, så om vi äter korv och pasta två-tre gånger i veckan har nog ingen betydelse om hundra år. Eller om man tittar på det i ett utomjordiskt perspektiv så är det mesta vi äter konstigt!

USA resan del 2

Torsdag 16/10

Vaknade kl. 4. och behövde gå på toa, en del saker är konstanta. Hade lite svårt att somna om men det gick. Carina fick vid sjutiden för sig att det var dags att ta ett bad. Tunna hotellväggar gjorde att det var ett nytt sätt att vakna på, till rinnande vatten. Frukosten bestod av rostat bröd med creme cheese, juice, kaffe och ett kokt ägg. Äggen kommer färdigkokta till hotellet!

Efter frukosten packade vi in oss i minibussarna. Göran och Steve som chaufförer. Turen gick till Maple Growe och shopping. Jag hann med en sportaffär och en tredje del av en hobbyaffär innan tarmen sa till om påfyllning. Handlade julklapp till Martina och mamma. Vi stillade hungern med italiensk mat. Garlic bread, tomatsalsa och citronkyckling, gott igen. Återträff vid minibussarna och avfärd på en sightseeing i Minneapolis. Bland annat så vi den äldsta och även den högsta skyskrapan i staden. Ett besök i sculpture park, såg "Spoon & cherry". Efter parken blev det besök på The Minneapolis Institute of arts. Tittade runt lite, främst på textilutställningen tog en fika å sen satte jag mig och väntade på de andra. Händerna kände av promenerandet, eftersom kryckorna är nödvändiga för att jag ska ta mig fram.

När museebesöket var över hoppade vi åter in i minibussarna för att åka iväg och se på en bro som kollapsade för något år sedan. Då stannade jag i minibussen coh vilade, rygg och händer. Helena fotade med min kamera.

Middag åt vi på "Thank God itś friday"Jack Daniel burger with fries, $11,23. Hög musik, sport på alla tv-apparater, och fanns i alla riktningar du kunde se. En liten ovanlig, åtminstone med mina referensramar: Ett brudpar kom dit med sina gäster och åt sin bröllopsmiddag! Efter middagen var det åter sängdags för mig. Somande nog innan huvudet nådde kudden, före kl. 22. Tydligen drog jag timmerstockar enligt mina rumskamrater; Annica, Carina & Charlotte. Men jag tror dom ljuger.

To be continued...

USA resan del 1

Onsdag 15/10


Vaknade kl.3.30 och behövde gå på toa. Efter utförd handling la jag mig i sängen igen och blev iakktagen av två blåa ögon tillhörande Robin. -Sov , sa jag till honom efter han sagt:-Hej mamma! Själv kunde jag inte somna om så jag klev upp och tog en morgondusch. Mamma vaknade och vi drack kaffe tillsammans. Kl fem startade Leo bilen, ut med packningen. Äntligen på väg. Vädret: frisk luft och rätt kallt. Fullmåne.

Inchecknignen gick bra. Min väska vägde 19,6 kg varav 6 kg är böcker. Med på samma flyg som mig och Sylvi var Margareta Winberg och min chef. Börje såg ut som om han fortfarande hade kudden kvar i ansiktet. Annika Högbom, som även hon trotsade den tidiga morgontimman, flyget avgick kl 6,35, hon fick sittplatsen brevid Sylvi. Flygturern bestod av 55 minuter bra flygning inklusive frukost. På Arlanda kom våra väskor utan problem. Lotta vara redan där. Så även Ö-viks resenärerna, Kicki och Maria.

Lunch åt vi på resaturangen Alfredos på Sky city. När vi hade ätit klart hade de i sällskapet som valt att åka med morgontåget från Östersund anlänt. Så nu är vi alla 20 på plats.
Halv tolv drog vi alla iväg till utrikesterminalen. Tycker att jag var rätt duktig som inte handlade ett dugg!!på tax-freen. Boarding completed. Avresa från Arlanda kl. 14.20. Flygningen var bullrig. Högt ljud från planet inne i kabinen. Lunchen var en katastrof. Då jag beställt veganmat, för att kunna få mat utan mjölk, fick jag en tråkig sallad: morötter, kål och en tomatklyfta. Blää. Landade på Island i tid. Ingen vidare taxfree-shopping. 0:- i utgifter. Äventyret bestod av toalettbesök som avlöpte problemfritt.

En tant, i väntan på att få gå ombord på planet från Island, berättade en "rolig" historia för ALLA svenskar:

"Det stod i tidningen om en gris som blivit sjuk, men då skickade de den till England och då blev den pigg!"

Ombordstigningen på platen flöt på bra, flygningen var ganska lika som resan till Island fast mycket längre. Middagen var bättre än lunchen: ris, tomatsås och vårrullar. Landade ca 45 minuter senare än beräknd ankomsttid. Mottagandet efter paskontrollen var oväntat, att Gunilla och Göran skulle vara där hade jag förväntat mig men inte att Göran och Steve, gift med en kusin till Gunilla, skulle hålla i en stor banderoll med texten "Welcome Näs kyrkliga syförening Quiltsektionen".
Vi stuvade in oss i de två minibussar som är hyrda för att transportera oss under vår vistelse. De rymmer 12 personer styck. Att få plats med all vår packning var inte det lättaste, packningen rymdes nästan inte och jag undrar hur det ska gå på hemvägen. Jag kan tala om att färden inte direkt var trafiksäker, på grund av packningen, när vi begav oss mot hotellet i Golden Valley i Minneapolis, Minnesota. Vi är i USA!!!

Efter snabb incheckning på hotellet gick vi och åt på en bra middag på en restaurang som låg ca 300 m från hotellet. Kycklingtortilla med strips, kostnad 12 dollar inklusive dricks. Vi fick en välkomstpresent från Gunilla och Göran med vänner:

• Lappar att sy och skapa - byt gärna med varandra
• Broderigarn
• Minitrådrulle
• Kyckling- present från Bonnie, Gunillas granne
• Knappnålar och en synål
• 4 Minnesotasiluetter
• Godbit- om koncentrationstillskott behövs
• Kaffemugg-present från Steves firma
• Penna -present från Moose Lake bank.

När vi väl kom i säng var klockan way past bedtime och jag hade varit vaken i 26 timmar!

fortsättning följer...

Bra att veta!

Visste du att:
Om man injicerar blod från en sovande kanin i en vaken kanin somnar denna omedelbart.
Hade ingen aningom detta, läste det på Pelle Sandstraks hemsida: www.pellesandstrak.com Han som kallar sig Mr Tourette. Intressant läsning och ett livsöde värt att läsa om.

Peta dig aldrig i näsan om du åker bil på en grusväg!
Kan få förödande konsekvenser.

Kom på något tillfälle när det är opassande att säga: "Vad är väl en bal på slottet?"
Själv vet jag faktiskt inget tillfälle som är fel.

Patrik Rasmussen njuter av fika på Sandviken, sommarfavorit dansbanan.

Jag längtar verkligen efter att åka på dans. Hoppas att ryggen håller med om att det är dags om två veckor!

Övning ger träningsvärk.

Andra säger att det ger färdighet, men jag vet att det är träningsvärk som gäller.

Varför göra det svårt när man kan krångla till det?

Ni som känner mig vet att jag gör olika, hela tiden.

Idag är en bra dag att vara en glad skit, hela dagen!

Så kom i håg der även om det känns tungt ibland.

När kommer snön?

Skulle det inte kunna vara en halv meter snö nu? Jag minns att 1993 snöade det den 4 juni och sedan kom snön igen den 4 oktober. Fyra månader utan snö. Kanske lite kort tid och den snö som kom i oktober låg inte kvar så många dagar. Men nu har det varit minusgrader i flera dagar. I morse när Rasmus och Robin gick till skolan var det -9,2. nu ikväll är det bara -4.

Jag längtar efter att snön ska komma för det så vackert ute med det vita. Fast i år gruvar jag mig för hur det blir med skottningen. Snöskottning tillhör en av mina favoritsysselsättningar att göra utomhus, men i år är jag rädd för att min rygg inte tycker att det är en bra grej att hålla på med. Det blir nog till att muta Rasmus, som är tillräckligt stark att skotta, för att få det gjort.

När det är färdig skottat ska det inte bara vara framkomligt utan dessutom vill jag att det ska vara estetiskt tilltalande med raka linjer. Visst är jag lite tokig. Jag har köpt trummor till mina barn också!

Idag bestämde Kajsa Stina (min yngre syster) och jag att på torsdag nästa vecka ska vi baka julens alla småkakor. Det blir minst 8 sorter. Vi bakar en sats av alla och sen delar vi på dem. Lovar att jag ska ta bilder när vi är på gång.

Böcker

Jag läser nog fem böcker i månaden. Det allra flesta tillhör kategorin deckare eller kriminalare. Har läst Stieg Larssons trilogi, Camilla Läckbergs böcker om samhället Fjällbacka, författaren och polisen, en del om komissarie Winter av Åke Edwardsson, Roslund & Hellbergs böcker. Är det inte i den kategorin som jag håller mig blir det ofta livsöden som är hämtade ur det verkliga livet. En av de böcker som berört mig mest är "Pojken som kallades det". Kan inte för mitt liv begripa hur det kan gå så långt innan någon slår larm om att någonting inte står rätt till.

Försöker att överföra mitt läsintresse till mina barn och har en massa böcker för barn i alla åldrar i bokhyllan. För ett år sedan började Robin att vilja läsa själv på kvällarna istället för att jag gör det för honom. För det mesta läser vi numer tillsammans, fast det är glesare mellan tillfällena nu. Han ser hellre på tv tillsammans med mig i min säng. Rasmus läser helst Kalle Anka pocket när det är sovdags.

För visst är det skönt att ta en bok, krypa upp i soffan/sängen, dra en filt över sig och försvinna in ett äventyr, någon annanstans, med andra människor en stund. Läser man en bra bok är det tvådelat att läsa ut den. Dels vill jag veta hur det slutar och dels vill jag att den ska räcka läääääänge. En annan sak som är bra med böcker är att det inte tar så stor plats så det är lätt att ta med en. En bok åt gången är inte riktigt min melodi. Nu har jag tre som jag läser. En av Åke Edwardsson, "Hur moderna organisationer fungerar" som tillhör studielitteraturen i min pedagogikkurs och till sist en bok av Lara Honos-Webb som handlar om hur man lyfter fram styrkor hos barn med ADHD. Försöker också att läsa bibeln, men det är en bok som jag inte läser från pärm till pärm. Det finns bara en bok som jag hittills inte tagit mig igenom och det är "Vägbygge" av Steven King. Den har jag gett upp.

Tänk att det finns människor som lever ett helt liv utan att läsa en enda bok. Tur att jag inte är en av dem!

Ge bort

Har ikväll varit in till Östersund på en av de numera traditionella shoppingkvällarna. Fyra affärer har öppet 18.30-21.30 för de som jobbar med pedagogiskt arbete. Rabatter på det man handlar och sedan (egentligen när man handlat något är det fritt fram) fika på Törners konditori.

Jag försöker att köpa det sista på min julklappslista den här tiden. Tillhör de människor som redan tidigt börjar med inköpen. För min del kan det starta redan i maj-juni. Det som ibland ställer tilll det för mig är när jag några dagar före julafton plockar fram det jag köpt och ska slå in allt. Då kan det vara så att någon av mina mottagare har massor av julklappar eftersom mitt minne emellanåt liknar en guldfisks. Märkligt nog har det aldrig hänt att någon har blivit utan, peppar peppar...

Att få ge bort presenter gillar jag skarp. Att få själv är också kul men absolut inte lika nödvändigt tycker jag. När jag kom hem i från USA gav jag bort det som jag köpt till Robin, Rasmus och mamma i julklappar och födelsedagspresenter på en gång, bara för att det är så roligt. De var hos mig när jag packade upp väskan och då blev det bara så. Eller som Elfrid, (tomtens bästa nissa julkalendern 2007) skulle ha sagt: Jag hade lite otur när jag tänkte! Men vad gör det, jag har fler presenter att ge bort.

I min plånbok har jag ett i fyllt organdonationskort. Det säger att om jag avlider får mina organ användas till donation. För mig ett enkelt ställningstagande då min äldsta syster har fått en njure. Det känns också skönt för mig att mina anhöriga ska slippa ta det beslutet om det behövs. Jag har redan gjort det och ger gärna bort det som kan komma till nytta!

Skratt

Finns det något mer välgörande än ett gott äkta skratt som kommer långt ner i från magen? På förmiddagen idag fick förmånen att tillbringa tid i samma lokal som två flickor, tre och fyra år. De lekte, ritade/skrev brev, pussel och andra saker som de hittar på. Mitt i leken börjar de fnittra som sedan övergår i det där härliga skrattet som kommer långt ner i från magen. Jag blir så lycklig!

Det är oftast små barn som har nära till magskrattet. Kommer ihåg de första riktiga skratten som mina barnen hade, gurglande och smittande. Robin har fortfarande kontakt med sitt magskratt medan Rasmus är på väg att bli tonåring, med allt som det innebär. Min mamma sa, nyss på telefon, att han hade glada ögon under hela middagen igår, och det är skönt att höra.

Vi vuxna skulle försöka att komma lite närmare vårt magskratt. Det gör att vi mår bättre. Jag vet att ordpråket lyder: "Ett gott skratt förlänger livet" och är övertygad om att SÅ är det.

Familjen

För att fota Rasmus måste man vara snabb.
Uppenbarligen är jag inte det!

Vad härligt det är att samlas hela familjen till middag och samvaro. Idag på farsdag var vi hemma hos mamma och pappa nästan hela min familj. Lillebror Karl Jonas med sambo Ida och systersonen Mattias var de som saknades. Karl Jonas studerar i Umeå och kommer hem till jul, Mattias hade danskusr som han inte kunde missa. Men föräldrar, tre av fyra syskon, en systersambo, en systerdotter och båda mina barn är godkännt resultat. Lasange och till efterrått glass med varma hallon. Ett perfekt recept som ger samhörighetskänslan. Dessutom tre hundar, en katt och fem hästar.

Däremot kan jag utan större problem få med Robin på bild.

De sistnämnda befinner sig dock aldrig inne i huset utan var när jag kom fortfarande ute i hagen. Min vana trogen, saknar ridningen enormt men nu får jag snart börja igen, gick jag ner till hagen med lite godis i handen och visslade försiktigt. Efter en liten stund ser jag hur något rör sig längst ner i hagen, ca 500 meter bort, och Radån, japp så heter han, kommer i full galopp. Han är en mycket klok häst på 19 år och vet att min vissling innebär en ridtur utan stora krav men framförallt GODIS! Den lokala ICA-butiken är givmild med att skänka morötter och äpplen som inte längre håller försäljningsklass. Med öronen framåt, som visar att hästen är glad och positiv, kom han fram till mig och fick sin belöning. Lite sur är han nog för att jag inte pysslar med honom nu, har haft uppehåll sen 15/8 då jag ramlade av. Även de andra pållarna fick naturligtvis godis av mig, för någon rättvisa ska det vara.

Så den här helgen fick en bra avslutning med både familjeträff och lite hästgos.

Äldre fast yngre?!

Även idag så skiner solen och vinden blåser, men det är ett strålande höstväder som gör att jag blir glad. Vilket privilegium att bara öppna dörren och sedan befinna sig mitt i naturen!

Robin och jag har haft en lång skön morgon. Rasmus är i älgskogen med sin pappa och har det säkert jättebra han också. Här på Gåluvägen har vi en vägförening som ansvarar för skötseln, snöröjning, sandning och städning, och styrelsen sammanträder när behov uppstår. Som idag. Sandningen inför den kommande säsongen är inte löst än, men vi har ett par förslag som ska kollas upp. Min granne Malin, som är ordförande, hade med sig sin dotter Vilma och efter mötet hoppade Robin och jag i ytterkläderna och följde med dem ut. Fredrik, Malins man, höll på att elda vindfällda träd i skogbrynet och barnen hjälpte till att dra ris och annat brännbart till brasan. Det är mysigt att bara vara ute och titta på elden. Dessutom engagerar och fasionerar det både liten och stor.

De som är barn idag ska vara så stora. Till exempel klär man spädbarn i jeans, kan inte vara annat än obekvämt för de små liven som mest ligger ner och även opraktiskt att ha under överdragskläder, vet det efter egen erfarenhet. Barn i förskoleålder kan använda sig av datorer och spelar avancerade spel som ofta har engelska som språk men de kan inte hantera en kniv. Tonåringar vill gärna, ännu hellre än de yngre barnen, frigöra sig från regler och föräldrar och klara sig själva men är de kapabla att sy i en knapp som lossnat och laga annan mat än makaroner och korv?! (Det är ingen dålig mat men kan bli tråkigt i längden.)

Vi som är föräldrar har ett ansvar att se till att kunskaperna, rättigheterna och även skyldigheterna är anpassade till barnets/tonåringens ålder-vilket inte är så lätt i det mediasamhälle som vi lever i, på gott och ont.

Återanpassning

Tänk att det kan ta mer än en vecka att återanpassa sin kropp och själ till svensk tid. Kom hem från en obeskrivligt bra USA-resa, med många goda vänner som resesällskap, förra onsdagskvällen 29/10 och har fortfarande inte riktigt kommit in i tiden. Vill gärna vara uppe länge på kvällarna med följden att mornarna är oerhört sega. Så att få i barnen frukost och se till att de kommer iväg till skolan i rätt tid är ett helt företag. Huvva!!

Återkommer och berättar mer om resan en annan dag.

Hela resesällskapet vid Mississippi floden.


Sedan i fredags försöker jag dessutom att göra slut med kryckorna som jag haft som mina trognaste kamrater. Dessa kom in i mitt liv då jag trillade av hästen i mitten av augusti och lyckades med att få en fraktur på 2:a ländkotan. Men jag har haft tur! Enligt läkarhandboken ska skadan vara läkt efter 12 veckor och den dagen är idag. Men jag har faktiskt mer ont nu än förra veckan och det beror förmodligen på att kryckorna får vila och att jag jobbar lite grand.

Just nu skiner solen och det blåser en hel del. Den snön som kom har smält bort men det kommer mera...